Avrätta sitt eget barn

Fadime kommer vi aldrig att glömma! Hon var en stark och modig ung kvinna som kämpade för rätten att leva ett självständigt liv. Allt hon begärde var att få studera på universitetet och att få leva tillsammans med sin svenska pojkvän. De flesta föräldrar skulle bli överlyckliga om deras barn ville studera på universitetet! Hon blev bara 26 år gammal. Sedan tog hennes far slut på hennes livslåga.

Fadime var otroligt modig som vågade gå emot sin egen familj. Det talas om hedersmord och kurdisk kultur. Men är inte det att förolämpa de som kommer från Kurdistan? Tyvärr är det väl så att när en sådan här sak händer skapas ännu mer rasism. Rasisterna får "vatten på sin kvarn" och drar alla över en kam. Men det som Fadimes far gjorde har ingenting med kultur att göra. Det är mord, mord på sitt eget barn! Han och Fadimes bror har hotat och förföljt Fadime i flera år. Man får väl nästan hoppas att Fadimes far lider av en allvarlig psykisk störning så att det kanske blir lite "lättare" att förstå. För inte kan väl en människa vara så känslokall att han avrättar sitt eget barn? Han gjorde det för att skydda sin familjs ära. Jag tycker mer att det handlar om kontrollbehov.

Själv är jag uppvuxen i en familj med två olika kulturer. Min far är italienare och min mor är svenska. Det kunde ju ha varit jag. Men som tur väl är har min far aldrig förbjudit mig att göra någonting. Jag har fått göra allt som mina klasskamrater gjorde och han har aldrig lagt sig i vilka pojkvänner jag har valt. Jag har haft tur. Jag har många medsystrar som har förbjudits att göra många saker och som hade väldigt stränga föräldrar. Det pratas också om att "ta seden dit man kommer". Det är nog ingen dum idé, man behöver inte förlora sin egen kultur för det!

Att växa upp i två olika kulturer kan ibland vara lite kluvet. Jag är född i Sverige och känner mig svensk. Jag har fått höra att jag ska åka tillbaka till mitt land och en hel del rasistiska slagord som jag inte tänker nämna här! Men jag har absolut inte blivit mobbad på något vis. Människor som beter sig på det viset tar jag ingen notis om. Jag anser att de bara är dumma och korkade. Mobbing och rasism förekommer ofta hos personer som är väldigt osäkra. Jag tycker bara synd om dem!

Men när jag kommer ner till Italien känner jag mig som hemma. Jag har inga problem att anpassa mig. Jag är väldigt stolt över att jag är en 2:a generationens invandrare som det så fint heter. Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle och det ska vi vara tacksamma för. Tänk så mycket vi kan lära av varandra! Titta bara på melodifestivalen, där märks det verkligen vilket mångkulturellt samhälle vi lever i; Mendez, Javiera, Afro-dite med flera. Och Fröken Sverige är svart! Det kanske betyder att vi har tagit ett litet steg framåt? Men än är det långt kvar. Vi ska inte vara så trångsynta, vi måste försöka att acceptera människor för vilka de är och inte för vilket land de kommer ifrån! Om vi alla gör det tror jag att vi skulle leva i ett bättre samhälle. Glöm aldrig vad som hände Fadime!

Av Linda Moggia 26 apr 2002 09:50