Det är bara korkat att vara pank!

Att vara utan pengar är aldrig roligt. För många av oss är det en konst att kunna hålla den rätta balansen mellan utgifter och inkomster. Det är inte alltid lätt men på något vis ordnar det sig alltid. Man överlever ju. Men vad jag ser hos mina jämnåriga medmänniskor är en utbredd oförmåga att planera sin ekonomi. Många bränner sin lön, sitt bidrag eller var man nu får inkomsten ifrån på en vecka och får sedan leva på vatten, hemkört, blodpudding och hårt bröd i tre veckor.

Okey, vi är alla olika. En del gillar att spara; mest när man dör vinner livets race. Medan andra tycker att det är lika bra att ha på sig spenderbyxorna när man ännu lever. Det respekterar jag. Det finns oändligt många livsfilosofier och de flesta är faktiskt rätt genomtänkta. Men det är en sak jag har svårt att klara av att förstå. Jag begriper inte dessa människor som ständigt klagar på att de aldrig har några pengar, samtidigt som de slösar en förmögenhet på strunt, på skitsaker. Vad man anser vara skit är väl tvetydigt. Men jag anser att det är sådant som man skulle kunna vara utan om bara ville. Det som man slentrianköper till överpris. Om folk ändå sa: "Jag gör annat för mina pengar än att resa runt vår fula, överreklamerade planet, gå på trista konserter och se sugtråkiga biofilmer", då skulle jag godta det hela. Det handlar ju om prioriteringar. Jag förstår att man har olika sådana. Men den vanligaste ursäkten är ju ändå: "jag skulle så gärna hänga med, men jag är helt pank!". Sörplar man tjugo koppar cafe latte i veckan, röker ett paket cigaretter om dagen, köper sina underkläder på NK, krökar tre gånger i veckan eller käkar kalvfilé nästan varje dag så har man prioriterat det. Då är det grönjävligt löjligt att påstå att man inte har råd att hänga med på Sagan om ringen eller på Radioheadkonserten. Om man verkligen vill göra den där grejen, vad det nu är, då gör man det.

Jag kom just hem från en resa till Australien. Innan jag åkte sa folk att de var så avundsjuka på mig. "Fy fan vad orättvist, jag vill också ut och resa!". Avunden lyste i ögonen på många som satt fast i slentrianvardagen. "Men gör det då, åk iväg eller sluta tjata, hur tror du jag har råd", sa jag då.

Det gäller ju att prioritera rätt. Men de kanske aldrig lärde sig att göra det när de var barn. De köpte säkert godis, hockeybilder och Jenka för hela veckopengen. Jag köpte såklart snask när jag var en pjuklarv, men jag hade också en rosa spargris.

Av Axel Gren 19 apr 2002 16:47