Berättelsen om Erik

De senaste två månaderna hade han vårdats på sjukhuset där man efter ett flertal olika undersökningar hade konstaterat att cancern spridit sig till flera inre organ. Eftersom man inget kunde göra på sjukhuset för att bota Erik fick man nu istället inrikta sig på att lindra hans symtom. Man diskuterade nu hur och var den fortsatta vården skulle ske.

Erik och hans fru Anna hade långa samtal med den sköterska som ansvarade för Erik. De hade känt varandra länge och kunde tala om det mesta. Vid ett tillfälle frågade hon Erik om han tänkt på att åka hem. Både Erik och Anna blev upprörda, inte kunde Erik klara sig hemma och hur skulle Anna kunna sköta honom. Han behövde smärtlindring och vård och Anna som inte kunde något om sjukvård. Sjuksköterskan lugnade makarna och förklarade att det fanns bra hemsjukvård som skulle hjälpa dem.

Erik skulle få samma vård som på sjukhuset och dessutom fanns ett smärtlindringsteam som åkte ut till patienter när det behövdes.

Erik och Anna funderade på saken och efter att de pratat med sina barn bestämdes att Erik skulle prova på att åka hem över helgen. Kontakt togs med sköterskan i kommunen som kom upp till sjukhuset för att prata med makarna innan hemresan. Tiden för Eriks hemresa bestämdes och en sköterska i kommunen skulle möta Erik när han kom hem. Makarna var oroliga och litade inte på att personalen skulle finnas till hands men när Erik kom hem från sjukhuset fanns de på plats för att ta emot honom. Erik och Anna kände det tryggt med att han var välkommen tillbaka till avdelningen om det inte fungerade hemma.

Det blev en bra dag hemma och Erik provade snart att åka hem igen. Efter ett tag bestämde makarna att Erik skulle stanna kvar hemma. De hade nu fått en bra kontakt med hemsjukvården samt personalen från sjukhuset som kom ut ibland för att hjälpa till med smärtstillningen. Erik mådde relativt bra nu när han var i sitt hem, Anna fanns där hela tiden, barn och barnbarn hälsade på och ibland tittade grannen över på en kopp kaffe. Varje dag kom personalen från hemtjänsten och hjälpte Erik med hans personliga hygien och då passade Anna på att gå en promenad eller åka och handla. "Ibland känns det svårt att veta att min tid är ute", sa Erik. Smärtorna var stundtals intensiva och han fick ta extra doser med smärtstillande.

Så sakteliga började Eriks krafter avta, han blev fort trött och låg nu för det mesta i sin säng med utsikt över trädgården och lyssnade på Vivaldi. Han åt mycket lite men till kvällsnyheterna ville han ha den lilla whiskyn fortfarande fast nu var den utspädd med vatten. Maj månad närmade sig och med den valborgsmässoafton. En dag var Erik ledsen och berättade hur svårt han tyckte det kändes att veta att detta skulle bli hans sista valborgsmäss. "Det känns så svårt, jag som har åkt runt och sjungit in våren i över trettio år med mina vänner men i år kommer jag inte att vara med."

Vid förfrågan om han ville åka iväg och se på valborgsfirandet där hans vänner skulle sjunga, skakade han på huvudet och sa: "Den tiden är förbi kan jag inte vara med vill jag inte höra dem". Så blev det, Erik ville varken se på TV eller lyssna på radio den kvällen, hans valborgsmässoaftnar var förbi.

Den sista veckan Erik levde tacklade han synbart av dag för dag. Eriks barn hade det också svårt de ville inte inse att det var slutet för Erik, så det blev han som fick trösta dem. Erik blev svagare och svagare, sista kvällen låg han med slutna ögon och svarade inte när Anna pratade med honom. Men när vårdpersonalen kom tittade han upp och sa: "Ska jag dö nu?". Personalen och Anna sa till honom att de skulle finnas där hos honom hela tiden, han skulle inte vara ensam och Erik blev lugnare.

De sista timmarna Erik levde ville Anna vara själv med honom. "Jag ringer om det är något", sa hon till personalen när de åkte. På kvällen ringde Anna personalen. "Det är slut nu, Erik är borta", sa hon. Personalen undrade om de skulle komma men Anna hade ringt till sin barn som var där hos henne. De ville vara själva med Erik några timmar. När personalen anlände hade de klätt Erik i vårkostym med studentmössan på huvudet allt efter Eriks önskemål. Eriks syskon kom och man samlades tillsammans med Anna och barnen i köket, där kaffet var kokt och bullarna framtagna. Dörren till Eriks rum stod öppen så att alla kunde se honom där han låg i sin säng med altandörren öppen ut mot trädgården.

Av Karin L Arvidsson 18 mar 2002 11:40