Idag är vi alla terrorister

Det måste vara jobbigt. Men desto jobbigare blir det för oss andra om hans ståndpunkter blir till samhällelig utveckling i vår vardag.

Sirén har skrivit en hel artikel, huvudsakligen baserad på saker som inte hände, därefter utfylld med invektiv som framför allt säger oss något om tillståndet i hans tankeliv. Epitet som "den koleriske unge herr Esbati och de unga fröknarna Olsson, Vera-Zavala och Dielemans", är väl rätt talande. Inte många vill nog vara kompisar med någon som kallar folk för "fröknar".

Nåväl. Några klargöranden är på sin plats.

"Vad som alltså hänt, är att våra fyra vänner deltog i den olagliga gatufest som arrangerades av Reclaim the Streets den 1 maj", skriver Sirén.

Nu var det ju inte så.

När det som vi beskrivit inträffade så deltog vi inte i gautfesten. Om detta har jag också skrivit på Sourze. Vi frågade polisen vad de gjorde och vad som skulle hända de avspärrade. Vi stod alltså utanför avspärrningarna och försökte kommunicera med representanter för den myndighet som ska bistå och skydda medborgarna i landet. Vid tillfället var det helt lugnt. Polisen höll på att förbereda bortbussning av ett antal ungdomar och vi försökte titta in och se hur de innanför avspärrningarna blev behandlade. Detta kallar Samuel Sirén för att "bistå
och delta i ett gautbråk". Well. Det säger ju mycket om Samuel Sirén. Inte mycket mer.

Samuel Sirén har uppenbarligen inte heller någon elementär koll på vad som faktiskt hände vid själva gatufesten. Man spelade musik och någonstans mellan femton hundra och tre tusen personer dansade omkring till musiken. Att ett flertal av dessa säkerligen var idioter är inte otroligt. Det brukar om inte annat följa med statistisk säkerhet. Se bara på Sourze. Men det är inte heller intressant. Det viktiga är att skadegörelse inte skedde medan festen pågick - varken polisen eller någon annan har vad jag vet påstått något annat.

Efter festens avslutande förekom vandalisering riktat mot ett antal skyltfönster samt en busskur. Den som vandaliserar en busskur för att protestera mot kapitalismen har ju en inte helt glasklar politisk analys. Den som slår sönder ett skyltfönster för att det ger en adrenalinkick blir naturligtvis i det ögonblicket skyldig till brott och måste lagligen kunna omhändertas. Detta är inte heller kontroversiellt.

Det nya här är att polisen ger sig själv rätten att behandla alla som råkar befinna sig i närheten och vara unga på ett brutalt och ovärdigt sätt. Och för all del också till exempel mig, som hade befunnit mig på en fest inomhus på restaurang Nalen, men kom till Kungsgatan för att kolla läget. Det är det man ska förhålla sig till.

Den här artikeln har inte till syfte att övertyga Samuel Sirén. Det finns i alla samhällen genombittra sociala autister som sitter i sin skog - fysiskt eller mentalt - och spyr galla. Det är okej. Så måste det få vara. Artikeln handlar istället om att stampa fram ställningstaganden hos andra som läser.

Likhet inför lagen brukar framhållas som en viktig grundbult i ett demokratiskt rättssamhälle. Ställ er nu frågan, om ni på fullt allvar tror att säg Samuel Sirén hade blivit nedputtad i marken av polisen om han hade gått fram till avspärrningar där misstänkta ekobrottslingar höll på att omhändertas av pollisen. Ställ er nu frågan om ni tycker att det är bra att det är på det sättet.

Och detta är ingen engångshändelse. Ingen enskild miss från enskilda polismän. Till skillnad från den hemifrån gallaspyende Sirén så råkar jag ha samlat på mig tillräckligt många erfarenheter i det politiska arbetet att jag kan sätta in händelserna på Kungsgatan i ett sammanhang. Och det är det sammanhanget - den utvecklingen - som oroar mig.

Två exempel bara den senaste veckan:

I Göteborg gick det skydd som polisen ska erbjuda oss medborgare ännu bättre till. Vänsterpartiet och Ung Vänster firade 1 maj. När Ung Vänsters sektion skulle in på Gustav Adolfs torg genomförde man sin traditionella "tjurrusning" vilket innebär att tåget stannar upp en stund och sedan rusar in på torget. Det innebär helt enkelt att man springer några meter istället för att gå. Polisen var för övrigt underrättad. När de första demonstranterna började rusa in väljer dock en polismän att sträcka ut sitt ben och sätta krokben för en ung kille som bär en banderoll. Han skadas och chockas och förs till sjukhus. När upprörda omkringstående hojtar och klagar grips en person för förolämpning. Detta är förstås helt, helt galet. Polisens kommentar är nog ännu tokigare: "Enligt polisens bedömning var rusningen ett brott mot demonstrationstillståndet", skriver TT. "Därför gjorde den här polismannen en snabb åtgärd för att få stopp på de rusande, säger Geir Hogstad, inre befäl på polisen i Göteborg". Vad säger man? Starkt jobbat?

Och igår var jag på en manifestation som hölls i anslutning till den närmast bisarra demonstrationen till stöd för Israels ockupation av Palestina och i solidaritet med den israeliska regeringens krigsförbrytelser och rasism. Polisen kom för att mota oss tillbaka. Vi gick tillbaka, skrikande slagord och hållande plakat. Så bestämmer sig polisen för att vid två tillfällen rida in med hästar och passar också på att slå lite på folk. En medelålders man som till vardags är universitetslärare i Historia är med och försöker även lugna ned situationen när polisen går hårt fram. Han blir omkullslagen. Strax innan har han, bekymrad över polisens svårförklarliga beteende, skakat på huvudet och sagt till mig: "Sverige är förändrat".

Någon skrev - anonymt förstås - i en kommentar till en av artiklarna på Sourze, att om Jennie och de andra hade valt att stanna hemma istället så hade de inte heller fått styrk.

Det är väl lite grann vad det här handlar om. Om vi ska tvingas stanna hemma för att inte få stryk, tvingas hålla käften för att inte förnedras, terroriststämplas när vi försöker göra våra rättigheter gällande.

Jag känner obehag inför ett sådant samhälle. Sirén skriver sig entusiastisk för det. Det är bara att välja, att ta ställning.

Av Ali Esbati 06 maj 2002 12:36