Vi behöver djurparker!

Man försöker stänga pälsfarmer när man borde stoppa användandet av "lyxskinn". Man spränger Scan-bilar när man borde få kunderna att tänka sig för. Och nu ska man då stänga djurparkerna när man borde försöka återskapa levnadsförhållandena i de naturliga miljöerna för många av de exotiska djur som återfinns på djurparker.

Varför tänker aldrig folk lite extra innan de hittar på något att slåss för? Att döma ut alla djurparker rakt av är bara korkat när vi har så många olika typer och storlekar av parker i Sverige. Att döma ut djurparker på grund av att de enbart är vinstdrivande organisationer är okunnigt när många parker till och med kan ha andra primära mål än att faktiskt visa djur. Att inte fundera över den faktiska utbildningsmöjligheten som en djurpark, likt ett museum, har är att sakna brist på perspektiv. Att sen enbart påstå att det är synd om djuren och att detta skulle vara skäl nog att stänga alla djurparker är naivitet av den värsta sorten för så enkelt är det aldrig.

Västvärlden måste stödja de ömtåliga ekosystem som i många delar av världen nu lever på gränsen till att för alltid försvinna med unika djurarter och miljöer. Om inte västvärlden engageras kommer inga pengar in i ideella projekt som naturvård innebär och för de som inte förstått det än kan jag avslöja att ytterst lite här i världen är genomförbart utan pengar.

Vi lever i en, i många aspekter, fördummad och känslokall värld där förståelsen för naturen är utdöende. När jag var liten skrattade jag och mina kompisar åt de korkade kollo-ungarna som inte visste hur många spenar en ko har och som fruktade för livet om de mötte den speciella blicken hos ett får. Idag tror stockholmsungarna att tallar är sjuka granar och att enda anledningen att skaffa hund är gatuslagsmål!

Hur ska denna briljanta västvärld engageras i naturvårdsprojekt i framtiden när naturen bara stirrar kallt på den genom tv-rutan? TV:n förmedlar inte en blick, en lukt eller en förnimmelse. Hur ska denna sterila förmedling av färg och beteende kunna beröra och engagera? Hur ska det i framtiden leda till att nya ungdomar och vuxna i västvärlden med för mycket tid och pengar ska engagera sig i jordens framtid?

Många hotade arter i dagens våldtagna värld existerar enbart på grund av och tack vare djurparker eller liknande projekt. Djurparker som ibland, med mycket seriösa avelsprogram och väl genomförda utplaceringsstrategier, verkligen har lyckats återföra djur till miljöer där vi en gång utrotat dem totalt. Dessa program för att rädda i naturen utrotade djur kräver pengar och återigen behöver folk engageras och djurparkerna blir både reklampelare och inkomstkällor. Hur mycket är inte detta värt?

Som jämförelse kan man ju se till att vi under vår livstid antagligen kommer att få skriva om våra läroböcker om världens största djur. Blåvalarna är nämligen, enligt många forskare, för få för att klara sig. De är så att säga redan utdöda men precis som en nackad höna tar det ett tag innan det liksom hinner ikapp. Om det vore möjligt, borde vi inte då spärra in några riktiga praktexemplar av blåvalar i en vik och göra allt för att öka takten i deras reproduktion genom att ta ungarna från deras föräldrar och dylikt? Finansiera hela rasket kunde man ju göra genom att sälja biljetter till turbåtar med glasbotten som dagligen hälsade på ute hos valarna. Eller kanske till och med sälja valbiff med samma tankesätt som grönlänningarna som driver samhällen genom att sälja jakträtter till blodtörstiga västlänningar. Visst, valarna skulle antagligen /naturligtvis bli i varierande grad koko och inte leva så som det var tänkt, men det finns ju bara ett alternativ??

Det är precis så som många djurparker fungerar i dagsläget. Speciellt fåglar har gång på gång framgångsrikt återförts till miljöer där de varit utrotade och jag har bestämt gör mig att det finns fall där en handfull djur varit det enda som varit kvar och sen tack vare djurparker och andra naturvårdsinstitutioner kunnat återta de marker de en gång i tiden befolkat.

Sen vet jag att det finns många djurparker som inte är annat än freakshows och vars enda mål är att visa djur för ekonomisk vinnings skull. Den typen av zoo kanske inte är lätta att försvara och det vill jag inte heller, men ett totalförbud vore så fruktansvärt obegåvat.

Någon dag kanske alla nu existerande arter kan överleva i reservat som övervakas och hjälps på traven av människan genom övervakning och skyddsjakt. Då kommer naturvårdsaspekten i frågan försvinna och då kan man på nytt ta ställning till om de kvarvarande skälen väger tungt nog,

Slutligen borde vi alla som sitter på röven och uttalar oss om miljö och natur erkänna för oss själva att vi alltid bär med oss hyckleri i varierande grad. Vilken rätt har en vegan att uttala sig om djurens rättighet om denne sedan släpper ut hundratals minkar så att de kan dö en plågsam död?

Vilken rätt har djurskyddsföreningarna att genomdriva ett totalt jaktstopp på de gulliga sälarna vilket nu inneburit en total överbelastning på våra svenska vatten? Vilken rätt har yrkesfiskaren att uttala sig om havens känsliga miljö och de utländska fiskarnas rovfiske när han sedan ger sig ut och försöker fånga den sista fisken i de egna vattnen? Vilken rätt har jag att uttala mig om skydd av hotade djurarter i deras naturliga miljö och kräva hårda kontroller av våra djurparker när jag själv håller mig med en burfågel?

Av Krister Hallberg 18 mar 2002 09:22