Plans budskap är förolämpande

Plan vill inte som andra lyfta fram eländesbilden av fattiga barn i Afrika. De säger sig inte heller alls eftersträva tacksamhet från barnen. Jag trodde nog inte heller att det var det verksamheten gick ut på. Men jag tycker att de använder sig av ett motbjudande tilltal i sin marknadsföring. De talar till våra primitiva instinkter.

Katinka Palmgren betonar att faddrarna ger ett månatligt bidrag som inte går till ett enskilt barn utan till verksamheten i lokalsamhället där Plan arbetar. Utmärkt. Men varför betonar man då hela tiden fadderskapet för det enskilda barnet i sin kommunikation? Varför har man överhuvudtaget valt att bygga sin insamling på fadderskap? Det är helt klart en kommunikationsstrategi. Och den verkar bygga på en omvärldsanalys om ett samhälle där vi har glömt att rena kärlekshandlingar inte kräver något i gengäld.

I dag har Plan också en annons i DN som uppmanar oss att bli faddrar. "Att vara fadder handlar lika mycket om att få som att ge." Som konkret exempel berättar en fadder om sitt besök hos fadderbarnet Rina på Filippinerna som förstås var en oförglömlig och "känslomässigt otrolig händelse med både skratt och tårar". På Plans webb uppmanas faddrarna att skriva brev eller skicka paket till sina barn. För att veta att sakerna har kommit fram får man ett tackbrev från sitt fadderbarn.

Jag vill inte mutas med tacksamhet. Ni behöver inte visa upp positiva exempel och glada barn för min skull. Det räcker bra med att det finns en årsrapport om Plans projekt som jag kan leta upp om jag vill. Hela fadderpratet känns som ett trick. Det är motbjudande och förolämpande.

Av Thomasine 09 apr 2002 16:25