19 år och trött på skiten

Vi börjar med lite svordomar:

Helvetesjävlaskithelvetesrövhålförbannadeanusidiotfaaaan.

Så nu när det pubertala försnacket är över kan jag komma till saken. Jag orkar inte mer. Jag är nitton år nu och det känns inte som om det kommer att komma något mer. Man har varit med om det mesta. Naivt? Nä, realistiskt.

Visst finns det roliga saker i livet, vänner och flickvänner, badstränder och paraplydrinkar, tacksamma arbeten och bra filmer, god öl och lyckade fester. Men har man inte redan varit med om dessa saker. Finns det mer? Gör det? Det känns inte så.

Nu är jag nitton och det känns som att jag har stresslevt mitt liv tills denna dag. Resten kommer bara att vara en dålig repris där man känner igen varje tagning.
Det är inte konstigt att människor blir extrema eller radikala. Människor som Charles Manson, Björne och Eminem hade väl inget annat val. Porrskådisar, extremradikalister inom politiken, poeter, drag queens har väl alla tröttnat på vardagen och bestämt sig för att göra någonting nytt. Men nu till det jobbiga. Det är inte längre speciellt att vara speciellt. Det är inne att vara unik.

Arton år och trött på skiten. Trött på mig trött på dig, på skolan, jobbet, sourze, grafittimålare, stenkastare, flator och bögar, vanliga människor, massmördare, jag är trött för jag orkar inte se dem mer.

Nitton år avverkade och minst sextio kvar.

Säg emot mig.

Av Navid Modiri 03 jun 2002 09:07