Sveriges vita negrer del 2 av 3

1999 gav Sverige upp i Europeiska rådet och undertecknade den internationella minoritetskonventionen som förbinder staten att trygga och möjliggöra minoriteternas språk- och kulturutveckling. Det var lite pinsamt för konventionen är bindande om majoriteten av länder accepterar den. Sverige tänkte inte skriva på, men eftersom det var uppenbart om Sverige ville vara kvar i rådet att det skulle bli tvunget att acceptera konventionen mot sin vilja, var det politiskt mer smart att skriva på.

Riksdagen har antagit konventionen som nu är en del av landets lagstiftning. I Sverige gäller minoritetsstatus finska, tornedalsfinska, jiddisch, romani och teckenspråk. Det största språket är finskan som har flera hundratusen talare.

Enligt riksdagsbeslut och de gällande lagarna skall man ha rätt till sitt minoritetsspråk i samhällsservice och man får inte förtryckas för sitt språk. Nu är detta ännu en illusion, om man till exempel ringer till kommunen och frågar efter finskspråkiga dagisgrupper säger de att dessa inte finns, för de vill inte ha efterfrågan i form av köer - som i sin tur skulle tvinga dem att organisera servicen. Smart.

Det är med hjälp av lagarna som minoriteter i alla länder har lyckats sakta befästa sin position i samhället. Det funkade i USA när de svarta tog till grundlagens bestämmelser, det funkade i Tyskland när danskar i Schleswig-Holstein tvingade den federala konstitutionsdomstolen att lusläsa lagen och ge dem rätt i skolfrågan. Det fungerar dagligen i Finland med det svenska språkets ställning. Men den dagen då även sverigefinländare tvingar kommuner, landsting och staten att erkänna deras rätt till eget språk via domstolen kommer.

Du som nu tror att detta kostar något, tänk efter. Om minoriteter själva får ordna sina skolor, dagisplatser och äldreomsorg så kostar det inget extra. Varför skulle det kosta att ta reda på vad folk kan för språk och sedan placera dem i organisationen så att kunskapen utnyttjas bäst? Patienter och kunder får bättre service och högre livskvalitet för samma peng. Den rädslan som finns mot detta handlar bara om ett kontrollbehov; majoritetsbefolkningen som inte fattar vad vi invandrare säger blir oroliga och tror att vi snackar skit om dem. Samtidigt kan jag påminna er om att jag aldrig träffat två svenskar ute i världen Malaysia, Belgien, Grekland, USA, Holland, Tyskland, Spanien... som skulle tala något annat språk med varandra än svenska bara för att de skulle "ta hänsyn till omgivningen".

Visserligen leder det till att när jag talar finska med mina barn på busshållsplatsen, att de som finns runt omkring oss tror att vi inte kan svenska. Eller hur? Därför hör jag ofta stackars invandrare som försöker tala svenska dålig svenska med sina barn bara för att inte få arga blickar av medpassagerare. Men tänk dig själv, hade du varit glad om din mamma hade talat dålig swahili med dig och skämts för sitt modersmål? Du hade förmodligen skämts för henne. Därför lyfter jag mitt huvud högt och talar på finska högt när barnen är med. De skall se att jag inte skäms för mitt ursprung och då vet de att de kan också vara stolta.

Finskan har varit förtryckt språk i Sverige under 1900-talet. Så har det inte varit alltid. Under Gustav Vasas tid var det vanligt med att finländare kom till Stockholm och jobbade inom flotta och förvaltning. Därför finns den finska lilla kyrkan också kvar vid kungliga slottet eller som vi brukar säga till finska släktingar som kommer på besök; det kungliga slottet är den där byggnaden som finns bredvid finska kyrkan... Finska har talats såväl i riksdagen som i domkyrkor och det var helt accepterat. Sverige var ju innan socialdemokratin en mer internationell nation än idag. Få svenskar känner till att tyskan har varit officiellt språk i Stockholm och holländskan i Göteborg! Det är sånt man får lära sig i skolan i Finland.

I Värmland fanns värmlandsfinnar som enligt senaste forskning inte kom dit "frivilligt" för att bruka jord, utan det var en organiserad invandring som staten styrde med bidrag redan då!. I Dalarna finns fortfarande spår av finska i gatunamn och i Karlskrona finns minnesmärken för finländare i flottan. Tornedalsfinnar har alltid varit där de är. Det är gränsen som invandrat.

Under 1950-talet gjorde Finland och Sverige upp om en stor plan. Den krigsskadade Finland skickade sina arbetslösa till Sverige som då - som nu - hade brist på kvalificerad arbetskraft. Men socialdemokrater i Sverige ville utveckla "det goda svenska folkmaterialet" och ville inte att utlänningar skulle beblanda sig i den stängda ekonomin. Man fick jobba men inte påverka. Därför gjordes det i hemlighet ett plan med LO, socialdemokrater och finska staten om att "avpolitisera" finnarna. Det var ju dessutom arbetare och vänsterfolk som kom till Sverige, så kommunistskräcken var stor.

IB:s föregångare i Sverige och motsvariga organisation i Finland, Puskalas butik, spionerade på finnar och genom politiken organiserades i finska föreningar och finska fackklubbar - för att hålla borta från den riktiga politiken. Det här är bekräftat enligt IB:s ledande utbildare Hjalmar Rantanen i boken "Ruotsin avarassa sylissä" 1992 - "I Sveriges vidöppna famn" - samt av den finska före detta socialdemokratiske partisekreteraren Kaarlo Pitsinki. Den nuvarande svenska socialdemokratiske ungdomsförbundsordförande Damberg skulle kunna fråga sin farsa om allt detta också.

Det gick som planerat. Finnar var tysta och lydiga, de byggde bilar och bastade. Int´ höll de stort väsen av sig, int´. Någon gång, som till exempel i samband med Göteborgs skolstrejker visade de att de fanns. De ville ha finska för sina barn i skolan. Det berodde på att många föräldrar inte lärde sig mycket svenska - det gör man inte om man kommer mitt i livet till ett nytt land och slängs in på löpande band med andra landsmän. De försvenskade barnen började växa upp utan finska och idag finns det många familjer där föräldrar och barn inte har ett gemensamt språk.

Det är en stor sorg när det numera händer dagligen att vuxna finnar sitter vid den gamla mammans dödsbädd utan att kunna säga ett ord eller förstå vad moderns sista mening betyder! Vad är det för ett samhälle som gör så mot sina trogna arbetare?!

Nej, istället rådde man fortfarande i början av 90 -talet mig på BVC att inte tala finska med barnen för "de skulle ta skada av det". Vad fan vet svenska barnmorskor om tvåspråkighet?! Inte ett dugg visade det sig när jag ställde motfrågan och dessutom undrade om hon tyckte jag skulle lägga mig i i vilket språk HON talar med SINA barn i SITT hem. Jag blir fortfarande arg, när jag tänker på den arrogansen man visade bland vårdpersonal på den tiden.

Allt detta är historia som aldrig kommer att berättas i historieböcker. Man berättar inte hur man förbjudit folk att tala sitt modersmål och man är tyst om hur barnen i skolan får höra hur deras mammor och pappor är mindre vetande. Man dokumenterade inte hur Volvo skickade ut folk till finska byar och ordnade bymöten där folkskolelärarinnan översatte deras lockande erbjudanden om jobb, lägenhet och bil. Som ofta visade sig vara överdrifter, som till exempel med fallet av killarna i Kent och deras föräldrar som invandrade hit.

Det som däremot är flitigt dokumenterat är konsekvenserna av den avidentifiering och avpolitisering som skett av en hel grupp. De sociala, psykiska och mentala problem finns alla noga med i socialstyrelsens papper. I tidningsrubriker från 60-talet hette det: "En finne igen!" TV-rapportering visade alltid outbildade och utslagna när det gällde finländare. De högutbildade kvinnorna som är en särskilt stor grupp bland finländare i Sverige syns aldrig. De finska barnen har aldrig haft mediala förebilder att se upp till om man inte räknar Arja Saijonmaa där. Hela Finland var som ett stort svart hål fram tills EU-medlemskapet, då även svenska medier vaknade och upptäckte att "O fan, det finns ju ett land öster om oss också".

Naturligtvis hade de inte kunnat upptäcka oss finsktalande via sverigefinska medier eftersom till exempel presstödet länge var förbjudet för andra än svenskspråkiga tidningar. Idag är det inte så och den sverigefinska veckotidningen Viikkoviesti är en av de snabbaste växande tidningar i Sverige, något som dock bland annat Dagens Nyhter alltid censurerar när de publicerar officiell statistik över tidningsutgivning. De liksom räknar inte en tidning på finska som riktig. Hittills har Viikkoviesti legat tvåa efter Finanstidningen, som dock försvunnit.

Jag har träffat många svenskar som undrar varför folk i Finland kan svenska, eller varför man läser det i skolan. Många vet inte att det finns en svensk minoritet i Finland, som har sina egna skolor, tidnignar, universitet, handleshögskolor, tv och radio - på svenska. Inte en kvart om dagen utan hela tiden. Finland har varit en del av Sverige längre än Halland, Skåne eller Gotland. Man läser hela den svenska historian och alla kungar i skolan. Den finska lagen är ursprungligen densamma som fanns i Sverige vilket lett till att länderna är mer lika än olika.

Men olikheter finns. Till exempel har vi alltid haft privat sjukvård bredvid den offentliga samt reklam-tv. Vårt vänsterparti är för EU och har en ordförande som tror på Gud och moderskap. Och svenskar kallade oss för kommunister..!

Idag har Finland en ganska stor rysk minoritet särskilt i östra Finland. Det har lett till att man har radiostationer på ryska och McDonalds samt andra affärer skyltar på ryska eller har rysktalande personal. När får vi finska skyltar till exempel till SL eller ens på Stockholms turistinformation!!? Heder åt Visby som har skyltat i hamnen på finska också.

Men trots alla språkmordsförsök finns vi finskspråkiga kvar i Sverige/Ruotsi och tänker fortsätta med det. Och om inte politiken även i praktiken snart börjar likna det som man har skrivit under och i utländska sammanhang säger sig föra, då banne mig kan jordbruksdepartementet helt plötsligt hamna i en kris, som de inte sett förr; den galna finskasjukan! AMMMUUUUUU!

Av Johanna Parikka Altenstedt 09 maj 2002 12:10