Äta, sova, nominera

Konceptet är enkelt, man handplockar sju spektakulära personer och placerar dem i ett hus med plomberade utgångar där varenda vrå riggats med kameror. Därefter skickar man in fyra backar öl och hoppas att någonting ska hända.

Vilka var då dessa spektakulära, färgstarka individer som hade valts ut? Två deltagare från "Baren" deltog. Det var jag, yrvädret Anki Lundberg och Henric Olsson. Henke är en muntergök som svängde sig med uttryck som "Kan vi få lite musik på det här discot?". Han införde även ett grammatiskt oriktigt språk. Uttryck som "Jag har använt mina skor i typ ett sekund" och "Kan du skicka ett gaffel?" anammades av gruppen. Mest ihågkommen hos tittarna blev nog Henke för att ha dängt upp några ankor i utomhuspoolen. Representant för "Robinson" var den numera riksbekante Robert Anderson. Folk brukar klättra på väggarna men han bokstavligen sprang på dem. Elizabeth "Lelle" Andersén, även hon var från Robinson. Det var en dam som använde knytnävarna när det behövdes. Mottagare var den klåfingrige Robinson-Robban.

Från Villa Medusa var Anneli Nordin, tjejen som är lika dygdig som blond eller kanske ännu blondare. Hennes kollega Lennström har en mycket märklig humor. Han skojar ofta, tyvärr inte alltid, så det var mer än en gång under veckan som man höjde på ögonbrynen. Johan Lennström, killen som ville testa skattemyndigheten och skickade in en ansökan om namnbyte. Till hans stora förvåning gick namnbytet igenom och numera står det Godzilla i passet. Sista deltagaren att presentera är den ende som varit inne i huset tidigare, Karin Dettel. En lång, slank brutalsnygg tjej som i förra Big Brother uppskattades för att hon var lite klumpig emellanåt. Allt gick sönder som kom i hennes väg. Denna konstellation av människor resulterade i 6,5 timmars underhållande programtid på kanal 5.

Jag har fått för mig att redaktörer och producenter gör en ansats till att höja statusen, alternativt göra dokusåpor rumsrena, detta genom att låta prispengarna gå till välgörenhetsorganisationer istället för till deltagarna själva. Priset denna gång var etthundratusen kronor. Pengarna skänktes till Cancerfonden.

Livet i huset
En Big Brother-deltagare har ingen kontakt med omvärlden varken telefon, tidningar, Internet eller TV är tillåtet. Deltagarna träffar heller inga andra personer, inte ens kameramän, all filmning sker med övervakningskameror. Överlämning av livsmedel sker via en sluss.

När jag gick in i huset, tänkte jag att jag skulle försöka få ut ett budskap genom att dra nytta av den mest slagkraftiga mediaform som finns, nämligen TV. Jag ville informera svenska folket om fördelarna med att äta hästkött och även redogöra för mitt eget ställningstagande varför jag bojkottar nötkött. Fördelarna med att äta hästkött är att hästar är befriade från BSE galna kosjukan och mul- och klövsjukan. Anledningen till att jag för flera år sedan slutade äta nötkött var inte rädsla för BSE utan för att jag ville markera ett ställningstagande. Jag anser att det är fel i huvudet på folk som tror att kor äter får. Kor är herbivorer, det vill säga gräsätare. Trots att ingen människa tror att kor äter får, har fårkadaver malts ner till köttmjöl för att bli foder till nötkreatur. BSE följde i kölvattnet av detta övergrepp mot naturlagar.

I Sverige är intresset för hästkött litet vilket leder till att tusentals svenska hästar istället får åka den långa vägen till Italien för att slaktas där. Det budskapet jag ville få fram var att vi i Sverige bör äta mer hästkött så att våra hästar kan slaktas inom landet istället. Nu var inte Big Brotherhuset rätt forum för detta budskap. Deltagarna såg ut att tycka att samtalsämnet var lika intressant som att titta på när målarfärg torkar. Det var inte många av TV-tittarna som frälstes av mitt försök att göra en behjärtansvärd insats för våra inhemska hästar. När vi sista kvällen fick chatta på nätet visade det sig att folk var mer intresserade av vart jag köpt min guldfärgade bikini än att få veta hur de svenska hästarna smugglas till Italien.

Tiden i huset skulle man förenklat kunna sammanfatta med tre ord: Äta, sova, nominera. Ingen dag var dock den andra lik. Ja, ni vet, var dag en sällsam gåva ... Vi hann under veckan både med att bada isvak och bada i bubbelpool utomhus när det regnade. Jacuzzin inomhus användes också flera gånger. Vid ett tillfälle fick vi fylla den genom att värma varmvatten på spisen eftersom det bara finns varmvatten i huset en timme om dagen. Det var ett företag som tog tre timmar, men har man bestämt sig för att bada så har man.

En sväng upp på taket blev det också. Utsikten var dock ganska torftig. Vi hann även prova på att leva under fältmässiga förhållanden då Robinson-Kent Larsén var på besök. Vi fick lära oss koka kaffe i en fryspåse och bygga sågbockar. Näst sista kvällen blev jag en erfarenhet rikare. Att göra upp eld i regn var inte helt enkelt fick jag erfara. Trots att jag offrat ett badlakan som bränsle och huggit loss en massa barkbitar misslyckades jag. Jag fick även bevittna en mycket underlig ceremoni där deltagarna gick omkring i dräkter där det stod AA i fronten.

Jag trodde AA stod för Anonyma Alkoholister men det visade sig att det stod för Anti-Anki. Godzilla och Robban hade en kampanj där de vädjade till Internetanvändarna att rösta med förnuft. Det var riktigt roligt. Särskilt när Godzilla kom in i huset och sa att det var killar som han och Robinson-Robban som hade byggt upp det här landet. Jag hann även förlora 120 kronor i poker och förlora ett vad som ledde till att jag fick dricka vatten tills jag spydde.

Lite sattyg hann vi tjejer också med, Robbans kalsonger låstes ihop i ett hänglås av Anneli. Jag och Lelle kastade isblock i Robbans säng och bakade kanelbullar med senap. Lelle och Karin fejkade ett uppdrag som bland annat innebar att Henke fick gå omkring i långklänning och Godzilla fick styra upp ett träningspass. Uppvärmningen slopades av träningsledaren Godzilla med motiveringen att "man tränar inte på alfabetet i 20 minuter innan man ska läsa en bok.". Själv fick jag sova i en väska på köksbordet. Då jag vaknade på morgonen hade jag tandkräm på händerna, Robban var den skyldige.

Men det var inte bara latcho-lajbans-lådan. Vi hade förpliktelser också. Vid lunchtid var det dags för "nominering". Nomineringssystemet fungerade så att varje deltagare gav två poäng till den person som de helst såg lämnade huset. En poäng till den man näst helst ville bli av med. Sedan var det upp till tittarna att rösta ut de som blivit nominerade. Fyra dagar på raken röstades en deltagare ut. De tre sista som blev kvar gick till final.

Ingen som varit i huset ångrar att de ställt upp, det var en kul grej och med facit i handen kan jag inte annat än hålla med Godzilla när han svarade på Adam Alsings fråga om vem som vinner. "Jag tror alla vinner på det här, det är en erfarenhet". Jag tittade igenom avsnitten när jag kom hem. Trots att programtiden är en timme lång, så blir det inte långtråkigt och det är ett bra betyg till oss som var där.

I just denna dokusåpa tyckte jag att det var "rätt" personer som gick till final. I många dokusåpor är det bara slätstrukna kvar i finalen. "Baren" är ett sådant program där man klarar sig längst om man "plöjer i mittfåran". Min uppfattning är att en dokusåpadeltagares enda uppgift är att göra "bra TV" och vi tre Godzilla, Robban och jag hade verkligen bjudit på oss själva och jag anser att alla tre finalister var lika värdiga vinnare.

Folkets dom
Antingen har jag skött mig till folks belåtenhet eller så har tittarna blivit härdade. Har man en gång hamnat i folkmun brukar man komma ut illa tilltygad men den här gången var kritiken på min insats näst intill obefintlig. Ur "Baren" kom jag ut med snaran om halsen. Kanske har folk blivit tolerantare och förstår bättre att det inte är så lätt att ha huvudrollen som sig själv? Det skulle förmodligen vara enklare att spela någon annan, för det kan jag säga av erfarenhet; att det är svårt att leva upp till sitt rykte om man måste göra det enbart på hörsägen!

ankilundberg88hotmail.com
Länk: medlem.spray.se

Av Anki Lundberg 25 maj 2002 13:28