Med bländande utsikt

På arbetstid fäster hon blicken. Och lika förstulna som Lady och Lufsen sugs de in i varandras magnetfält. Generade, förvirrade och lyckliga. En gång vinkade han, mannen på andra sidan. Och med handlingen följde lyckan, som blev beviset. En handling som inte gick att rationalisera bort, än mindre försköna. Bevisligen var intresset besvarat och flörten ett faktum.

Och med hundraprocentig närvaro finns inte en chans för honom att undkomma. Utan svårighet noterar hon var han befinner sig, när han befinner sig och med vilka han befinner sig. Det gäller tider för lunch, fika och hemgång.

Ibland är han otrogen, mannen i blickfånget. Ertappad ouppmärksam, en förmiddag på kontoret. Och i detta vävs tecken och signaler, som leder till slutsatsen att han förlorat intresse. Bevisligen har en förmiddag passerat, en förmiddag utan ett leende. Och så förbannar hon mannen som förvillar och lockar - och lovar dyrt och heligt att hon aldrig mer ska titta åt hans håll. Aldrig någonsin ska hon förnedra sig så. Tills han vid lunchtid ler stort och vinkar. Igen. Och återigen är utsikten magnifik.

Av Sara Magnusson 14 mar 2002 11:57