"Låtsatsstudenten"

Juni 1987 var väl ungefär så regnig/solig som juni brukar vara. Det var överhvudtaget inget särskilt med denna juni, förutom att jag skulle ta studenten, och inte heller det var något speciellt. Det KÄNDES nämligen inte alls som jag skulle ta studenten. Studenten, det var ju nåt som såna där stora och vuxna skolelever tog. Såna som storasyrran. Eller såna som var ännu äldre. Var det nu alltså dags för mig att göra det, jag som inte ens lämnat högstadiet mentalt? Det här med högstadiet var något som i högsta grad levde kvar i mina sinnen. Merparten av kamratkretsen var ett eller annat år yngre, och trots att jag trivdes på Lundellska skolan, så fanns ändå kamrater och en liten del av hjärtat kvar på Eriksberg, vars genom tiderna coolaste 9:a man varit två år tidigare.

Just det: två 2 år tidigare. Jag hade nu ägnat tvenne läsår åt gymnasieskolans tvååriga sociala linje, och på något sätt kändes inte gymnasieexamen på riktigt. Dels hade man speedat igenom denna livsavgörande ? epok på två år istället för tre, dels var det en officiell hemlighet att övriga på skolan - framför allt lärarkåren - inte tyckte att vi från social linje tog studenten "på riktigt". På avvägar fick vi klart för oss att vi inte riktigt hörde hemma på studentbalen bland "de riktiga" självfallet gick jag inte dit, och ett tydligt symbolspråk talades av banden på våra studentmössor: grått istället för traditionellt svart.

I efterhand har ytterligare en faktor givit sig till känna: åtskilliga vänner har förtäljt att det var i tredje ring som klasserna sammansvetsades. Det var då man till sist fick ordentligt kul ihop, och det var då de minnesvärda festerna ägde rum. Det säger sig självt att ingen tredje ring ingick i en tvåårig linje.

Men tog man nu studenten så gjorde man. Och självklart skulle man ha studentskiva. I Uppsala var det närapå obligatoriskt att dessa orgier skulle genomföras på studentnation, men jag propagerade vilt för festvåningen på restaurang Shanghai Palace: 90 kronor per kuvert att jämföra med de 190 som nationerna krävde jag vågar knappt tänka på vad en studentskiva kostar anno 2002!. Min linje segrade, och som den pladdertacka man var fick man sig toastmasterskapet tilldelat. Bortsett från förrättens vårrullar minns jag tre saker av denna tjusiga tillställning:
* Att jag inte fick hångla med den tjej jag ville, eftersom hennes kille var där.
* Att en snubbe kom fram till mig på dansgolvet och vrålade "nu håller du dig lugn", vilket jag ej hörsammade, vilket kunde blivit min död, eftersom killen var ökänd slagskämpe från Gränby.
* Att jag fick för mycket växel tillbaka i baren, med en gratis studentskiva som resultat.

Nån vecka senare var det avslutning. Som vanligt ägde sommaravslutningen rum i Slottets rikssal. Klassen träffades vid Gunillaklockan för att hinka lite skumpa. Åter infann sig känslan: Inte tar väl jag studenten på riktigt? Känslan levde kvar när vi fotograferades utan klassföreståndaren som tydligen inte tyckte begivenheten var särskilt viktig, så rektorn fick sätta sig där i mitten istället, den levde kvar när vi tågade in till tonerna av nån sorts fanfar, och den hade hälsan när vi stod på slottstrappan och den ljusnande framtid var vår.

Jag hade inte ens tänkt på studentmottagning. Ringde runt till några polare, och visst dök de upp, men hade det inte varit för diverse obskyra grannars intåg, hade detta kunnat vara vilket tillbakalutat födelsedagsfirande som helst.

På kvällen var det dags för sista natten med klassen. Som traditionen bjöd hade vi inte kunnat enas om festplats. "Vi balla" ville gå till rockklubben Barowiak nuvarande Sten Sture, medan "de andra" propsade på att bege sig långt åt helskotta ut till Skaris. Kompromissen hette Maggans, där jag satt i studentmössa och frack, i smyg upphällandes skumpa under bordet, eftersom man som vanligt inte hade några pengar. Tids nog kom vi till Barowiak i alla fall, men som av en magnet drogs jag bort mot Stadsparken, där det var tjo och tjimm, och polarna slog klackarna i himlen. Frampå småtimmarna låg man där, på en slänt ner mot Fyrisån, med en söt studentska på vardera sidan hennes pojkvän var denna gång på behörigt avstånd, vilka turades om att kyssas med mig. Till sist kändes det här med studenten helt rätt...

Av Daniel Reichberg 27 maj 2002 16:46