I Biskopsgården lärde jag mig ingen svenska

Både min förra och nya skola var ju kommunala skolor, men skillnaden var enorm. När jag kom till Guldheden kändes det nästan som om jag var i ett främmande land och skulle lära mig språket från början igen. Men jag har ju levt i det här landet i 16 år! Ska verkligen skillnaden vara så stor mellan två stadsdelar där det med spårvagn är 20 minuter mellan?

Jag kom till Sverige när jag var två månader gammal. Jag flyttade direkt till Biskopsgården en förort till Göteborg, då ett hyfsat fint område. Nu 16 år senare, ett invandrartätt område där kriminaliteten är hög och skolorna bland dem sämsta i landet. För två år sen så flyttade jag till Guldheden, i Göteborgs innerstad där det nästan är helt tvärtemot Biskopsgården. Så jag har fått en inblick både från den ena "sidan" och från den andra.

Den största skillnaden var utan tvekan, språket. Jag har lärt mig mer svenska under dessa två år än vad jag gjorde under fjorton år i Biskopsgården. Jag har lärt mig mer av den korrekta svenskan i Guldheden. I Biskopsgården så var det för det mesta "överlevnadssvenska" som gällde. Alltså svensk slang blandat med turkiska, arabiska, persiska och somaliska ord i meningarna. Det var så förortsslangen skapades. Bara man förstod vad den andre sa så var det helt okej. Det var inte så viktigt att du kunde säga det ena eller det andra helt korrekt, bara du fick fram det du ville så var det bra. Jag trodde verkligen att jag kunde bra svenska innan jag flyttade till Guldheden. Men jag hade fel!

När jag kom till min nya skola så märkte jag att den svenskan jag kunde var inte alls samma som de andra kunde. Jag märkte att det var mycket kvar att lära och att det var viktigt att ha korrekt grammatik när man pratar med någon annan. Och hur skulle jag ha klarat mig ute på arbetsmarknaden med de språket som jag fick lära mig i förorten? Inte långt i alla fall.

Av Ali Haghighi 16 apr 2002 16:23