Skriv för att synas. Skit i texten

Möten med fransmän blir ofta en riktig hönsgård, eller snarare tuppgård. Alla vill ha ordet och ingen lyssnar. Röster höjs mer och mer för att visa sin vilja att bidra med det bästa inläget och mest trovärdiga argumentet. Den mest virile och högljudde långprataren vinner. Innehållet och resultatet kvittar. Its not the having, its the getting.

Är Sourze en sådan höns- och tuppgård?

Sten O. Andersson skrev en mycket läsvärd artikel om våndan och vådan av att publicera sig i dagspressen med ett politiskt budskap. För tjugo år sedan. Rubriken var "Jag debuterar". Välkända sourzenamn kommenterar med glada tillrop "Gratulerar", "Det är du värd!". Men det var tjugo år sedan. Sakfrågan och övrigt innehåll gör det uppenbart att detta är en historieskildring. Det inser man om man läser artikeln.

Det är uppenbart att artikeln inte blev läst, eller åtminstone inte förstådd, däremot kommenterad. Kommentarerna är snabbt och slarvigt skrivna. Bara för att kommentera. I en glatt sourzefamiljär ton. Vi är alla en stor familj. Vem bryr sig om innehållet? Vi är alla en stor familj. Varför måste man förstå allt man kommenterar när vi ändå är kompisar? Vi är alla en stor familj.

Man undrar då - hur många av de andra artiklarna blir lästa innan de kommenteras? Hur många kommentarer är ryggmärgsreflexer för att man tillhör samma vänstertyckarfamilj som författaren? Spelar innehållet någon roll om författaren är rätt? Skriv för att synas. Skriv för att bli känd. Skriv mer för att behålla din status som skribent.

Och: kommentera klokt för att bättra på imagen så att du får fler läsare. Tyck inte något bra om en person som inte gynnar din image. Läs gärna artikeln också, men framförallt gör en kommentar som gör att du syns själv. På rätt sätt.

Av Peter Holmgren 16 maj 2002 11:41