Jag lämnar landet om le Pen vinner

Jag har skämts på resor till exempel, när jag sett effekten av hur vissa av mina landsmän betett sig mot urinvånare, och ibland på grund av affärer som den med Rainbow Warrier. Eller så skäms jag på grund av vissa vapenförsäljningar till länder i tredje världen...

Varje land gör sina misstag, och Sverige kommer inte heller undan jag kommer plötsligt att tänka på skandalen med alltför unga arbetare från länder långt bort som ett stort företag använde, dessutom ett företag som representerar ert land i hela världen.

Men i dag har det gått för långt! Vi måste välja mellan pest eller kolera!

Ett land som påstår sig ha mänskliga rättigheter, tolerans, respekt för olikheter, för uppbyggandet av Europa och jag vet inte vad mer, ska om två veckor välja antingen en fascist eller en skurk.

Hur ska man kunna förvånas över dessa resultat när en presidentperiod är över och presidenten inte gjort annat än representerat i fem år, och fokuserat sin valkampanj på säkert verkliga problem med oroligheter som våld och bråk. I kampanjen spelade han på folks rädsla det vill säga en gammal beprövad teknik - av de sämsta politikerna!? Denna teknik har förresten även använts av Le pen de senaste 20 åren.

Hur ska man kunna förvånas när en premiärministerkandidat, säker på att klara första ronden, förbereder sin kommande duell, äts upp av svaghet i sina egna led, och slutar med att övertyga opinionen att oroligheterna är det största aktuella problemet i landet, i stället för att bry sig om att samla en vänster i upplösning, en vänster som inte tänker på annat än att bråka med sina egna, och därmed steka bort sig själva och begå politiskt självmord?

Men jag har inte längre lust att analysera varför och hur vi nådde den här katastrofen: vi ser helt enkelt bilden av ett land i en stor politisk kris, styrd sedan decennier tillbaka av opportunistiska karriärister som inte lyssnar på något och genomför svaga reformerar med devisen "allting går" utan att ifrågasätta den på allvar.

Kandidaternas debatt i går kväll räcker för att förstå detta...

Jag bor tyvärr i ett land där befolkningen alltid - historiskt sett - haft behov av en ledarfigur, och som i brist på en meningsfull ledare, har föredragit att välja den sämsta som fanns att tillgå.

Men jag har ändå ett litet hopp, det att majoriteten av fransmän känner sig skyldiga att korrigera de lösa skotten, särskilt eftersom det politiska systemet gör att presidentkandidaten måste kunna samverka med den regering som befolkningen väljer i ett senare skede.

Om Le pen väljs av missnöje, kan jag lova er att jag bor i en land fullt av idioter och gamla, ett land med gamla idioter - och jag skulle lämna det utan tvekan...

Översättning från franskan: Ana Udovic. Originaltexten finns här nedan.

Ps. Den här dikten har cirkulerat runt i Frankrike i dag:
> A lusager du nucléaire
> Qui joue du vélo pour Mamère,
>
> A lancien Rouge repentant
> Qui vote pour Chevènement,
>
> Au branché du café-philo
> Qui préfère Besancenot,
>
> Au philosophe parvenu
> Qui distille sa voix pour Hue,
>
> Au triste snob entre deux fêtes
> Qui fait chic en votant Arlette,
>
> Au théoricien sous ganja
> Qui fait tourner pour Taubira,
>
> Au jeune à la "shoes" hors de prix
> Qui a négligé dêtre inscrit,
>
> Au paresseux dont le cerveau
> Oublie lurne quand il fait beau,
>
> Au protestataire arrogant
> Qui vote comme on pète au vent,
>
> A lintellectuel heureux
> Qui croit encore que cest un jeu,
>
> Au naïf élu socialiste
> Aveugle, à cheval sur sa liste,
>
> Continue de penser ainsi,
> Le fascisme te dis merci.
>
> Arnold Boiseau,
>
> qui va voter Chirac le 5 mai à grand regret.

Texten i originalversion, på franska:
Il mest arrivé par le passé davoir honte dêtre Français... En voyage par exemple, quand je passais après certains de mes concitoyens qui sétaient mal comportés envers des autochtones, et parfois un peu plus lors daffaires comme celle du Rainbow Warrior ou à encore à propos de certaines ventes darmes à des pays du tiers-monde... Chaque pays a ses travers, et la Suède non plus ny échappe pas je pense tout à coup au scandale de lutilisation dune trop jeune main doeuvre de pays lointains quont utilisé certaines grandes compagnies qui représentent limage de votre pays dans le monde entier.

Mais aujourdhui cest le comble !
Nous nous retrouvons à être obligés de choisir entre la peste et le choléra !
Le soi-disant pays des droits de lhomme, du respect des différences, de la tolérance, de la construction européenne, et de je-ne-sais-quoi encore, va élire dans 15 jours soit un fasciste, soit un escroc.
Comment ne pas sétonner de ces résultats quand un président sortant, après navoir fait que de la représentation pendant cinq ans, axe sa campagne électorale sur les certes réels problèmes dinsécurité, utilisant la peur des gens, cest à dire une vieille technique éprouvée par les pires politiciens, et notamment Le pen depuis 20 ans ?
Comment ne pas sen étonner quand un premier ministre candidat, sûr de passer le premier tour, préparant son duel à venir, sengouffre par faiblesse dans cette même voie, et finit de convaincre lopinion publique que linsécurité est bien le problème majeur actuel du pays, au lieu de soccuper à rassembler une gauche en déliquéscence qui na pensé quà le discréditer jusquau suicide ?

Mais je nai pas envie danalyser plus loin le pourquoi et le comment dun tel désastre : nous offrons simplement limage dun pays en grande crise politique, gouverné depuis des decennies par des carriéristes opportunistes qui nécoutent rien et réforment vainement à tout-va sans se remettre réellement en question.
Les débats de chaque candidats hier soir sont suffisamment édifiant à ce sujet...

Je vis malheureusement dans un pays dont la population a toujours eu besoin historiquement dune figure de leader, et qui faute den avoir à présent une valable, a preféré choisir ce quelle avait de pire.

Mais jai cependant un petit espoir, celui de penser quune grande majorité de Français se sent coupable, et quelle fera en sorte de rectifier le tir, notamment lors des élections législatives en restaurant la cohabitation.

Si Le pen est par malheur élu, alors je pourrai vous confirmer que je vis dans un pays de cons et de vieux, un pays de vieux cons que je nhésiterai pas à quitter...

Av Cyrille Groubé 23 apr 2002 17:56