Nyfikhetens granskning suger

Nyförälskad... upp över öronen kär i drömprinsen... det är bara ni två i hela världen som existerar... ni vet precis vad jag menar. Allt är så gulligt jättemysigt... tills dagen D kommer. Det är dags att träffa hans familj. Du har nu skjutit upp det så länge att familjen bötjat undra vad som är fel. Ursäkterna för att inte komma börjar ta slut och bli gamla. Så nu är det dags.

Du vaknar kallsvettig mitt i natten och bara känner ångest. När du vaknar på morgonen har zombievärlden inneslutit dig, och han undrar oroligt om du är på väg att bli sjuk. Perfekt ursäkt, men nej, nu finns det ingen återvändo. Två timmar tar det att välja kläder, som inte ska vara tråkiga, utmanade eler slappa. Du ska proper ut, utan att vara präktig. Inte för mycket kajal runt ögonen, utan allt ska vara så där lagom tråkigt-välklätt-välmejkat-svärmorsdrömaktigt. Du är redan svettig och du har inte kommit innaför dörren ens. När du väl gör det, står familjen där, med stora ögon och förväntansfulla ansikten. Du själv ser döden i vitögat, kramar desperat pojkvännens hand och pressar fram ett ansträngt leende. Du klämmer fram ett hej och fyra högerhänder sträcks ut samtidigt för att hälsa. Förhoppningsvis känner de inte din handsvett och tycket att du gjort att bra första intryck. Det är dags för middag och du blir placerad så långt bort från pojkvännen som möjligt, mittemot hans mamma och bredvid storasyster. Enbart för att inte kunna gömma dig bakom pojkvännen. Dags för grillning och du känner hur du sitter där utan ett skyddsnät att falla tillbaka på. Du är en köttbit på väg att bli dömd om du ska till slakt eller få fortsätta leva.
På något underligt sätt överlever du i alla fall middagen, med knappa försök att vara intressant, artig och väluppfostrad. Samtidigt som du svarar på frågor ska du försöka att inte prata med mat i munnen, ge komplimanger och förekomma dem med egna frågor för att visa eget intresse.

Det är den längsta middagen i ditt liv, och nyfikenhetens granskning suger grymma bananer. Vinna eller försvinna. Men du kan inte göra så mycket annat än att vara dig själv och göra ditt bästa. Det är ju trots allt pojkvännen du är ihop med, inte familjen. Du kan inte bestämma över deras tyckande, valet är deras. Förhoppningsvis gör det ett val till din fördel.

Det är bara att stå på sig och visa kärlekens allvar.

Av Malin G Jonasdotter 10 jun 2002 16:38