Principerna före barnen! 3 av 3.

Dagens samhälle präglas av medier och allt snabbare takt. Skolan får ideligen nya uppfostringsmål av samhället; att jobba för integration, att jobba för jämlikhet, att jobba för handikappförståelse, att jobba för att motverka våld, att jobba för sexualundervisning, att jobba för antidrogpolitik, osv. Så fort något går fel skriker man "vad gör skolan?!" När nazistdebatten var som hetast intervjuades rektorerna om vad man kommer att göra.

Men skolan har inte personalen eller kompetensen att uppfostra våra barn i allt detta. Det primära ansvaret ligger alltid hemma. Låt skolan jobba med det skolan skall jobba med, det vill säga förmedla kärnkunskaper som inte blir föråldrade i något samhälle. Se också till att skolan följer alla de lagar som finns i samhället, varken mer eller mindre. Då kommer skolan kunna fokusera på det den skall göra och samtidigt kunna bära samhällets värdegrund.

Ordning och reda, säger Östros i bland annat "Östros stjäl motsidans repliker" DN 21.4.02 Men hur? Idag finns det inga medel att ta itu med elever som bråkar. Man kan inte slänga ut dem, man kan inte ha kvarsittning, man kan inte ge dem dåligt betyg. Kanske kan man skicka meddelanden hem. Men sen?

I stället har man oändliga möten med allehanda elevvårdsgrupper och så vidare. Om eleven uteblir kan man inte göra så mycket. Eleven som är stökig får otaliga chanser utan att det finns kontrollmekanismer runt omkring. Ofta finns det en problembild runt eleven som är allvarlig och som bara kuratorn känner till. Vi lärare sitter där som fånar och deltar i möten där vi inte har alla faktorer klara för oss. Jag har varit med om att skolan - eller polisen som patrullerade i skolan - kunde inte av sekretesskäl berätta huruvida några stökiga elever hade varit beväpnade i skolan. Vad är det för förtroende för lärare?!

Och det behöver knappast ens nämnas att föräldrarna hålls kliniskt utanför så länge man kan. Till det besynnerliga hör att enligt lagen skall inte skolan informera föräldrarna om elevens problem om inte eleven samtycker. Alltså den socialdemokratiska logiken är att ett barn som har så stora problem att skolan reagerar skall själv avgöra om de viktigaste vuxna i hans/hennes liv informeras. Till exempel om en flicka blivit våldtagen och får psykiska problem och hon inte vill att föräldrarna skall veta - då berättar inte skolan fast alla där vet. Är det ordning och reda, Östros?

Man ska inte göra klara och enkla saker till komplicerade. Jag vill hellre använda det sunda förnuftet och den logiska tankeförmågan som getts oss människor. Det går att enas kring en gemensam nämnare med skolan; det är kunskaper som är allmängiltiga och som har ett egetvärde. Sådant är bland annat matematik, fysik och kemi, biologi, geografi, språk, modersmål, filosofi och historia.

Så länge skolan är institutionen som skall förmedla dessa kunskaper skall skolan också ta ansvar för att leverera dem och bevisa att så har skett. Det kallas för resultatansvar och när alla andra har samma ansvar i samhället bör även skolan har det. Vilka metoder och vilken pedagogik skolan skall använda sig av måste lärare och skolproffsen själva vara med att bestämma och utveckla. Men målet skall samhället bestämma. Lärare som inte fungerar bra eller inte har den rätta kompetensen kunskapsmässigt skall kunna flyttas precis som man säger upp folk i andra företag och institutioner. Självklart ska man se till att lärare får bra lön och tillräckligt med vidareutbildning och stöd för att klara av sina uppgifter bra.

Skolan är också ett mötesforum. Om samhället vill utnyttja detta för att sprida budskap bland studenter kan det ordnas genom kampanjer eller andra aktioner. Men skolans egen personal skall inte behöva ta detta ansvar och de måste vara med i tidsplaneringen. Skolan skall alltid ha möjlighet att säga nej.

Den oro, stress och förvirring som barn idag känner - med ätstörningar och ökad användning av psykofarmaka - har sin grund i att skolan, hemmet och samhället inte är synkroniserade. Genom att erkänna hemmets betydelse - alla vet ju att benägenheten att studera hänger ihop med hemmets lästraditioner - kommer man få ett stöd och resurs av föräldrarna både när det gäller ordning och reda och kunskapsmålen.

Facken ska inte komma i vägen för att föräldrarna hjälper till att måla klassrummen eller organisera vuxenbevakning till skolgården. De barn som har det stökigt hemma och svaga föräldrar som inte orkar eller kan finnas till som stöd får i alla fall se en modell av hur det kan vara. Det är för övrigt just dessa barn som behöver en planerad och strukturerad undervisning. De begåvade barnen med upplysta hem klarar sig även med friare och lärarlösa timmar. Men barn som inte har arbetsvana, självdisciplin eller ordentlig arbetsplats hemma måste få det i skolan.

Genom att reducera skolan till en klassfråga visar minister Östros hur han sitter fast i gamla tankestrukturer som sedan länge är passé. Sverige kan inte längre delas upp i en arbetarklass som röstar rött och medelklass som röstar ljusblått. De politiskt aktiva extremvänsterungdomar som bl a demonstrerade i Göteborg mot EU-toppmötet är ju inte barn av arbetare, utan medelklass, akademiker och politiker. De flesta akademiker är fattiga enligt inkomstkriteriet, och snickare tjänar bra mycket mer än skjutsköterskor. Invandrare delar sig i alla grupper och klasser. Hur ska man idag resa sin klassresa?!

Vad Östros inte ser är att han talar i fiktiva termer när han menar att om betygen införs tidigare blir det den gamla "överheten" som bestämmer. Bland annat är han emot fler betygsteg än tre för då blir betygen styrda "uppifrån". Men vilken är denna överhet?

Det är ju han och socialdemokratin själva som suttit på elitposterna länge nog att förstå det. Det bedrägliga är att man låtsas som annat. Och genom denna trovärdighetsproblem har socialdemokraterna övergivit skolan helt. Det ser inte ut som att de styr om de släpper allt löst. Enligt Östros skall alltså inte betygen bestämmas "uppifrån". Varifrån skall de bestämmas då? Skall elever betygsätta varandra? Eller rent av sig själva? Men varför behövs då skolan och lärare, om elever kan göra allt själva redan?

Tomas Östros visar vem han är genom att påtala lärare som upplever problem i klassen. Enligt Östros är det ett uttryck för ett klassamhälle om man låter barn som har svagare förutsättningar i ett visst ämne läsa separat med de som är duktigare. Han visar direkt förakt mot dessa barn genom att bolla problemet till läraren; som om det bara var en pedagogisk fråga. Jag har själv fått ta emot barn i gymnasiet som lyckats gå igenom hela grundskolan utan att man upptäckt deras dyslexi. Vidare vet jag att svensklärare kan säga till dem att "läsa fler böcker" .

Att säga så till ett barn som bara läser Kalle Anka så visar att läraren, skolan, samhället - ministern - är totalt ointresserade av detta barn som person. När han sedan kommer att tända på fyr på skolan eller sparkar sönder toaletten förstår de vuxna ingenting.

Nu på högskolenivån får jag så ofta studenter som inte kan skriva att jag har inkluderat en svensk grammatikbok som obligatorisk bok på kurserna. Ingen skall gå ut utan att veta vad ett grammatiskt subjekt och ett objekt är. Om grundskolan eller gymnasiet brydde sig skulle studenterna inte komma ut och stava som krattor.

Vidare försöker politikern Östros blanda ihop korten genom att påstå att idag kommer det många fler studenter genom gymnasiet än förr. Visst är det så när man bara tittar på benämningen av skolorna. Men skulle man mäta kunskaperna på dem som kommer ut idag och på dem som kom ut förr visar det ju sig att hela skolprocessen blivit bara långsammare än förr.

Det man förr krävde i folkskolan för att komma in på gymnasiet motsvarar idag det man lär sig på gymnasiet. Och det man förr hade med sig i bagaget efter gymnasieexamen får man idag i högskolan. Ärligt talat, Östros, vi talar om en nation där färre än hälften läser alls sin egen 1900 -tals historia, eller har hört talas om subjekt och objekt när de går ut från gymnasiet! Men i Tomas Östros skola är principerna och ideologin viktigare än barnen. Det är en kall och cynisk politik.

Om detta är socialdemokraternas recept för att möta framtidens tuffa krav på Sverige så är det synd om Sverige. Östros försvarar en skola som Paret Myrdal skapade för dåtida behov, något som är förlegat i dag. Men paret förstod sig på den förändring som sker i samhället, något man önskade att även dagens socialdemokrater också tog fast på:

"Politiska åsikter gälla sociala tillstånd och utvecklingstendenser, som man vill ändra. Ändra sig därvid tillstånden och de tendenserna, få också åsikterna ändras. Göra de det icke, stå de kvar blott som anomalier - utan förbindelse med de verkliga sociala problemen. En i denna mening föråldrad radikalism hör rent av till det vederstyggligaste inom idépolitiken: den blir med nödvändighet förvandlad till det särskilda slag av social konservatism, som känns igen på att den är sur till lynnet och rotlös i tiden. I det läget komma lätt radikalismens gamla veteran er, om de förlora känningen med de förändrade problemförutsättningarna. Vi hedra dem då gärna, men blott såsom historiska företeelser, hörande hemma i en annan utvecklingsepok än den vi ha att leva och verka i. "
s. 12 i "Kris i befolkningsfrågan" 1934.

Hänvisningarna till ministerns uttalanden: Ekot 1.6. 2002 samt
"Östros stjäl motsidans repliker" DN 21.4.02

Av Johanna Parikka Altenstedt 03 jun 2002 09:20