Britney är passivitet personifierad

Vi kvinnor lär oss att bli vaxdockor. Mer eller mindre. Britney Spears är det perfekta tydliga exemplet eftersom hon absolut måste upprätthålla rätt image för att lyckas i sin karriär. För tro inte att det handlar om någonting annat. Själv sa hon precis i TV att hon var framgångsrik för att hon har kontroll. Över vaddå, sitt hår som varsamt stylas varje dag, sina designerkläder som hon gymmar för att få plats i, sina låtar som hon inte skriver?

Britney är framgångsrik för att hon mycket strängt följer ett urartat koncept: femininiteten. Att vara passiv är det bästa en kvinna kan göra för sig själv, det vill säga att inte följa sina drifter som människa eller över huvud taget se ut som en människa. Om hon vill bli en framgångsrik popartist gäller en sak: utöva musik som hon kan dansa snyggt till. Och visst vill man se snygg ut! Sjung texter som ältar relationer eller beskriver en situation som får dig att verka populär och "het". Därav MTV:s monotonitet.

Killarna har naturligtvis sina egna motsvarigheter. "Boybands" är knepiga ting. De har trots sitt kön liksom förpassat sig till femininiteten. De sjunger om tjejer istället för killar, men grejen är samma: klyschiga låtar, klyschiga danser, klyschiga kommentarer. Boybanden är framgångsrika eftersom de symboliserar den feminine känslige man vars trånande texter får tjejer att känna sig behövda. Brittan & co symboliserar hur de själva vill vara. Tillsammans blir de Barbie och Ken.

Det hela skulle inte irritera mig hälften så mycket om det inte var för det faktum att jag aldrig har kommit över en intervju featuring en MTV stjärna som verkligen har någonting att säga. De pratar om hur jobbigt det är med mediabevakning, långa arbetsdagar och hur knäppt det är att vara stjärna. De kan aldrig förklara varför det känns så främmande. Kan det bero på att den de försöker bli inte och aldrig någonsin kommer att finnas?

De är trötta på folks förutfattade meningar om vad de har att säga sorry! och att de egentligen är väldigt enkla människor. Mer än så blir det inte och jag befarar att det kommer att bli ännu värre när nästa generation redan står på scenen trots att de inte ens har gått ut grundskolan. Små flickor som inte ens är könsmogna ser ut som tagna ur Sveriges största porrtidning för tjejer om tjejer: Veckorevyn.
De är plastdockor innan deras kön är fullt utvecklat. Det är ett kön som aldrig kommer att bli fritt eftersom dess naturliga tillstånd helt enkelt inte är acceptabelt.

Ett av de största företagen i världen som vänder sig till barn vänder sig numera till vuxna. Disney har inte gjort en vettig film sedan skönheten och odjuret med undantag av lejonkungen. Det som är så hemskt är att trots att Disney har varit igång i över 70 år så är dess kvinnoporträtt samma som det alltid har varit fast nu har hon större tuttar. Då och då får kvinnan en central roll i handlingen, men är då alltid vacker och behagfull och drömmer om den sanna kärleken.

Disneys andra kvinnoporträtt är kvinnan som tillhör mannen. Hon är precis lika "hot" som kvinnan som tillhör sig själv eftersom båda tillhör konceptet femininiteten. Hon fångar honom med sin skönhet och charm och humor men har egentligen ingenting att säga. Hon finns inte till för att föra handlingen framåt såvida hon blir bortrövad av någon drake eller häxa eller dylikt. På 2000-talet kan hon eventuellt fälla någon vass kommentar istället för att endast gråta bittert allena.

Den passiva kvinnan behöver inte stå still. Hon kan vara en av Charlies änglar, till exempel. Eller Lara Croft, som är fysiskt hyperaktiv inte minst för att låren skall vara helt fria från celluliter! Regeln är följande för en "independent woman": gör vad du vill så länge du är snygg. Inte ens något så grisigt som gyttja kan avsexa henne se Shakira.

Jag är så trött på alla tjejer som sitter som grönsaker i soffan och säger att de tycker att de är bra förebilder. Det är de inte. Att man är framgångsrik och ambitiös betyder allt nu för tiden, men det borde inte vara så. Om någon av de jag pratar om verkligen var bra förebilder skulle de inte sälja, tyvärr. Det spelar ingen roll hur ambitiösa de är.

För de är ambitiösa i viljan att uppnå ett omöjligt mål vars kamp slutligen övertygar varje flicka att hon egentligen inte duger.

Av Elin Adler 28 apr 2002 21:34