Le Pen - inte så konstigt, del 2

Chirac är en lång och ståtlig man med sammetsröst, som gillar pengar och att vända kappan efter vinden. När han var borgmästare i Paris innan han blev vald till president, hade han en hel del speciella affärer för sig bland annat i stil med att anställa och avlöna folk som inte fanns. Han är alltså en man som har ett korrupt förflutet, och som om han inte vinner andra valomgången, troligtvis kommer ställas inför rätta och sitta ett bra tag i finkan, för sina fifflerier. I höstas slog högsta domstolen fast att Chirac inte kunder ställas inför rätta så länge han var president. Man kan ju fråga sig hur demokratiskt ett sådant system är över huvud taget.Valet står alltså mellan en tvivelaktig Chirac och en högerextremistisk LePen.

Vad innebär då LePens politiska program? Jean-Marie LePen har sagt att judeutrotningen kanske har ägt rum, men den är i så fall en detalj i andra världskrigets historia. Han vill utvisa alla invandrare som begått brott, hindra all vidare immigration samt den hemska "islamisationen" av Frankrike som håller på att "förstöra nationen". Vad mera? Han vill förlänga fängelsestraffen, skapa fler fängelser samt återinstifta dödsstraffet i det har landet avrättade man folk med giljotin fram till 1981... Vidare vill LePen gå ur den Europeiska Unionen, avskaffa Kulturdepartementet och ersatta det med ett institut för Fransk Identitet, inrätta nationell exklusivitet i alla offentliga institutioner etc. Själv påstår dock LePen att han inte alls är högerextrem, utan att han är ekonomiskt till höger men socialt till vänster. Det läskiga med hans diskurs är att den på senare tid blivit mer och mer raffinerad och "fin i kanten" och att han inte längre är så explicit i till exempel sina rasistiska uttalanden.

Och Jospin då, vad hände med honom? Det finns de som säger att han nog är lite för ärlig för fransk politik. Han är rätt helylle, och han har inga stora skandaler i bagaget förutom sitt vänsterextrema ursprung som trotskist på 60-talet. Det verkar inte funka att vara snäll här, det står helt klart, kanske antas man då inte kunna hävda Frankrikes storhet och hålla trikolorens fana högt i den internationella världen?

Den 21/4, en timme efter att resultaten kommit, fylldes gatorna i hela Frankrike av demonsterande ungdomar. Jag deltog i demonstrationerna här i Grenoble och insåg att fransmännen verkligen inte är några soffliggare, om man tillåter en jämforelse med oss svenskar. Det känns som att vi sällan pallrar oss ut på gatorna om det inte gäller en bra konsert eller något annat kul, typ billig öl. Det skall dock erkännas att vi har visat oss demonstrationsvilliga ibland, som i Göteborg till exempel, men jag upplever att det finns en väldigt påtaglig politisk kultur här i Frankrike som varit for mej ganska osynlig i den svenska statsbilden. Jag menar inte att förringa det stora politiska engagemang som jag vet finns i Sverige, utan vill bara visa att det här finns ett väldigt brett politiskt engagemang och en utbredd vilja att agera praktiskt.

Kampanjen inför den andra valomgången präglas av de otaliga och väldigt omfattande gatudemonstrationerna. Alla debatter mellan kandidaterna ar inställda sedan Chirac i onsdags deklarerat att han vägrar diskutera med LePen då hans program ej kan tas på allvar. Han säger att han inte är rädd för LePen, men att han är rädd for extremhogern. Jag har forståelse för Chiracs beslut, ty LePens diskurs, som med sina enkla lösningar på svåra problem, riskerar att vinna sympatier i direktsändning, medan Chirac då riskerar att verka vara den trista, måttligt engagerade realistiska typen och inte den handlingskraftige ledare som många fransmän känner att landet behöver för att komma tillrätta med problemen. Och de sociala problemen är många: Rasismen växer i Frankrike, och huvudfrågan för de flesta kandidaterna under kampanjen har varit "säkerheten for medborgarna", ty våldet på gatorna ökar samtidigt som segregationen. Integrationen av speciellt den nordafrikanska minoriteten har misslyckats katastrofalt. Inte så konstigt kan man tycka för de får aldrig rösträtt och fullvärdigt medborgarskap

Som bekant så är det i svåra tider som medborgare söker sig till ledargestalter som ska ta dem ur svårigheterna, och där är förstås en nyckel till LePens framgång. Han är en fruktansvärt begåvad retoriker och hans reella politiska budskap döljs skickligt bakom väl valda ord.

Men vem är det då som röstar på LePen? Jo, det är de gamla, som märker att något håller på att förfalla i Frankrike, de saknar moral och ordning och undrar vad det är för konstigt folk som går runt på gatorna och är mörkhyade och vill bygga moskéer. Sedan är det framför allt arbetare och andra grupper som är socialt missnöjda. Faktum är att cirka 30 procent av de över fyra miljoner väljare som valde LePen i första omgången, är arbetare. Tendensen visar alltså att LePen drar besvikna från både vänster och höger.

Men faktum är att LePens seger skedde utan att han fått ett ökat stöd i absoluta tal. Den främsta anledningen till hans valframgång var att så många missnöjda vänsterväljare valde att inte rösta alls eller att rösta på andra vänsterkandidater än Jospin. Detta för att visa att de ville ha en riktig vänsterpolitik från regeringen snarare än den nästan löjligt fega och centeristiska politik som Jospin fört på senare tid, samt under sin fatalt misslyckade presidentkampanj. I sin strävan efter att vinna väljare från mittenhögern så förlorade Jospin en stor del av sina väljare från vänster. Hans taktik kom att bli katastrofal för socialistpartiet och inte minst för hans egna politiska karriär.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att den politiska situationen här i Frankrike är oerhört intressant. Personligen är jag nästan glad att det blev så här och det beror på att det behövdes någon stor händelse som rörde om i den stagnerade politiska grytan. Det är i princip klart att Chirac kommer vinna andra omgången ganska stort, så vi får nog ingen "LePen for president" gudskelov. Den stora risken är dock att många avstår från att rösta, och varje blank röst kan indirekt vara en röst på LePen, då han har ett väldigt trofast elektorat. Argumenten för att inte rösta är dock starka. Miljontals väljare anser verkligen att båda alternativen ar otänkbara. Dessa väljare uppmanas dock, inte minst under alla manifestationer, att rösta ändå, även om de "bär handskar" på valdagen. Många andra vill avstå från att rösta för att visa sitt missnöje med valsystemet som kan fabricera en så här bisarr situation, där alla väljare i andra omgången tvingas lägga sin röst på en av två kandidater som tillsammans endast representerar drygt 36 procent av rösterna från första omgången. Otaliga andra vill förstås visa sitt missnöje med vad de anser är en skadeskjuten demokrati.

Avslutningsvis kan man nog påstå att oavsett resultaten av den andra omgången, som går av stapeln den femte maj, så kommer denna otrevliga baksmälla prägla den politiska diskussionen i Frankrike under en lång tid framöver. Debatten är i full gång angående en eventuell nödvändighet av att instifta en sjätte republik. Personligen inväntar jag med spänning och förväntan dess ankomst.

Av Christina Weibull 30 apr 2002 10:40