Möt inte våren i Paris

Det är en folkmassa. En ganska stor folkmassa där dom flesta huvuden skymtar i en diffus bakgrund men där dom tre i förgrunden lyser klart. Till höger står en farbror runt de sjuttio. Hans ansikte är delat i ett stort grin och hans gammelmanshänder håller i en flaska Evian. Damen till vänster är en kärring. En riktig överklasskärring. Iklädd en vit polotröja som ser ut att vara av angoraull och med grå håret tillbakakammat. Hennes läppar är målade i rosa och hennes lösnaglar i bjärt illgrönt. Hon trutar lite med munnen och ansiktet har det där speciella ha-där-fick-ni-era-jävlar uttrycket, samtidigt som hon klappar händerna.

Mellan dom står mannen i gult.

Hans händer ser ut att krama hårt om håret uppe på hans huvud. Glasögonglaset är det enda som hindrar hans ögonlober från att ramla ner i den asfalt som är lika svart som hans skinn är. Det ser ut som om han just fått ett fruktansvärt dödsbesked. Som om någon av hans kära fallit offer för en terrorattack, en sinnessjuk mördare eller ramlat framför ett tåg i Metron. Ren och skär förtvivlan står skrivet i denna mans anlete, och jag förstår hans bestörtning, för han har just blivit såld.

Såld av sina medmänniskor. Såld av sina grannar. Såld till Jean-Marie Le Pen, den 73-årige högerextremisten som redan på 50-talet torterade folk, då rent handgripligen. Le Pen som anser att judeutrotningen var en liten "detalj" i världskriget. Le Pen som vill att dom mänskliga rättigheterna bara ska gälla dom som med papper kan bevisa att deras förfäder också var infödda fransmän. En nationalist som med sitt parti Nationella Fronten får Ny Demokrati att te sig som kramgoda vädurskaniner.

Var femte fransos röstade på Le Pen och Nationella Fronten. Var femte fransos har smärtsamt tydligt talat om för mannen i den gula tröjan att han inte är välkommen längre. Han är inte fransk. Inte enligt Nationella Frontens paragrafer. Han är medborgare i ett demokratiskt land men av afrikansk börd och då faller han inte in under kategorin som får ta del av dom mänskliga rättigheterna. Han är inte människa längre. Han är en svart jävla negerbabian. Var femte fransos har just degraderat honom till det.

Det är inget annat än ett fruktansvärt svek. Ett svek mot medmänsklighetens oskrivna principer och ett misslyckande där demokratin skälver i sina grundvalar. När vi går till valurnorna i höst hoppas jag innerligt att våra ögon är vidöppna. Att vi har så pass stort patos att vi håller dessa vidriga, främlingsfientliga partier så långt borta från maktens boning som det bara går. Att vi har så pass mycket insikt att vi inser vad som håller på att hända i det vackra "enade" Europa, där högerextremisterna försöker suga ut dom sista resterna av medmänskligt förnuft.

Tills dess kan vi visa vår ståndpunkt på andra sätt. Vi kan välja att inte möta våren i Paris. Vi kan välja att inte äta franska ostar som vi sköljer ned med röda franska viner. Vi kan välja att inte se franska filmer och vi kan välja att inte köpa deras glassiga modemagasin.

Valet är vårt, både nu och till hösten.

Av Lena Vikberg 23 apr 2002 08:50