Polisvåldet är ett systemfel

Ännu en förundersökning mot polisens förehavande i Göteborg läggs ned. Under nittiotalet var det en handfull poliser som överhuvudtaget åtalades i hela Sverige och jag tror det var en eller två fällande domar - varav en på grund av att övervåldet hade videofilmats av en turist. Men att en polis skulle åtalas eller fällas enligt samma lagar som gäller för oss andra dödliga är inte tänkbart i Sverige, som har stark polis och svaga domstolar enligt internationell forskning bland annat på Stockholms universtitet.

Jag vet vad jag talar om. Jag blev själv "lobbad" Lagen om omhändertagande av berusade personer, som ger polisen domarmakt direkt på plats för att omhänderta någon 1996 när jag bad två Norrmalmssnutar identifiera sig - vilket de skall enligt lagen göra om de inte bär kravallutrustning. Situationen var ett taxibråk med invandrare inblandade.

Istället för ID plockade de handkolvar på mig och drog mig från mitt sällskap en måndagskväll, jag - en lärare och tvåbarnsmamma klädd propert och med attacheväska - och påstod att jag var för full att ta hand om mig själv. På stationen blev jag så illa behandlad att läkare kallades dit. Han tog bilder på mina skador. Ingen av männen var kontaktbara, de bara grymtade och sade till mig att hålla käften - samt annat som inte kan återges i tryck.

Senare när jag släppts åkte jag till Karolinska för att dokumentera mina skador och ta ett promilletest som visade noll.

Jag anmälde poliserna. Genom att ta kontakt med en kvinnlig närpolis som jag hade samarbetat med på skolan vågade jag göra anmälan. Hon blev rasande på sina kollegor och verkade inte tvivla en sekund på min berättelse, något som förvånade mig en aning.

Åklagarinnan - som idag är chefsåklagare - lade ned fallet. Enligt henne fanns ingen anledning att ens inleda förundersökning. Hon talade aldrig med mig, eller bekantade sig med fakta i fallet. Jag gjorde en anmälan till JK eftersom enligt internationella konventioner som Sverige skrivit under kräver att all polisvåld mot egna medborgare skall undersökas. JK lade ned fallet efter att polisens internundersökning kommit fram till att inga brott begåtts. Ingen talade med mig en enda gång. Jag skrev till JO som hänvisade till rättsprocesserna och lade ned undersökningen.

Poliserna anmälde mig för våld mot dem i häktet. Jag skall ha legat på magen i deras grepp och sparkat den ena i örat och spottat. Åklagare inledde genast förundersökning. Jag kallades till förhör där den kvinnliga polisen närmast hånade mig. Mitt förhörsvittne som jag hade med mig trodde inte sina ögon och öron - hon är etablerad akademiker och kunde inte föreställa hur landets poliser beter sig. Förhörets summa kardemumma var att polisen inte trodde mig när jag sade att jag hade bara druckit lite vin och vatten till på middagen som jag blev bjuden den kvällen. Enligt henne var det konstigt att blanda vin och vatten...

Jag letade efter en advokat och till slut hittade en som hade erfarenhet av motsvarande fall. "Hundratals" sade han. Jag litade på honom. Han träffade mig en gång när jag kom med alla kopior på mina dokument och sade att jag haft tur som inte blev antastad sexuellt. Sedan såg jag honom tio minuter innan rättegången då han försökte övertala mig att erkänna. Jag vägrade. Rättegången blev en fars. Poliserna var ju inte under ed så de kunde berätta vad som helst. Deras vittne var en ung kvinnlig polis som hävdade att hon visiterat mig och klätt av mig till bh och trosor när jag låg på magen i häktet - fast det var de två männen, det vet jag.

Hon begick naturligtvis ett brott med ett falskt vittnesmål. Nu har de ju henne på kroken.

Samma läkare som tagit foton på mig hade skrivit ett intyg för den ena polisen om att det susade i hans öra. Det hade de som starkaste bevis mot mig.

Min advokat sade till mig att jag skall inte anklaga poliser för "det ser inte bra ut för det finns inte en domstol i Sverige som skulle våga säga att en uniformerad polis ljuger". Jag dömdes till att betala sammanlagt 20 000 kronor i skadestånd och böter samt två år villkorligt.

Inga läkarintyg eller promilleintyg togs med i rättegången och jag anklagades för att ljuga när jag berättade om läkaren som kommit till häktet mitt i natten och tagit foton på mig. Men jag hade memorerat hans ID - som jag begärt att se, så hemsk full kan jag ju inte ha varit där i mörkret mitt i natten - och kunde spåra honom. Han hade friskvårdsmottagning i Täby ! och jag fick aldrig reda på varför en sådan läkare anlitas mitt i natten på Norrmalmshäktet. Enligt reglerna skall de kontakta närmaste jourhavande läkare. Till min överklagan till hovrätt fick jag fram foton på min mosade och blodiga ansikte - helt plötsligt hittades dessa på stationen ! - samt promilleintyget.

Hovrätten fastställde tingsrättens dom men var oenig. Enligt min nya advokat var det en stor seger. Jag kände mig närmast misshandlad. Igen.

Efter 1996 har jag fått professionell hjälp som kostat mig minst 50 000 kronor ur egen ficka för landstinget hade inget att erbjuda. Jag var ju helt knäckt efter att ha blivit misshanldad och sedan inte trodd. Först bli fysiskt misshandlad av två okända män och sedan inte trodd och sedan anklagad för att jag var brottslingen. Hur skulle jag förklara för mina barn att polisen är bra och man skall vända sig till dem när man har problem? Och SVT kunde man inte titta på för det var bara polisserier där poliser var goda och advokater ambitiösa. Vilket skit, varför gör de aldrig en serie om hur det verkligen är!

Idag har jag försonats med den här erfarenheten. Jag känner att den var viktig för att inse hur fel systemet har. För det är fel på systemet. Det värsta är att det är åklagare som i dagligt arbete jobbar nära just samma poliser - och är beroende av dem - som de nu skall granska. Det är faktiskt ett professionellt självmord att gå emot dessa poliser.

Man kan komma åt det genom att frigöra åklagare till en egen enhet - eller som i USA och en del europeiska länder - ha egna åklagarutredare. Man kan även - något som inte kunde göras i mitt fall - ta en åklagare från en annan stad, en som inte sitter på polishuset i samma korridor med de som skall utredas.

Vidare skall alla förstå att när fel begås i systemet är ledningen naturligtvis medveten om det. Att banka folk och sedan åtala dem är ett sätt att skapa brott och klara dem, vilket ger dessa snutar bra statistik. Och de avancerar ju sedan snabbare. Poliser som vill vara närpoliser eller jobba humanistiskt och ta sin tid för att hitta sanningen avancerar inte, deras statistik är för dålig. Så det räcker inte att plocka bort några "rötägg" utan hela organisationen skall ses om.

Jag har flera gånger begärt att få alla handlingar om mitt fall från Stockholmspolisen men till dagens dato har jag inte fått ett enda skriftligt dokument av dem, varken kopia eller inkallelse eller något. Allt sköts via telefon. Däremot hade de raskt skickat in registerutrdrag till andra myndigheter så att till exempel mitt körkort höll på ryka och kommunen kontaktade mig för mitt "alkoholproblem". Förnedringen och maktdemonstrationen är total och ingen domstol kan göra något.

Polisvåldet och de flata åklagare är ett systemfel som kan bara rättas till via politik. Glöm ej detta nu när det är valår. Jag kommer att arbeta politiskt för detta och andra frågor som har medborgarnas integritet och säkerhet att göra. Två jätteenkla knep att börja med är:

1 Installera kameror i häkten, precis som man idag vakar andra ställen. Vi som blir häktade har mer att vinna på det än förlora

2 Inför obligatoriska promilletest när man skall plocka någon för fylla. Det gör man ju med bilister, varför inte på gatan? Bra underlag för alla beslut skadar ingen.

3 Inför ed för alla som skall uttala sig i domstolen, inte bara vittnen och den åtalade

4 Starta en diskussion om fylla; om alkoholism är en sjukdom bör inte poliser föra då fyllon till sjukhus istället för att ta dem till häktet? Och varför skulle det vara ok att slå någon som är full?

5 Bara domstolar skall ha domarmakt, så att de anklagade har möjlighet att försvara sig. Idag kan inte du göra det om polisen "lobbar" dig på gatan. Deras ord är lag.

Av Johanna Parikka Altenstedt 03 maj 2002 11:05