Ena ögat stängt öppet stängt öppet

Javisst. Jag hör det. Hur det knackar på dörren. Utanför står en kvinna och pekar på en liten tjock gubbe med sombrero och gigantiska pröjsare. Ur hennes mun rullar: "jag har beslutat mig för att lämna dig för Sancho". Jaha, Sancho måste vara sombrerogubben, men vem är hon? Aldrig sett henne, men hon ska lämna mig. De glider in i mitt kök för "att tala ut". Kan inte stoppa dem.

Hon slår sig ner på en stol. Jag sätter mig mittemot. Sancho ställer sig bakom kvinnan. Han tittar på mig med ena ögat stängt öppet stängt öppet och formar munnen till något som liknar "pårr-no" medan hans pekfinger glider in ut in ut ur den andra handen. Kvinnan ger mig några ord: "minns du den där dikten jag skrev, den som gick såhär: jag har gömt mig mellan raderna / det är meningen att du ska leta efter mig". Jag minns inte men ger henne andra ord "den var klurig, jag gillar den". Nu ler hon lite men ska fortfarande lämna mig för Sancho. För Sancho "ser HELA henne".

Då känner jag något som knackar mig på smalbenet. Det är Sanchos knogar. Han ligger under bordet, med ena ögat stängt öppet stängt öppet. Ena handen gör "tummen upp" och i den andra har han en liten fickspegel som han vinklar så att jag kan se rätt in under kvinnans kjol. Kvinnan på stolen viftar med händerna och matar mig med "minns du den här då?". Hinner inte undra länge förrän den kommer "mannen sa / stå vid min sida / stå vid min sida / de kantrade". Gillar den också, men inte lika mycket som den förra. Berättar det för henne. Då säger hon att "Sancho minsann gillar dem lika mycket, fast på olika sätt".

Sancho är uppe igen. Bakom henne. Ena ögat stängt öppet stängt öppet. Leker tydligen "levande charader" och på hans lapp står det "hund gör hund". Kvinnan jag aldrig träffat innan har också en lapp. Får den, vecklar upp den, läser: "vill inte att du visar vägen / vill bara ha sällskap". "Den här tror jag att jag förstår" viskar jag. "Kan jag få försöka tolka den?" Tydligen kan jag inte det för hon skriker att "Sancho ville låta MIG förklara den!!!"

Nu har Sancho tänt en fet cigarr som han stoppar så långt in i munnen som det bara går. Ena ögat stängt öppet stängt öppet. Då tycker jag det räcker. Reser mig, går fram till honom och låter honom smaka en tysonhöger på hakan. Han faller till golvet och kvinnan river mig i ansiktet medan hon säger att jag "är en rå primitiv apa som borde bo i bur". Sen släpar hon iväg Sancho. Drar honom i fötterna och det sista jag ser är hans huvud som åker iväg på min garageuppfart. Ena ögat stängt öppet stängt öppet.

Av Mikael Vestlin 20 apr 2002 17:35