Kan det vara fel med kvinnliga präster?

Vilken utmaning att i så fall ta reda på vad denna sanning säger. Vad eller vem som i så fall står bakom. Och inte minst vad den innebär för mig som människa. Finns det en personlig makt som står bakom tillvaron? Kan man finna spår som säger något om att det är så, och i så fall vem och hurdan denna personliga makt är?

Bibeln presenterar en person med oerhörda anspråk - Jesus Kristus. Han säger om sig själv "Jag är vägen, sanningen och livet". Observera att uttalandet inte ger utrymme för tolkningen: en väg bland många eller en sanning bland många. Det står i bestämd form, vilket innebär den enda.
Enskilda människor ur alla kulturer och i alla tider har funnit sådana spår. Miljoner människor har lärt känna Bibelns Gud genom Jesus Kristus och blivit hans efterföljare. Det finns siffror som gör gällande att just nu blir cirka 100 000 personer per dag kristna bekännare.
Bibeln berättar om Guds goda ordning både i skapelsen och i människornas liv. Och den berättar också om hur denna Guds goda ordning delvis förstördes. Det innebär att skapelseordningen visserligen finns kvar, men att den nu måste sökas och aktivt göras. I verkligheten betyder detta att om det finns en helig Gud som är den han säger sig vara, så är det endast där människor utan förbehåll vill ställa sina liv under honom, som all annan god ordning kan fungera. Att ställa sitt liv under honom betyder att låta sig förändras och frälsas, vilket behövs eftersom den goda ordningen delvis blivit förstörd.

En suverän Gud väljer själv hur han vill uppenbara sig. Bibelns Gud valde att inkarneras dvs bli människa i Jesus Kristus. Guds uppenbarelse i Ordet och i Jesus Kristus är helt enkelt den kod som avslöjar hur hela verkligheten ska förstås på ett riktigt sätt. Detta är grundkoden för tillvaron.

Den kristna Kyrkan tror och bekänner en Treening Gud: Fadern och Sonen och Anden. Den utgivande kärleken är själva hjärtat i Treenigheten. Det mönstret av enhet men likväl mångfald, jämlikhet men likväl underordning, genomsyrad av en flödande , självutgivande kärlek är själva grundmönstret i förhållandet mellan man och kvinna i Kyrkan och äktenskapet.

Innebörden i Bibelns texter och den helhetsbild som framträder ur dem, talar mot prästvigning av kvinnor. Och detta faktum är det ingen som teologiskt har kunnat motbevisa, varken i Sverige eller i något annat land. Därför har man istället givit sig in i diskussioner om huruvida Bibeln ska gälla eller inte. Resultatet har blivit att man, för att kunna hävda kvinnans rätt till ämbetet, sorterat bort vissa Bibelavsnitt, eller ännu konstigare - menat sig veta att Bibeln inte menar precis som det står.

Svenska Kyrkans Fria Synod är inte emot kvinnliga präster, liksom vi inte är emot några människor. Däremot håller vi fast vid grundkoden och grundmönstret. Det betyder att vi tror att ordningen med kvinnliga präster inte överensstämmer med Guds vilja i Bibeln.

Personlig reflexion:
Det är ju i och för sig en trevlig tanke att jag, kvinna i det 21 århundradet skulle kunna göra precis vad jag vill, ägna mig åt det som faller mig in, spränga gränser och erövra förut stängda områden. Ett av dem skulle ju kunna vara att bli och arbeta som präst, biskop och slutligen ärkebiskop.

Men till vad nytta? Det måste jag veta. Fortfarande har jag inte blivit övertygad om att idén med kvinnliga präster är något annat än människors idéer. Därför skulle det i slutändan ändå vara meningslöst att sträva dit, trots att jag som flitigt anlitad föredragshållare är ganska säker på att jag skulle kunna predika. Med ännu mera övning och undervisning än jag idag har när det gäller att lyssna till människor så tror jag mig kunna fungera bra också som själasörjare.

Men eftersom det är Jesus Kristus som är Kyrkans Herre, så är det ju också han som ger uppdragen i sin Kyrka åt precis vem han vill. Han har inte kallat kvinnor till prästämbetet, och då heller inte mig. Alltså finns det en högre och bättre uppgift för mig. Även om jag till det yttre skulle lyckas så skulle det i verkligheten vara ett fullständigt misslyckande. Varför? Jo, därför att jag tror och bekänner Bibelns Gud som min Gud, och Hans son Jesus Kristus som min Herre och Frälsare. Att leva i samklang med Guds goda ordning är själva livets mening. Att gå utanför den är att missa meningen och i värsta fall även målet för mitt liv.

Av Lena Artman 15 mar 2002 10:12