Värna om de svaga bla bla bla

Varför har några jobb medan andra inte har det? Beror det på att de som hamnat utanför är svagare än andra? Innebär solidaritet ett gemensamt ansvar för människor i trasproletariatet som inte kan ta hand om sig själva? Undersökningar visar att det tar allt längre tid för nyutexaminerade från högskolor och universitet att nå sin första fasta anställning. Det dröjer ofta månader för till exempel civilekonomer.

Är civilekonomer svagare än andra? De som löper störst risk att bli arbetslösa är bland annat invandrare, ungdomar, ensamstående mödrar, kvinnor, lågutbildade och landsortsbor. Det finns många sätt att förklara varför just dessa grupper har svårt att få jobb. Det kan till exempel bero på att vissa människor har högre status hos trångsynta arbetsgivare. Det beror i alla fall inte på att alla människor från dessa grupper är svaga. De som växer upp i en trygg hemmiljö med akademiker i släkten eller ärver ett familjeföretag är knappast starkare än andra för den delen.

Det finns de som hävdar att staten ska hålla de mest utsatta vid liv med bidrag. De vill i princip bygga fattighus där uteliggarna kan stoppas undan. De pratar om de svaga. Jag undrar varför vänstern har samma språkbruk.

Höjningen av ersättningsnivåerna var ett framsteg. Med högre ersättningsnivåer slipper de som hamnat utanför arbetsmarknaden att pekas ut som samhällets olycksbarn. De kan behålla sin levnadsstandard. Det är hela poängen med socialism enligt mig; när olyckor, självförvållade eller inte, drabbar någon så ska hon eller han kunna fortsätta leva som vanligt. Socialism är att ge människor en andra chans. Det spelar ingen roll om det är en industriarbetare, sjuksköterska, städerska eller ingenjör. Målet borde enligt mig vara ett samhälle där det inte går att peka ut vilken inkomst någon har genom att bara titta på honom eller henne.

Förr i tiden kunde man bestämma var ett barn bodde genom att lyssna på fotstegen i trappan. De fattiga barnens skor lät på ett visst sätt. Om högern vinner valet kan vi vara på väg tillbaka dit, med alla sociala och ekonomiska rättigheter hotade.

Arbetsmarknaden har blivit osäkrare för alla, eller flexiblare om man vänder på myntet. Ingen vet vad som händer imorgon och därför borde staten erbjuda trygghet för alla. Många IT-konsulter har till exempel blivit arbetslösa på senaste tiden. Är det deras svaghet som är problemet?

Sluta prata om de svaga, det är förnedrande struntprat. Gör det inte till något pinsamt att söka stöd hos andra. Värna om alla istället.

Av Henrik Hermansson 10 maj 2002 08:13