Mediaeliten tar sig friheter

Från Länk: un.org FNs hemsida:

"Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna

Artikel 1

Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap."

Denna artikel - den första i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter - anser jag vara allmänbildning. Tydligen har Ann Söderlund och Lasse Franck inte läst denna artikel och är därmed - enligt mig - inte allmänbildade. Kan jag nu kalla Ann Söderlund och Lasse Franck för "puckon", "slut i huvudet", påkalla indragning av deras rösträtt samt hälla en flaska piss över dem med motiveringen "som man bäddar får man ligga"?

Självklart inte... därför att sådana handligar är klart brott mot Artikel 1 och även mot svensk lag. Ann Söderlund och Lasse Franck hade förstått det om de hade läst Artikel 1 och tagit den åt sig. Att kalla någon för "pucko", "slut i huvudet" och tycka att det är deras eget fel att de får en flaska piss över sig kan inte ses som något annat än att anse att offren inte har samma värde som alla andra utan är lägre stående varelser som är tvingade att stå ut med förnedring. Ann Söderlund och Lasse Franck hade själva aldrig accepterat att bli behandlade på det här viset. Därmed anser de sig stå över exempelvis Emma Andersson och Britney Spears som tydligen inte har samma värde som de själva. De visar de bryter mot principen "lika i värde".

Jag ifrågasätter Ann Söderlunds och Lasse Francks kompetens och professionalism som redaktörer. Som redaktör skall man inte visa sådant människoförakt som de båda har gjort i sin ledare respektive artikel. Som chefredaktör och ansvarig utgivare kan man inte bryta mot de egna publicistiska reglerna som Ann Söderlund har gjort genom att godkänna artikeln. Tydligt är att hon låtit de personliga åsikterna om kändisar och dokusåpor läs hennes Sourze-profil gå före hennes ansvar som chefredaktör genom att tillåta Lasse Franck bryta mot reglerna.

I sin yrkesutövning är dessa båda beroende av de mänskliga rättigheterna som garanterar dem beskydd och rättigheter som redaktörer. Då är det sannerligen påkallat att de respekterar de mänskliga rättigheterna och inte bara de bitar som de själva har nytta av.

Om förnedrings-TV.

Det finns inget, absolut INGET, som säger att det är acceptabelt att förnedra en människa emot dennes vilja. TV4 försöker använda motiveringen "Ja, men det är ju humor", ungefär som att de har bestämmanderätt över vad som är humor och att denna självpåtagna rätt ger dem fribiljett att kränka människor mot deras vilja. Det finns en annan kategori människor som gör på samma sätt: Mobbare.

Jag blev som jag nämnt i en tidigare artikel mobbad. Dels i småskolan, dels i lumpen. Vid båda tillfällena ställde jag till slut mobbarna mot väggen och frågande varför. I båda fallen kom det krystade svaret "Det var ju bara på skoj". Jag kan garantera att när man kommer hem gråtandes från skolan... eller som i värre fall: med blåmärken, då är det fan inte roligt alls. Då är det inte "humor". Då är det inte "skoj".

Lasse Franck skriver att han är pappa. Jag vet inte om Ann Söderlund är mor men jag gissar att hon en dag kommer att vara det. Om dessa två potentiella föräldrar accepterar förklaringen "Ja men det är ju bara på skoj", då tycker jag mycket synd om deras barn. Men vad som gör mig ännu räddare är att denna attityd - att det är OK att kränka vissa människor - eventuellt smittar av sig på deras barn.

Satir måste få finnas. Och visst är det lämpligt för människor i offentlighetens ljus att till ett bjuda på sig själva. Men när en människa uttryckligen ber om att få slippa därför att de mår DÅLIGT av det som händer är gränsen dragen. Sedan är det fullständigt skit samma om människan har varit med i Robinson, har silikontuttar och glapp i allmänbildningen. Det har INGEN SOM HELST betydelse. Mår någon uttryckligen dåligt är det inte humor. En människas illamående är aldrig roligt.

TV4 gick över gränsen, i efterhand påhejade av dessa två redaktörer. Mycket dåligt av alla tre parter. Smaklöst, oprofessionellt och klart uppvisande av dålig människosyn.

Allt detta visar att vi som konsumenter av media måste ställa stora krav på mediaproducenterna. Det fungerar inte att bara ge dem fria händer att producera vad skit som helst. Dels har det nu visat sig att de sprider en dålig människosyn efter sitt eget tycke. Och dels riskerar vi att själva en dag sitta där som drift-kucku för 8,9 miljoner människor att skratta åt och tycka "Vilken djävla idiot" utan vi har någon som helst möjlighet att försvara oss.

Detta är Sverige år 2002. Vi har de mänskliga rättigheterna som bas för vårt samhälle. Då kan vi inte tillåta att folk som Lasse Franck, Ann Söderlund, Filip Hammar och Fredrik Wikingsson mot vår vilja leder vårt okränkbara människovärde till gaskammaren för egen - eller mediaföretagets - vinnings skull. Vår intergritet får aldrig bytas in mot tittar- och upplagesiffror eller framförande av eget tyckande bara för att mediaeliten känner för det. Nu drar vi gränsen... och sen slipper inte en djäfvel över bron!

Av Michael Karnerfors 26 mar 2002 09:44