Vad vill Sourze-redaktionen?

Fredrik Jung-Abbou är upprörd över Sourze och i kommentarerna efter artiklarna märker jag att många håller med honom. Kritiken känns befogad, åtminstone delar av den. Ann Söderlund svarar inte på några av frågorna vad jag förstår. Hon säger bara att Fredrik inte ska ägna sig åt personangrepp och formulerar lite kvasifilosofiska tankar om absolut sanning. Det intressanta i sammanhanget är ju Ann Söderlunds sanning, inte att alla har lika rätt och fel.

Sten O Andersson skäms över Sourze. Stig Gustin ställer frågan om Sourze vill överleva.

Ann Söderlund har i Dagens Media sagt att hon har ett kommersiellt tänk. Det vore intressant att veta vad detta innebär i praktiken.

Innebär det att ord och åsikter förvandlas till handelsvaror? En medveten profilering som tjejmedium i en tid då feministiska ord och åsikter säljer? Jag får ibland det intrycket när jag läser ledarna och ämnesvalen för Diskus. Ann Söderlund vill kanske skapa en internet-variant av sitt TV-program Silikon. Eller ska Sourze bli en anti-intellektuell debattsida för "vanligt" folk? Eller har vi en anpassning till rådande mediatrender att vänta - sex, våld och andra sensationer säljer bäst? Och vad ska frukterna av kommersialieringen användas till?

Jag tror personligen inte att Sourze behöver profilera sig. Det som gör Sourze unikt är att folk skriver utan en redaktionell policy av något slag. Det finns inga orders uppifrån, som på de flesta andra medierna där likriktningen är total. Det skadliga image-tänkandet som dominerar i media behövs inte på Sourze. Likväl har det ju visat sig att innehållet i ledarna, på gott och ont, kan ha stor betydelse för innehållet på Sourze.

Dessutom gör förmodligen de flesta skribenterna själva reklam för Sourze. Jag vill ju att folk läser det jag skriver - jag rekommenderar Sourze till många. Inte bara mina egna artiklar, utan också många andras. Jag kan förstå Sten O Andersson. Ibland när jag tipsat någon om Sourze förstår han eller hon inte alls varför i efterhand. En del undrar varför jag skriver på en tidning som liknar Veckorevyn Inget ont om veckorevyn, frågan är om Sourze ska bli likadan.... Jag antar att en och annan har hamnat i samma situation.

Om nu Sourze ska vägledas av ett kommersiellt "tänk" - rena nyspråket - så är det ju inte läsarna som måste vara lojala. Det är skribenterna som betalar. Det är skribenterna som ska stanna på Sourze och inte byta medium. Antar jag.

Det vore intressant att veta om Sourze i huvudsak lever på skribenternas avgifter eller på annonser. Står annonserna för största delen av intäkterna så blir det förstås en helt annan situation.

Stig Gustin säger att Sourze kan bli en nydanande valplattform. Det tror jag också. Soruze kan verkligen minska avståndet mellan politiker och medborgare genom att bjuda in politiker till debatt. Ingenting är ju viktigare i en demokrati av vår modell än att de valda verkligen representerar väljarnas åsikter. Om Sourze-redaktionen till exempel inför valet valde ut ett tema och bad politiker skriva ner sin syn på saken skulle det nog inte saknas relevanta debatter. Just nu verkar redaktionen dessvärre vara inne på en annan linje - "skämtet" heter ju den nya retoriktävlingen. Satir eller vad det nu är, pajkastning kanske, kan förstås vara både underhållande och bildande - om den är motiverad. Sourze stora fördel är ju att kända och okända namn blandas, men när Sourze pratar med partiledarna så handlar det om hur deras vardag ser ut eller hur det skulle vara om Göran Persson var kvinna. Att Gudrun Schyman äter fil och macka på morgonen är inte vad jag behöver veta inför valet. Detta var förstås i samband med kvinnodagshysterin, men det kanske finns en trend bakom.

Rubrikerna är ju en annan fråga som har diskuterats ofta. Jag kanske inte förstår hela problematiken, men som jag ser det kan det inte vara så svårt att bedöma vilka rubriker som ger ett felaktigt intryck av artikeln. Rubriken ska ju informera läsaren om vad som väntar och om så inte är fallet borde den ändras. Censur är det självklart inte fråga om - men konsumentinformation. Eftersom det rör sig om tiotusen kronor så kanske en lite hårdare kontroll är motiverad.

Det vore intressant att veta var redaktionen står politiskt. Står de närmare Dagens nyheter eller Aftonbladets ledarsidor? Jag tycker att det är av stort värde för demokratin om både läsare och skribenter känner till olika mediers politiska bakgrund. Hur ser redaktionen på public service till exempel?

Av Henrik Hermansson 14 mar 2002 10:35