Till studentbalen i limousine

Egentligen jobbade han inte på söndagskvällar, men en kollega hade ringt och bokat en limousinekörning och det kunde han inte tacka nej till. Det var dags för årets studentbal ute på hotellet i Tylösand, det skulle säkert bli en hel del hämtningar där under kvällens lopp. Han behövde de extra pengarna till semestern "over there".

Han mindes sin egen bal, då för hundra år sedan. Det kändes så i alla fall. Grannflickan hade motvilligt gått med på att vara hans date. Hon satt och tjurade hela middagen och när det var dags att bjuda upp till dans var hon spårlöst försvunnen.

Bilen, en svart förlängd Mercedes med ett extra säte, var utsmyckad med flaggor och band. Han hade memorerat färdvägen, det gällde att ge ett professionellt intryck. En mjuk inbromsning utanför rätt adress belönades med ett leende från kollegan. Bredvid honom stod fyra ungdomar, två i glänsande aftonklänning och två i svart kostym. Alla såg lika nervösa ut och flickornas händer gick ideligen upp mot huvudet för att kontrollera att inga hårstrån låg fel.

"Himla schysst att du kunde ställa upp på så kort varsel", sa kollegan och dunkade honom i ryggen.
"Nöjet är helt på min sida, svarade han och bugade åt sällskapet. Flickorna fnittrade och tittade nyfiket mot bilen.
"Det är ju en vanlig bil", utbrast en av pojkarna som hade gått fram och öppnat den bakersta dörren.
"Det spelar ingen roll, huvudsaken är väl att ni kommer fram", fräste kollegan åt sonens brist på uppskattning. "Hoppa in i bilen nu!"

Ungdomarna satt parvis och verkade väldigt obekväma i sina roller. När de närmade sig hotellet och såg alla nyfikna åskådare som kommit för att titta på de fina klänningarna, började flickorna fnittra nervöst och pojkarna rättade till sina flugor. Vid entrén stod en dörrvakt som chevalereskt öppnade bildörrarna och hälsade dem välkomna. De snubblade fram på den tjocka mattan och försvann in i foajén.

Flera timmar senare parkerade han bilen utanför hotellet igen. Kvällen hade varit lönsam, inget snack om saken. Senaste turen hade gett hundra kronor i dricks eftersom den berusade 19-åringen hade sett fel på taxametern. Festen gick mot sitt slut, kanske var det här sista hämtningen ikväll. I sidospegeln såg han ännu ett gäng närma sig och gnuggade nästan händerna av förtjusning.

Bildörrarna öppnades och stängdes. Ingen var längre särskilt rädd om sin klädsel och de pratade högljutt om kvällens upplevelser. Nu skulle de på efterfest inne i stan och där tänkte de stanna resten av natten, alla hade för avsikt att åka till skolan i festkläderna. Det hade visst blivit en ny tradition.

Han vände sig om och räknade antalet huvuden. "Ni är en för mycket, jag tar bara sju personer." Ungdomarna tittade på varandra och till slut suckade en finnig yngling, öppnade bildörren och försvann.

Färden in till centrum använde de till att öva på studentsången. Nästan döv bestämde han sig för att köra tillbaka till Tylösand för att se om det fanns några eftersläntrare. Visserligen hade han mött flera taxibilar på vägen in och risken var stor att stället var tömt, men natten var ung och han var ledig imorgon.

Utanför hotellet var det tomt, men han fick snart sällskap av två andra chaufförer. De brukade sitta tillsammans när de väntade på körning och ikväll hade alla flera mer eller mindre roliga historier att berätta.

Det blev tyst en stund och plötsligt kände de hur bilen gungade till. Dova dunsar mot bilchassit och ett väsande ljud fick de tre chaufförerna att kasta sig ur bilen. De stod på behörigt avstånd och iakttog bilens rörelser. Som på en given signal gick de gemensamt fram till bagageluckan.

Han trodde inte sina ögon. "Vad f-n gör du här?" utropade han och stirrade oförstående på den finnige ynglingen som kämpade för att sätta sig upp.
"Är vi framme nu?" frågade pojken yrvaket.
"Nej, du är tillbaka i Tylösand."
"Jag måste ha somnat. Min tjej, hon måste undra vart jag tog vägen", mumlade pojken förläget. "Kan du köra mig in till stan igen?"

De satt tysta hela vägen in till centrum. Han släppte av pojken på samma ställe där de andra ungdomarna hade gått av och bjöd på resan med motiveringen att han ändå skulle åka hem. Väl ensam i bilen började han skratta så tårarna sprutade.

Av Sanna Parkell 10 apr 2002 14:07