Vi tycker inte synd om bråkmakarna!

Politikredaktören på Sourze, Jennie Dielemans, skriver i sin ledare om hur en polis "oprovocerat" slår henne i ansiktet med sin sköld och om hur hon "har otroligt ont i näsan idag".

Sourzes förre redaktör Belinda Olsson skriver uppbragd i Aftonbladet om hur polisen "hotar" henne, om hur ung vänsters ordförande Ali Esbati slås till marken av en polissköld och om hur America Vera-Zavala från Attac får ett slag i magen med en polisbatong.

Vad som alltså hänt, är att våra fyra vänner deltog i den olagliga "gatufest" som arrangerades av "Reclaim the Streets" den 1 maj. "Gatufesten" försiggick i en trafikkorsning mitt i centrala Stockholm.

Syftet med att arrangera och att deltaga i en "gatufest" i en av Sveriges mest trafikerade korsningar är rimligen inte något annat än att uttryckligen förstöra så mycket som möjligt för andra människor: Att förstöra för dem som just då måste komma fram just där, att med flit försöka försena folk maximalt mycket, att försöka irritera, sabotera och destruera; att sabba maximalt för alla dem som får sin egendom förstörd, får sina bilar sönderslagna och sina husväggar nedklottrade; att förstöra för förstörandets egen skull, att märkas genom att kvadda, att synas genom att sabba - exakt samma beklämmande mentalitet som återfinns hos fotbollshuliganer, nynazister och annat i relevanta avseenden jämförbart slödder och pack.

Så, den som väljer att bistå eller deltaga i en sådan "gatufest", väljer alltså att ställa sig på bråkmakarnas, klottrarnas och förstörarnas sida, mot alla oss andra. Alla vi andra som inte alls tycker det är trevligt med bråk, trafikstockningar, klotter och skadegörelse.

Låt oss nu för jämförelsens skull anta en situation där Sverigedemokraterna eller dylikt skulle arrangera någon sorts förvirrad rasistisk "gatufest" i exempelvis Rinkeby, och kalla detta sitt arrangemang för "Reclaim-the-Sweden" eller något annat lika motbjudande. Låt oss vidare anta att det i samband med detta "Reclaim-the-Sweden" skulle förekomma klotter och skadegörelse mot Rinkebybornas egendom samt misshandel av Rinkebyborna själva, utfört av bland andra maskerade nazister.

Nå, skulle i en sådan situation den koleriske unge herr Esbati och de självömkande unga fröknarna Olsson, Vera-Zavala och Dielemans hon som har "otroligt ont i näsan" anse att arrangörerna av "Reclaim-the-Sweden" fullkomligt saknar allt ansvar för sådant som att det klottrats hakkors och andra nazismsymboler på väggarna i Rinkeby, att Rinkebys invånare fått sina bilar och butiker sönderslagna och att Rinkebyborna själva blivit misshandlade? Skulle de betrakta dem utav rasisterna som inte aktivt deltog i skadegörelsen och misshandeln, utan som bara "minglat runt", som fullkomligt oskyldiga till alla de skändligheter som begåtts?

Skulle de betrakta det som "polisbrutalitet" ifall någon notorisk sverigedemokrat dagen efter gråtmilt och högtidligt skulle förklara sig ha "otroligt ont i näsan"? Tja, något säger mig att vår unge herre och våra tre unga fröknar kanske inte riktigt skulle vara så där hundraprocentigt benägna att försöka se saken på det viset.

Däremot, när det är deras egna kompisar som arrangerar ett gatubråk, inte bara uttryckligen bistår de genom sin närvaro, utan de låter vidare förstå att både de själva och deras gatubråksarrangerande kompisar saknar allt ansvar för att gatubråket urartade till ett ... tja, gatubråk. Det hela är istället som vanligt "polisens fel", för polisen har ofinheten att inte låta gatubråkarna bråka ifred.

Det verkar alltså som om våra självömkande unga vänner betraktar sig själva och sina kompisar som stående över alla oss andra: De olika principer för allas trivsel som vi andra efter förmåga rättar oss efter och den hänsyn vi andra försöker visa våra medmänniskor förefaller vara fullkomligt obegripliga koncept för unge herr Esbati och fröknarna Olsson, Vera-Zavala och Dielemans: Huruvida man skall låta bli att ställa sig i vägen där andra människor skall fram och låta bli att slå sönder andra människors saker, är för dem endast en fråga om taktisk avvägning mellan att det är så himla kul att sabba för andra och att det dagen efter beklagligtvis kan komma att stå kritiska artiklar i tidningen om detta sabbande.

Huruvida sedan unge herr Esbati och unga fröknarna Olsson, Vera-Zavala och Dielemans hon som har "otroligt ont i näsan" gråtmilt bedyrar sin oskuld och att de minsann endast deltog för att "mingla runt", fungera som "medborgarvittnen" eller något annat lika tramsigt saknar fullkomligt betydelse. Arrangemanget var olagligt, och att det skulle uppstå trafikstörningar och förekomma klotter och skadegörelse torde väl till och med den synnerligen grovt efterblivne ha kunnat räkna ut med hjälp utav endast det proverbiala rövhålet.

Den förbannade dumskalle som då ÄNDÅ med vett och vilja väljer att deltaga, såväl ger sin sanktion till som aktivt bistår verksamheten, och ställer sig alltså uttryckligen på bråkmakarnas sida, mot polis och mot oss övriga medborgare.

Så, dumskallarna i fråga kan nog knappast räkna med att få våra sympatier. Deras ömkliga gnällande - vars innebörd väsentligen är att det är jätteorättvist att den som gräver grop åt andra faller själv däri - väcker snarare skadeglädje än sympati. Själv har jag aldrig någonsin tidigare betraktat polismisshandel som ursäktligt, och jag brukar normalt bli fullkomligt fly förbannad då någon polis beter sig på ett oacceptabelt sätt - men när den där dumma människan skriver att hon har "otroligt ont i näsan" dagen efter att hon med vett och vilja valde att bistå och delta i ett gatubråk, då kan jag faktiskt inte låt bli att dra en aning på munnen.

Av Samuel Sirén 05 maj 2002 18:27