VM 94 - cykelsparkar och jättepukor

1994.

Sommaren med stort S. En VM-klassiker. En midsommarnattsdröm.

När man nämner året 1994 för en fotbollsälskare tåras det i ögonen. Det var sommaren med sol 13 veckor i rad; vattentemperaturen snittade på 27 grader; myggen hade tagit semester och en stor kall kostade 12 kronor. Eller om det var gratis, jag minns inte riktigt.

Vad jag däremot minns är att vi var 18 år och spelade fotboll dygnet runt tills fotsulorna blödde och vi låg utslagna i mittcirkeln och diskuterade vilken som egentligen var Sokrates "kända" straff. Därefter gick vi ner till vattnet och övade cykelsparkar bland fyraåringar som guppade runt i badringar. Lyckade sparkar blev det inte så många; däremot en helsikes massa grus i badbrallorna.

Halva nöjet med våra maratonmatcher var givetvis att döpa oss själva efter spelare i det pågående VM-slutspelet.

Jonas kom till match med en lapp klistrad på bröstet - Romario. Och det var kanske inte helt illa - karaktärsenligt vägrade han att springa efter bollar som levererades längre än 4 dm ifrån fötterna. Men även om Jonas utan tvekan var den slöaste av oss allihopa fick han för det mesta, på något outgrundligt sätt, ett smalben på bollen innan den rullade in. "Magic Touch" tyckte han själv. Ett ständigt häckande i skuggan vid mållinjen, tyckte vi andra.

Viktor "Krokodilgreppet" Ravelli var vår ende målvakt och spelade i en keps med krokodilkäftar som skärm. Jag vet inte om det var krokodilgapet eller hans panikflaxande med armarna, men han var en jäkel på att stå i vägen när man kom ensam med honom. Han var rätt hyfsad på att plocka höga bollar också; men kom det en boll farande längs backen var det oftast mål - "Krokodilgreppet" Ravelli var kroniskt ovillig att slänga sig.

Sedan fanns där Mathias som kallade sig Hagi. Han hade som specialitet att dribbla längs med hela sidlinjen för att vackert avsluta genom att bränna bollen i nätgaveln. Under en fyratimmarsmatch upprepades det minst ett trettiotal gånger. Springa - dribbla - dribbla - dribbla - skjuta i gaveln. Springa - dribbla - dribbla - dribbla - skjuta i gaveln. Och vid vätskepaus tvingade han den svimfärdige "Ravelli" att stå kvar och svettas i målet så han kunde öva frisparkar - in i skogen.

Och så hade vi Martin som sprang över hela planen och skrek "Stojkan" så fort han lyckades skjuta stackars Krokodilgreppet in i målet med en hård höger. Alla som inte erkände att han var lik Monstret från Bulgarien blev nedbrottad tills man höll med. Och det gjorde man snabbt när man såg hur Krokodilgreppet hängde i nätmaskorna och grät.

Johan var "Limpar". Men "Hegerfors" skulle nog ha passat lika bra, för han fungerade även som matchkommentator. Med varje skott i gaveln, "Magic Touch" eller krokodilräddning följde en smart kommentar från Johan-Limpar-Hegerfors. Och när Jonas, Mathias och Martin övade cykelsparkar i vattnet låg Johan naturligtvis på stranden och kommenterade. Och kollade in 25-åringar med "jättepukor".

Vem jag själv var?

Kommer du ihåg Henke Larssons mål mot Bulgarien i match om tredjepris? Hur han rundar målvakten bara för att stanna upp och invänta hur en bulgarisk back sätter dobbarna i gräset och snubblar upp på läktaren? Jag var den backen.
Niklas "Ivanov" Blodhunden Ivanov var utan tvekan VM:s sjaskigaste back och liknade faktiskt en övergiven hund. Det sorgliga var att jag fick namnet Ivanov INNAN killen gjorde vurpan mot Sverige. Jag förstår fortfarande ingenting.

Men det var då det. Sommaren -94. Året då hela Sverige var solbränt, gick klädda i flaggor och badade i fontäner. Vi var 18 år och för en sommar fick vi vara Romario, Hagi, Stojkan, Ravelli, Limpar. Och Ivanov.

Nu är det 2002 och vi är där igen - VM. Förhoppningsvis blir den här sommaren lika lång, varm, myggfri och euforisk som 1994. Visserligen är vi åtta år äldre och förmodligen skuggor av de lysande stjärnor vi var då. Men ändå står vi nog där i juni, redo för avspark. En till maratonmatch för nostalgins skull.

Jag tippar på att den slutar 50-49. Jonas "Owen" avgör i sudden och Viktor "Barthez" orkar inte slänga sig - den här gången heller. Efteråt ligger vi kanske på stranden och avslutar diskussionen om "Sokrates kända". Och tittar på 18-åringar.

Vilken spelare jag själv blir? Jag sätter en kinesisk krona på Niklas "Fan".

Av Niklas Nilsson 30 maj 2002 17:49