Javisst kallar Gud vem han vill!

Det gör han utan att vara bunden av vare sig majoritetesbeslut eller politisk korrekthet eller av aldrig så många människotankar- eller idéer. Inte heller låter han sig fångas av föreställningen att han till varje pris måste ge sina kallelser exakt lika, eller för säkerhets skull ge varje kallelse till varje människa så att ingen känner sig förbigången eller mindre värd.

Det underbara är att han har så oändligt många kallelser. Det är oerhört komiskt när människor debatterar som om kallelsen till präst är den enda som Gud skulle kunna komma på. Det är bara människor som kan tänka så totalt begränsat.

Det är en intressant iakttagelse hur de som för fram den politiskt korrekta ståndpunkten när det gäller mäns och kvinnors tillträde till prästämbetet nöjer sig med tyckanden och åsikter och gissningar utan att våga gå in på eller ens närma sig sanningsfrågan. Men visst det kan ju vara farligt! Tänk om det finns en sanning!

Fragmentera bibeltexter, rycka ut enstaka ord och meningar för att göra sig lustig över dem har människor gjort i alla tider. Och vad har det lett till? Ja, knappast att man kommit närmare sanningen, eller lärt känna Bibelns Gud. Men kanske har man lyckats att ännu en tid hålla från sig den påträngande frågan.

Varför denna brådska och iver att etikettera den som vågar ställa frågan?

Varför nöja sig med antaganden om att Guds uppenbarelse genom Bibeln förvanskats genom tillägg och strykningar?

Varför inte ta reda på sanningen?

Av Lena Artman 20 mar 2002 10:48