Redaktrisnäsan

Låt oss börja med att reda ut vad lagen faktiskt säger om demonstrerande. Politikredaktris Dielemans låter i slutet av sin artikel "Reclaim, näsan och förvirringen" högtidligt förstå att den s.k. gatufesten minsann var skyddad av självaste grundlagen. Och ehuru det förstås är alldeles rätt och riktigt att demonstrationsfriheten hör till de s.k. grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformen, är det likfullt ett lagbrott att utan tillstånd anordna en demonstration på allmän plats.

Såvida demonstrationen inte kan "antas äga rum" utan att störa vare sig ordningen eller trafiken. Den som mot förmodan har intresse av att studera själva lagtexten kan söka efter exempelvis "1993:1617" i någon lämplig sökmotor.

Rimligtvis känner de flesta till - åtminstone de flesta av dem som fullgjort mellanstadiet? - att det uttryckligen behövs tillstånd för demonstrerande, så jag begriper kanske inte riktigt vad politikredaktris Dielemans egentligen tänker sig att uppnå genom att åberopa grundlagen på detta sitt lite vidlyftiga sätt. Gissningsvis är det antingen en ren vanföreställning, ett tappert försök av politikredaktris Dielemans att vilseleda de fåkunniga eller helt enkelt bara ett exempel på den speciella sorts vänsterretorik som inte ens är avsedd att bära någon annan egentlig innebörd än ungefär "Heja, heja, heja oss!"

Politikredaktris Dielemans uppger vidare att hon minsann inte alls kom från ungkommunisternas fest. Och vi får väl utgå att politikredaktris Dielemans talar sanning på den punkten. När politikredaktris Dielemans i Aftonbladet stod och ondgjorde sig över sin ömmande näsa hade hon ungkommunisternas vice ordförande America Vera-Zavala i släptåg, men hon kan ju förstås ha anslutit sig till sällskapet vid en senare tidpunkt.

Det väsentliga här är dock icke exakt vilka av dem som anlände i sällskap med varandra från vilken fest, utan deras förehavanden när de väl var på plats.

Politikredaktris Dielemans skriver själv hur hon anlände till korsningen kl. 18.45. Sitt deltagande i den olagliga demonstrationen beskriver politikredaktris Dielemans som att hon "minglar runt". Enligt Aftonbladet uppgav politikredaktris Dielemans att hon var där som "medborgarvittne", en utsaga som ju förstås har sina alldeles speciella komiska poänger. Efter en kort ölpaus i en bar, går sällskapet tillbaka till "Reclaim" som det tycks kallas i dessa kretsar och börjar tjafsa med några poliser. Sin roll i detta beskriver politikredaktris Dielemans som att hon försöker få polisen "att lugna sig".

Politikredaktris Dielemans sällskap deltog i en olaglig demonstration som urartade till ett gatubråk, och politikredaktris Dielemans sällskap ställde sig och tjafsade med polisen när polisen skötte sitt jobb i samband med gatubråket. Och orsaken till detta beteende är förstås att politikredaktris Dielemans sällskap sympatiserar med arrangörerna av den olagliga demonstrationen och gärna bistår dem efter bästa förmåga.

Och politikredaktris Dielemans fick alltså "otroligt ont" i sin redaktrisnäsa, och övriga i sällskapet fick ont på andra ställen. Politikredaktris Dielemans och resten av anhanget må ursäkta, men min uppbragdhet över detta flagranta exempel på otillbörlig och förkastlig polisbrutalitet överflyglas faktiskt i detta fall med råge av min skadeglädje över att ett sorgligt gäng bråkmakare och ligistkramare fick exakt vad de förtjänar: Ett kok stryk.

Av Samuel Sirén 14 maj 2002 09:47