Frysfeber - del 3

Detta har hänt:
Den soliga vårdagen byts till mörk skräck när Anne hittar sin arbetskamrat Astrid inne i butikens stora frys. Kriminalinspektör Thorvald Olsson kommer till platsen och kan konstatera att den unga kvinnan har blivit mördad, knivhuggen i bröstet flera gånger. Nu börjar jakten på mördaren.

Kerstin började bli förtvivlad. Vad hände egentligen? När Ove kom utrusande från frysen förstod hon genast att något var på tok. Strax därefter sa Patrik att datorn hade lagt av och de hjälptes åt att få ut de morgontidiga kunderna. Hon hade fått i uppdrag att samla personalen i fikarummet och där hade de suttit i en timme nu.
- Vad kallt det är, sa hon gnälligt. Nu vill jag faktiskt veta vad som händer, hur länge ska vi sitta här?

De andra mumlade instämmande och någon bad att få besöka toaletten. Peter och Dick ville röka, men polismannen som stod vid dörren lät dem inte öppna fönstret. Allas blickar gick mot dörren när handtaget trycktes ner utifrån.
- Tyvärr måste jag meddela att er arbetskamrat Astrid Karlsson har hittats död inne i lagerfrysen här i affären. Det finns vissa avgörande tecken som tyder på att hon har blivit mördad.
Thorvalds blick svepte över gruppen. Ansiktena speglade skepsis, förvåning och förskräckelse. En kvinna började gråta.
- Vi måste prata med alla för att få fram en bild av vad som har hänt. Kanske har någon av er sett något konstigt här på morgonen.
Kerstin upptäckte att hon satt och gapade och stängde genast munnen. Ett mord, här på hennes arbetsplats! Hon såg sig omkring. Alla såg mer eller mindre skräckslagna ut, det var bara Dick som såg ut som vanligt. Men han var alltid så okänslig, kunde stå och skratta när någon skadade sig. Dessutom hade han ofta bråkat med Astrid, de var som hund och katt.
- Förhören sker enskilt. Ni får stanna här tills det är er tur. Jag ber er att inte spekulera med varandra om det som har hänt, fortsatte Thorvald allvarligt.
- Om ni vill få något vettigt ur oss får ni låta oss sträcka på benen och gå på toaletten först, sa Lotta.
- Ett toalettbesök kan jag gå med på innan förhöret. Därefter är ni fria att göra vad ni vill. Krister Bergman kommer ta kontakt med er imorgon. Har ni några frågor?
Alla skakade på huvudet. Känslan av död hade smugit sig in i rummet.
- Förhören kommer ske i bokstavsordning. Finns Lotta Ceder här?
Kerstin insåg att hon kom bland de sista. Håglöst tittade hon ut genom fönstret och såg solen skina över parkeringen.

Han hade ringt efter polispsykologen för att ta reda på om det överhuvudtaget var lönt att ställa några frågor till Ove. Greger Ekblad kom ut från kontoret och tecknade att han ville byta några ord.
- Han befinner sig i ett chocktillstånd, men det går att prata med honom. Var bara lugn och låt honom ta tid på sig att besvara frågorna. Han verkar väldigt uppriven över kvinnans död, jag tror han känner sig skyldig till något som har med henne att göra.
- Okej, jag ska vara försiktig.
Sakta sköt han upp dörren. Det fanns ingen manual för sådana här förhör.
- Jag vet inte om jag presenterade mig ordentligt innan, jag heter Thorvald Olsson och jobbar som kriminalinspektör hos polisen här i Solvik.
- Ove Leandersson, butikschef här på K-livs. Ursäkta mitt uppförande, men jag blev så upprörd av synen där inne... jag kan fortfarande se det framför mig... kommer det någonsin försvinna?
-Det är säkert ingen tröst just nu, men minnena suddas ut efter ett tag.
Han satte sig ner för att minska avståndet mellan dem.
- Jag förstår att det är svårt, men jag måste ställa några frågor. Först och främst skulle jag vilja att du redogör för vad som hände från det att du kom i morse tills ni upptäckte kroppen.
Ove såg plågad ut men började berätta. Han hade tagit sovmorgon efter en orolig natt med flera toalettbesök. De hade haft ledningsmöte kvällen innan och förmodligen hade han fått i sig något olämpligt. Allt hade varit som vanligt tills Annes skrik avbröt dem.
- Patrik och jag gick in i frysen, och jag...
Han snyftade till och gömde ansiktet i händerna.
- Hon låg i en konstig ställning och vänstra kinden hade nog frusit fast i golvet. Hennes ögon stirrade anklagande på oss och jag kände hur frukosten var på väg upp. Jag tvärvände, puttade nästan omkull Patrik och rusade ut på toaletten. Jag kunde inte sluta kräkas. Det var fruktansvärt, sist jag såg henne var hon sprudlande glad och levande. Hon skulle ha avskytt att vi fick se henne så grotesk, så obeskrivligt motbjudande. Vem hatade henne så mycket?
- Det tänker vi ta reda på. Vet du något om Astrids bekantskapskrets?
Han såg att Ove hade sjunkit ihop och slutit sig från omvärlden igen, och beslöt sig för att inte pressa honom mer. Han slog igen anteckningsboken.
- Jag ser att du inte är i skick att svara på fler frågor. Vill du att jag ska ringa din fru?
- Min fru? Ja, det kanske är bäst, jag är nog ingen vidare bilförare just nu.
Det knackade på dörren och en av männen som hade suttit i personalmatsalen stack in huvudet.
- Ursäkta att jag stör, men jag tänkte fråga Ove om han kan köra mig hem, min bil startade inte i morse.
- Om du kör mig hem skjutsar Lena dig säkert sedan. Detta är min halvbror, Dick Jansson.
Bröderna hade bara en sak gemensam, ordentliga höknäsor. Det syntes inte framifrån, men från sidan påminde de starkt om varandra.
- Åk ni. Vi kan fortsätta prata imorgon.
När de hade gått stod han kvar och samlade tankarna. Plötsligt kände han hur hungrig han var. "Det är konstigt att jag alltid blir extra hungrig första dagen på ett mordfall" tänkte han och lovade sig själv att han aldrig skulle erkänna denna lilla svaghet för någon. Då skulle de väl spärra in honom istället för gärningsmännen!

Det hade kommit en representant från Hälsovårdsnämnden eftersom den döda kroppen hittades bland matvaror. Nu menade hon att alla frysvarorna måste slängas och en fullständig sanering utföras. Det arbetet kunde inte påbörjas förrän poliserna var färdiga med sitt arbete.
Krister Bergman tuggade nästan fradga.
- Menar du att jag måste hålla stängt en vecka? Är du medveten om hur mycket pengar vi kommer att förlora?
- Jag är ledsen, men...
- Ledsen? Ja, du är säkert ledsen! Du förlorar inga pengar. Utebliven försäljning, ett nytt varulager, löner till de anställda och ett dåligt rykte - det handlar bara om några miljoner kronor!
Patrik skämdes. En människa var död och Krister tänkte bara på pengar.
- Finns det något vi kan göra för att snabba på processen?
- Nej. Vi har vår egen personal. När polisen lämnar klartecken sätter vi igång direkt. Vi kommer ta stickprover som ska analyseras. Det är i laboratoriet det kan ta tid. Nog måste ni väl förstå att Hälsovårdsnämnden är till för att skydda medborgarna mot sanitära olägenheter!
- Mina mannar jobbar på. Om inget oförutsett inträffar är vi ute i morgon vid middagstid, inflikade Thorvald.
Krister muttrade något ohörbart.
- Det börjar bli dags att ta itu med journalisterna. Det kan vara farligt att låta dem spekulera i vad som har hänt. Vem är pressansvarig?
- Min advokat Roger Fransson kommer strax. Han ska hjälpa mig med kontakterna med pressen och andra problem som kan uppstå.
- Då går jag ut och meddelar att de kan komma upp till polishuset klockan åtta ikväll.
Hela situationen kändes knepig, tyckte Patrik. Det liknade inget annat han hade varit med om tidigare.
- Jag vill att du tar hand om ruljansen tills Ove är tillbaka. Förmodligen behöver han vila upp sig några dagar, sa Krister. Vi får ha några möten med personalen och diskutera vad som har hänt. Dessutom vill jag köra igång så fort Hälsovårdsnämnden är färdig. Du får ringa våra leverantörer och beställa nya varor.
- Inga problem, det fixar jag.
- En sån jäkla soppa vi har hamnat i. Vem kan ha velat den stackars flickan något illa? Även om hon har släppt in någon här kan den personen inte alla våra låsningsrutiner och både du och Kerstin har sagt att allt var precis som vanligt i morse. Otäckt om det är någon ur personalen, tycker du inte det?
Patrik kände kalla kårar längs ryggraden.
- Vi får verkligen hoppas att polisen får tag i mördaren så fort som möjligt.

Fortsättning följer

Av Sanna Parkell 15 maj 2002 11:44