Back to the stoneage

Det handlade om hur det såg ut efter att en del av världens samlade nukleära vapen hade detonerat.

Någon har sagt nångång att det kommer en tid då de överlevande avundas de döda. Det var den tiden i filmen.

Kvar fanns ingenting. Det fanns naturligtvis ingen el.

Bara en sån sak.

Allt som tillhör det samhälle vi vant oss vid var utslaget.

Några människor hade faktiskt överlevt. Tre män gick håglöst omkring och sparkade i det svartbrända bråte som låg på marken. För att hitta något ätbart.

En av dem började gräva med händerna och fann några oskadda konservburkar. Det blev genast slagsmål, på liv och död.

Inte långt därifrån sökte sig en smutsig ung kvinna fram i en förstörd ruin. Hon såg livrädd ut och försökte gömma sig när hon hörde de tre männens vrål.

Hon hittades och blev genast grundligt våldtagen.

Dessa människor var de som skulle föra människosläktets gener vidare.

Vem tänker på vad som är manligt eller kvinnligt när det gäller att överleva? Då gäller bara att vara snabbtänkt, psykiskt stark och uppfinningsrik. Då gäller att kunna göra upp eld, det som gorde att vi överlevde i Norden.

Överlevnadsinstinkten kommer före sexualdriften och till sist, om det finns rätta betingelser för det; modersinstinkten.

Ett djur i bur förlorar fortplantningsförmågan, ett dräktigt sto som är jagat kan själv hindra förlossningen tills det känner sig tryggt. Detta bara som tankeväckande kommentar, mammorna vill helst vänta till det är tryggt omkring och vem skapar det i en hård värld? Som då. Som kan komma.

Vi kan bara svagt föreställa oss till vilken värld den våldtagna flickans barn föddes till.

Kanske man kunde lära att överleva på naturens villkor...

Av Solveig Sjöskog 22 maj 2002 09:13