Skitjobbigt att vara feminist

Men det är liksom sällan man får tid att säga det. Folk bara förutsätter att eftersom jag är feminist så vet de att: jag hatar killar, jag vill att kvinnor ska ta över hela världen, jag är hemskt ful, vägrar att sminka mig eller så har jag kort hår, svart sminkning och så vidare. De kanske aldrig har träffat mig eller hört mig prata, men de vet det ändå, för de vet att alla feminister är så.

Dessutom klagar jag för mycket alldeles i onödan. Jag är gnälligt jobbig som jämt bråkar om snygga tjejer på reklampelare, lågstadietjejer som använder bh, den "harmlösa Fröken Sverige-tävlingen" och att min tjejkompis som spelar hockey i elitserien får träningstider klockan 21 på fredagar.

Framförallt tycker de att allt är mitt fel som feminist. Det är mitt fel att feminister i Pajala har ett tjejmöte där killar är förbjudna, det är mitt fel om kvinnor oftare får vårdnaden om barnen, det är mitt fel att någon högskola nånstans i Sverige har en teknikkurs bara för tjejer. Mitt fel att tjejer får åka billigare taxi, mitt fel att killar har högre åldersgräns på krogen, mitt fel att den jag pratar med någon gång har mött en feminist som råkat tycka tjejer är bättre än killar.

Förutom detta gör jag alldeles för lite på helt fel områden. Jag skriver specialarbete om utseendets betydelse för tjejer på gymnasiet istället för att kämpa för kvinnorna i Afghanistan, och jag försöker hjälpa mina hetsätande vänner istället för att kämpa för att fler män ska få vårdnaden om sina barn. Jag skriver artiklar på Internet istället för att gå till doktorn och önska medicin mot min feminism.

Grejen är den att det är skitjobbigt att vara feminist, utan att folk klagar.

Att vara diskriminerad eller förtryckt, är inte lika jobbigt som att veta om att man är det. Att vara feminist innebär att man är medveten om att kvinnan är underlägsen mannen i dagens samhälle. Och det är jobbigt. Plötsligt förstår man att förtvivlad bantning för att bli vackrare handlar om samhällets förväntningar på hur en flicka ska vara, inte om mig. Att mina killkompisar inte gråter handlar om förväntningar på hur en pojke ska vara, inte om dem. Att kvinnor får lägre lön fast de gör samma jobb handlar om diskriminering.

Det är jobbigt att upptäcka att mycket av det jag gör bidrar till att jag blir diskriminerad. Som feminist inser man att sminkning, exempelvis, ofta är ett sätt att göra sig till för andra; att i längden göra sig till ett objekt. Som feminist måste jag bestämma mig för om jag ska fortsätta sminka mig, raka mina ben och shoppa minilinnen på H&M. Och går det att raka benen ibland, vara arg feminist ibland, titta på Miss World ibland? Rakar jag benen, är jag ingen riktig feminist. Rakar jag dem inte, är jag ingen riktig kvinna. Skriver jag oroliga krönikor om det, tycker båda grupperna att jag är feg.

Det är sånt jag vill diskutera med andra feminister, men var ska jag göra det? Det enda jag gör i debatter är att försvara mig från påhopp av icke-feminister. Bara för att jag är feminist får jag stå till svars för allt alla andra tiotusentals feminister i Sverige har sagt och gjort. Det är som att skylla på Carola när Marie Fredriksson har gjort en dålig låt. Det är väl ingen som slutar lyssna på musik överhuvudtaget bara för att de inte gillar hiphop? Varför sluta lyssna på alla feminister bara för att man inte gillar anarkafeminister?

Och det här med att vi feminister gnäller. Visst, jag ska genast sluta gnälla. Nästa gång ska jag säga "Va KUL att du kallar min kompis för hora!" och "Va BRA att du tycker att män ska ha mer i lön eftersom de är smartare" och "JAVISST, alla tjejer som blir våldtagna VILL verkligen bli våldtagna!" och "Nej det är klart att tjejer inte KAN spela fotboll, de ska vara hemma och VIRKA!" och "Du har verkligen RÄTT i att ladyshaven aldrig skulle blivit uppfunnen om det varit meningen att kvinnor skulle vara orakade!"

Tror alla som säger att feminister gnäller att vi tycker att det är kul att klaga? Att vi gillar att målas upp som arga?

Det är faktiskt inte kul.

Det är skitjobbigt.

---

Fotnot: Texten har, i något längre form, tidigare publicerats på www.epigon.nu

Av Sanna Linnea Gustavsson 16 apr 2002 17:02