Stolt över att ha stått i vägen för en hamster

Min granne Örjan är pensionär. Det är inte så roligt i sig, men det är desto roligare att han torterar hamstrar. De brukar hängda i en tvättlina på bakgården, flådda och ömkliga. De sjunger små Hamstersånger där de manar till kamp mot den onde Örjan. Sen dör de.

Alla djurrättsaktivister hatar Örjan. Det är ömsesidigt. Och förståeligt. Jag menar, om min hobby var att tortera hamstrar så skulle jag också hata djurrättsaktivister. Djävla parasiter som lever på socialbidrag och inte respekterar mänskliga rättigheter. Som den där infödingen nere i Afrika, han med pälsmössan. Robert Mugg-Gabriel eller vad han nu heter. Hans mamma var säkert dum mot honom när han var liten. Det är därför han blev så ond. Hon tvingade på honom den där pälsmössan varenda dag. Och det är varmt i Afrika. Mest öken och skog. Till slut växte möglet som bildades vid mössans kant in i huvudet på honom. Så blev han som han blev. Svart och ond.

Örjan är vit och ond. Han jobbade på Arla innan han blev pensionär. Han skrev baksidan på mjölkpaketen. Små, onda berättelser som fick barn att gråta så att Oboyen blev salt och kärringar att sätta kaffet i vrångstrupen och kräkas upp gårdagens köttkalops. Inte konstigt att en sådan typ flår hamstrar.

Min kompis Karlo är röd och arg. När han fick höra talas om Örjan blev han ordentligt arg, och sade på kommunisters vis: "tjofadderittan han ska dö."

Vi försökte döda Örjan men åkte fast för polisen. De slog oss. Det var skönt. Sen ville de slå lite på hamstrarna. Jag sade: "nej, det får ni inte!" och ställde mig mellan polisen och hamstrarna. Nu blev jag riktigt brutalt misshandlad. Det var skönt.

Nu kommer det fantastiska: hamstrarna blev så inspirerade av mitt hjältemod att de befriade sig själva och åt upp poliserna. Det tyckte inte jag gjorde så mycket. Poliser blir ändå bara till grisfoder när de pensioneras.

Hamsterkonungen tackade mig och gav mig ett sugmärke som minne. Jag blev lite småkåt på den där hamsterkungen. Jag fick åka med i rymdfärja till hamsterlandet. Där drack jag mig full varje dag och fick träffa jättemånga dokusåpakändisar och Michael Bindefeldt. Det var underbart.

Av David Olsson 16 maj 2002 09:34