För hett för SAP?

En fråga som socialdemokraterna hittills vägrat svara på. Under cirka ett års tid har jag förgäves bett dem svara. Nu ber jag Sourze om hjälp att få svar.

Jag frågar den person i SAP som kan och vill svara. Någon i verkställande utskottet: Göran Persson, Lars Stjernqvist, Mona Sahlin, Wanja Lundby-Wedin, Anders Sundström. Eller någon i programkommissionen: Tomas Östros, Anne-Marie Lindgren, Martin Nilsson, Pär Nuder

- Varför vill inte s ge LO-folket samma valfrihet i barnomsorgen, som de rika redan har?

LO-föräldrar har idag ingen valfrihet i barnomsorgen. Dagis är det ENDA möjliga alternativet.

Valfrihet i barnomsorgen är en lyx, som bara de rika kan njuta av. Ingen rik förälder sätter sin ettåring på något av dagens överfulla daghem. De vill och kan ge sina barn en bättre start i livet än vad dagis kan erbjuda en ettåring.

LO:s folk har dessvärre inga valmöjligheter. Bland LO:s medlemmar finns en stark önskan om valfrihet och möjlighet att stanna hemma i tre år med sina barn. Det finns en växande och berättigad vrede över denna orättvisa, mellan rika och fattiga barnfamiljer. De fattiga vill också ge sina barn den bästa starten i livet.

Ett exempel på detta är den motion som Livsmedelsarbetareförbundets Avdelning 1 i Göteborg lämnade till LO:s kongress 2000.

Citat: "Idag måste många i LO-kollektivet börja förvärvsarbeta när barnen fyllt ett år. Vid denna tidpunkt har barnen inte hunnit få den trygghet som behövs för att vara ifrån sina föräldrar 10-12 timmar per dag. Barnen blir stressade av att slitas upp tidigt på morgonen, hemsläpade på eftermiddagen för att hinna få i sig mat. Innan de ska sova för att sen orka upp morgonen efter. Föräldrarna är trötta och lättirriterade vilket påverkar tryggheten för barnen negativt. På daghemmet är de mindre barnen betydligt mer krävande än de äldre på grund av blöjbyten och ständig passning. Detta gör att de äldre inte hinner få den uppmärksamhet som de behöver och kräver. Resultatet av detta blir bråkiga och stökiga barn, bara för att någon ska se och uppmärksamma dem. Personalen blir stressad av att passa de mindre och samtidigt hålla ordning på de äldre, vilket medför en känsla av vanmakt och otillräcklighet hos personalen.

Vid en förlängning av föräldrapenningen till tre år skulle barnen förmodligen bli tryggare och bättre förstå varför de ska upp tidigt på morgonen. På daghemmet blir de mer uppmärksammade av personalen på ett naturligt sätt och det resulterar i att de blir tryggare i sig själva. Ett tryggt barn har en större chans att bli harmoniskt och behöver inte ta till våld, vandalism eller dylikt, som tonåring.

Vikariaten på arbetsmarknaden skulle bli längre, ge bättre arbetslivserfarenhet, som många ungdomar i dag saknar, och ge en större möjlighet till fortsatt arbete. Trycket på daghemspersonalen skulle minska, förutsatt att personalen inte dras ned, och ge dem mer tid för varje enskilt barn. Sjukfrånvaron skulle minska av den anledningen att de känner att de gör ett bra arbete.

Detta är en klassfråga eftersom många ur LO-kollektivet inte har råd att minska arbetstiden efter föräldraledigheten. Fler och fler arbetar skift vilket gör att det blir ännu svårare att lämna ifrån sig sin lilla ettåring." Slut citat.

Denna motion avslogs emellertid utan att någon vettig förklaring angavs.

Varför vägrar s att ge sina egna väljare samma valfrihet som de rika redan idag har? Valfriheten att själva vårda sina barn tills barnen är mogna att börja dagis, vid cirka tre års ålder. De borgerliga väljarna har i allmänhet en bättre ekonomi än LO-folket och behöver inte vänta på att samhället ska ge dem denna valfrihet. Men s vägrar alltså envist att gå sitt eget folk till mötes. Man måste fråga sig varför.

Skälet uppges oftast vara ekonomiskt. Men det skälet håller inte. En dagisplats kostar cirka 100 000 kronor per år. Varje summa därunder i vårdersättning, lika för alla, måste rimligen bli en vinst för samhället. Men vinsten för samhället blir inte enbart ekonomisk, utan man vinner också genom att barn och föräldrar får en högre livskvalité och blir friskare och nöjdare. När stressen minskar för barn och föräldrar får vi ett mjukare samhälle. Det vinner vi alla på.

Mot denna bakgrund är det ofattbart att s vägrar att ge sitt eget folk denna valfrihet.

Officiellt brukar s förklara denna ovilja med att jämställdheten kräver att föräldrarnas tid med barnen inte får överstiga cirka ett år. Detta argument håller inte heller. s har ju själva makten att, om man så vill, jämställa vården av egna barn med vården av andras.

Ett annat skäl som s brukar uppge är att kvinnorna inte ska tvingas tillbaka till hemmen. Detta skäl håller inte heller, eftersom möjligheten att vara hemma givetvis inte är ett tvång.

- Varför vill inte s ge LO-folket samma valfrihet i barnomsorgen, som de rika redan har?

Vänliga hälsningar

Monica Bodling medlem i Kommunalarbetareförbundet

Av Monica Bodling 29 maj 2002 09:41