Människorätt före djurrätt!

När hundskolan i Sollefteå hotades av konkurs i våras reagerade Göran Persson blixtsnabbt. Han slog på stora trumman och fick myndigheter och departement att skjuta till slantar på studs. Så schysst!

Men det är inte riktigt hela bilden. För samma vår så genomdriver regeringen också en nedläggning av landets enda specialskola för barn med multihandikapp. Samtidigt som statsministern räddar en hundskola. Tala om prioritering. Framtiden för de syn- och hörselskadade barnen vid Ekeskolan i Örebro har under tre års tid varit osäker. Men hundskolans framtid kan statsministern ge besked på en eftermiddag. De handikappade barnen blir - bokstavligen talat - sämre behandlade än hundar av statsministern.

Jag tycker det är självklart att vi ska behandla djur bra och med respekt. Men det är faktiskt ännu viktigare att vi behandlar människor bra och med respekt. Grumliga idéer om att djur ska ha rättigheter på samma sätt som människor är galna idéer. Så galna att idéerna drivna till sin spets blir människofientliga.

För det första: Djur är inte människor. Förmågan till ansvarstagande och moraliska bedömningar skiljer oss på ett fundamentalt sätt från djuren. Därför kan de aldrig få rättigheter på samma sätt som människor. Om djuren var som Kalle Anka och hans vänner i Ankeborg skulle de ha rätt till sina egna liv och medborgerliga rättigheter. Men Musse är ingen mus och Kalle är ingen anka. I Disneys värld är de förnuftsvarelser som människor, men just bara där.

För det andra: Slagord om djur rätt urholkar mänskliga rättigheter. Om rättigheter inte är villkorslöst reserverat för människan, så kommer kraften i begreppet att undergrävas. Rättigheter ska vara något som den enskilde människan villkorslöst kan kräva som skydd mot förtryck och övergrepp. Men ger vi rättigheter till djur undermineras begreppet. Det blir bara ett av alla andra ord som politiker för sig med i stolta högtidstal, men utan egentlig betydelse och innebörd för den enskilde människan. Förloras den verkliga betydelsen så blir det också lättare för stater och regeringar att strunta i mänskliga rättigheter. Det sker idag - i världen och i Sverige.

För det tredje: De extrema djurrättsaktivisterna är människofientliga. Det är helt logiskt. Anser man att "kött är mord" blir det också rimligt att ge sig på människor som jobbar på McDonald´s eller bränna upp korvkiosker. I Halmstad - där jag kommer ifrån - har djurrättsaktivister hotat de som jobbar i stans pälsbutik. Efter hoten dränkte de ned fasaden och fönstren till butiken med blodröd färg och klottrade "mördare" på dörrar och fönster. Under våren genomfördes systematiska tillslag i hela landet mot minkfarmare. Djurrättsaktivister bröt sig in, öppnade burarna och "befriade" minkarna. Och inte nog med att man där kränkte mänskliga rättigheter som ägande och näringsfrihet. De "befriade" minkarna återfanns sedan döda. Många bet ihjäl varandra, ett flertal blev överkörda och ännu fler dog av stress eller svält. Vem kan påstå att de djurrättsaktivisterna ens hjälper minkarna till en drägligare tillvaro?

Till sist: Mer än tolv miljoner människor i världen befinner sig på flykt från staters förtryck. Över 3 000 dödsdomar utställdes förra året. Statssanktionerad tortyr - av människor! - är fortfarande en utbredd farsot i majoriteten av världens länder. Det här borde mana till mer människorättsaktivism!

De klassiska idéerna om mänskliga rättigheter behöver försvaras lika mycket på 2000-talet som på 1900-talet. Skillnaden är att hoten mot varje människas rätt till liv, frihet och egendom ser annorlunda ut nu. De hotas lika mycket av superstaternas krig mot terrorismen, maktfullkomliga myndigheter och av extrema djurrättsaktivister som i handling kränker och underminerar hela tanken om mänskliga rättigheter.

Alla har ett val. Vad är verkligt viktigt? För mig är idén om varje människas rättigheter den allra största idén att kämpa för.

Grundare av sajten www.människorätt.nu

Av Henrik von Sydow 30 apr 2002 10:06