Rapport från Ramallah

Även om det var dystert att se röran när vi steg in därhemma, visade det sig att förstörelsen var mindre än vi befarat.

När vi nu gått igenom allt kan vi konstatera följande skador: Dörren till lägenheten har brutits sönder, ett fönster har krossats, flera fasta myggnät har klippts sönder, några prydnadssaker har krossats, dörren till vårt förråd har förstörts, trehundra dollar i kontanter och en liten radio har stulits. Dessutom var flera gardiner nerrivna och smutsiga. Vi fann också avtryck av kängor på lakanen i vår säng. Det är en mycket obehaglig känsla att veta att soldater har varit inne och rotat i våra saker. Än mer obehagligt är det att veta de skjutit på folk från två av våra sovrum och vårt vardagsrum.

Ändå har vi och våra grannar klarat oss undan den typ av skadegörelse som många palestinier, såväl som utomstående besökare vittnar om. I fredags besökte Gustaf, tillsammans med biskop Younan, ett av flyktinglägren i Ramallah, vilket varit hårt ansatt av den israeliska armén, efter att elströmmen stängts av i hela lägret. Vi fick se några hem som varit utsatta för ren vandalism. Hos många hade meterhöga hål hade tagits upp i väggarna med slägga. Genom dessa hål hade soldaterna fri passage från ett hushåll in till ett annat. Vi besökte en familj som hade fått möbler sönderslagna, TV:n låg krossad i trapphuset. Allt var utrivet ur lådor och skåp. Skjortor och andra kläder hade skurits sönder i ryggen. På golvet låg en stor tavla med Korancitat som hade krossats och medvetet trampats på. Dessutom hade en stor summa kontanter och ett antal smycken stulits. Allt detta hade pågått under de tre dygn som familjen hölls i husarrest inne i köket.

Runt om i Ramallah är spåren efter de 150 strids- och bandvagnarnas framfart lätta att se. Träd har knäckts, bortåt femtio privatbilar har körts över och demolerats till oigenkännlighet, stolpar har körts ner, el- och telefonledningar har slitits av, massor av fönster har krossats, byggnader har demolerats, gator har grävts upp på flera ställen med skador på vatten och avlopp som följd. Glädjande nog har palestinska myndigheten omedelbart satt igång med att röja upp, laga gator och vägar, reparera ledningar och bogsera undan bilvrak och andra förstörda saker. Man hjälper även privatpersoner att reparera skador. I söndags morse kom några gubbar och tog mått på vår ytterdörr. I går eftermiddag kom de tillbaka på utsatt tid och bytte husets förstörda plåtdörrar mot nya.

I kyrkan i söndags hade alla fullt upp med att berätta för varandra om vad de varit med om under ockupationsdygnen. Våra palestinske präst hade försökt att gå från sitt hem för att hämta sin dator i kontoret i kyrkan, vilket normalt bara tar några minuter. Ungefär halvvägs hörde han skottlossning precis i närheten. När kulorna slog ner bara några meter framför honom förstod han att de var menade för honom. Det blev en snabb reträtt, och datorn fick vänta tills soldaterna dragit sig ur stan. En församlingsmedlem hade fått sin bil totalramponerad när en tanks körde förbi hans hus. Flera hade haft stridsvagnar precis utanför huset. Praktiskt taget ingen hade sovit alls under de dryga tre dygn som ockupationen pågick. Detta dels på grund av den intensiva skottlossningen och dels på grund av mycket stor rädsla och ovisshet.

En äldre man sammanfattade resultatet av den israeliska ockupationen av Ramallah:
- Soldaterna åstadkom tre saker; de skrämde upp och förnedrade oss palestinier, de orsakade stor materiell förstörelse, och de stal av vår egendom.

Vad han inte nämnde var att uppemot tio personer dödades. Några säkra uppgifter om antalet skadade har vi ännu inte sett. Över 170 personer arresterades bakbundna och förseddes i flera fall med ögonbindel. De flesta av dessa greps i två flyktingläger i stan. Efter ett antal timmar i förvar släpptes nästan alla av dessa.

Händelserna i Ramallah är exempel på den mycket kraftiga israeliska militära offensiven mot palestinska städer på Västbanken och i Gaza. Denna sattes igång på allvar när Sharon i början av månaden förklarat att palestinierna skulle få ordentligt med stryk och därmed bli mer villiga att acceptera den israeliska regeringens villkor. Sedan dess har drygt 170 palestinier dödats. Tolv av dessa var barn och tonåringar. Av offren hörde elva personer till de palestinska säkerhetsstyrkorna. Tre av de döda hörde till medicinsk personal, varav två var läkare. Dessutom sköts en italiensk journalist ihjäl.

Under samma period 1 -17 mars dödades femtiofyra israeler i attacker utförda av civila palestinier. Arton av dessa var soldater. Av de civila israelerna dödades tio i de ockuperade områdena och tjugosex varav sju minderåriga i själva Israel.

Med sammanlagt omkring 225 döda under de senaste tre veckorna är det uppenbart att spiralen av våld och dödande nu har vridits upp ytterligare. Syftet med den israeliska ockupationen av palestinska städer har gång på gång påståtts vara att slå till mot de militanta palestinierna och därmed stoppa terrorattacker mot israeler. Av statistiken att döma har man inte lyckats med detta. Av de tusentals palestinier som arresterats under dessa operationer har endast ett fåtal tagits om hand av den israeliska säkerhetstjänsten för fortsatta förhör. Uppenbarligen har man inte fått tag på dem man söker.

Det förnedrande sätt på vilket dessa massarresteringar genomförts inför TV-kameror och massmedia - med bakbundna fångar med ögonbindlar, ofta iförda endast underkläder - har sannolikt bidragit till att öka bitterheten och hatet hos många palestinier. Troligen kommer flera av de oskyldiga civila som förödmjukats på detta sätt nu att i större utsträckning se våldets väg som det enda alternativet att nå den frihet palestinierna strävar efter. I det hårda klimat som nu råder blir det allt svårare för dem som förespråkar icke-våld och förhandlingar att göra sig hörda på båda sidor.

Kanske är ett kraftigt tryck utifrån den enda utvägen ur det allvarliga läge som råder. Men än känns diskussionerna med Bushs sändebud Zinni, liksom det Saudi-arabiska fredsinitiativet, fjärran ifrån den verklighet vi bevittnar på marknivå.

Med önskan om en innehållsrik Påskhelg, med glädje över Livets seger.

Av Ingrid och Gustaf Ödquist 20 mar 2002 10:56