Sex med pizzabudet på mixerbordet

Det ringer på dörren och du vaknar. Eller så vaknar du och sen så ringer det på dörren. Eller så sker det samtidigt. Simultant. Ditt vaknande och dörringningen från vem-det-nu-är. Du ligger kvar. Du går inte upp och öppnar. Är det något viktigt ringer det igen.

Postmannen ringer alltid två gånger. Det har du sett på video. En kulen marsdag när regnet rann ner för rutorna och det var mörkt mitt på dagen. Då såg du "Postmannen ringer alltid två gånger", två gånger. Såg den två gånger alltså. Så på den biten har du full koll. Två-gånger-postmans-ringandet alltså. Inte för att posten ringer på numera.

Men det är ju inte det det handlar om. Det praktiska alltså. Utan snarare en känsla. En idé. Om en postman som alltid ringer två gånger. Ringer. Och sedan ringer igen. En postman för vilken ringandet är det centrala. Inte postandet och knappt ens mannandet.

Kunde lika gärna vara en postkvinna eller en man eller en kvinna vilken som helst. Bara han eller hon först ringde och sedan ringde igen. Behövde inte lämna något brev eller ta med sig något paket. Bara de tryckte pekfingret mot ringknappen och lät den elektroniska ringklockan ljuda först en och sedan en gång till. Det var det enda de behövde göra. Det enda de behövde klara av.

En barnlek. En bagatell. En småsak. En småpotatis. As simple as it ever gets. Simple minds som de brukade säga på radion. Men det var visst någon slags popgrupp.

Undrar om popgrupper ringer två gånger. Kanske inte på dörren. Men någon annastans. Till sin manager eller efter hämtpizza när de behöver pengar eller blir hungriga. Kanske ringer de två gånger. Först till sin manager. Och sedan efter hämtpizza. Så måste det vara.

När du blir känd skall du göra en film som skall heta: Popgruppen ringer alltid två gånger. Och i stället för med brevbäraren på bakbordet, skall den kvinnliga huvudpersonen ha sex med pizzabudet på mixerbordet. Du kommer bli berömd. Slå världen med tvekan. Därom råder inget tvivel.

Alla vet, de vet bara inte om det. Du har inte ringt dom än. Inte ringt dom först en gång och sedan en gång till. Det är så det ligger till. As simple as it ever gets.

Av Öyvind Vågen 13 maj 2002 14:04