I skyttegravarna på Daily news café

Detta stod klart när Publicistklubben inbjöd till debatt i Daily news lokaler i Stockholm. En debatt där perspektivet skulle skjutas från sak till person, där tonen skulle bli mer principiell än professionell och där det mesta skulle kretsa kring de två antagonisterna K-G Bergström och Stina Lundberg. På plats fanns även Johan Ehrenberg, Alice Bah, Erik Fichtelius, Malin Siwe och Jan Guillou.

- Vänner, är vi vänner? inledde Johan Ehrenberg utmanande.
Frågan skulle hänga kvar i luften och det skulle visa sig att frågan också var legitim.
- Vi tror att Stina Lundberg är feminist. Vi saknar kunskap om att Bergström varit moderat. Problemet är att vi aldrig får veta det. Om vi visste det skulle vi förstå varför de ställer de frågor de gör, sade Ehrenberg.
I Ehrenbergs värld finns ingen objektiv berättarröst eftersom journalistens motiv, bakgrund och valmöjligheter ständigt styr. Han anser att journalister gömmer sig bakom en anonymitet.

Erik Fichtelius höll inte med. Han hävdade att varje journalist måste bortse från sin politiska övertygelse eftersom objektivitet är det som leder till trovärdighet:
- Det är valet som är grunden för en trovärdig nyhetsjournalistik.

De andra lät Ehrenbergs fråga sakta försvinna i periferin, och istället debatterades vilka journalister som är mest lämpade att hålla i den politiska debatten. Positionerade och i ständig försvarsställning. Sådan var andemeningen i skyttegravarna. Och de två utmärkande skolorna representerades av å ena sidan K-G Bergström och å andra sidan Stina Lundberg med understödjarna Alice Bah, Erik Fichtelius och Jan Guillou.

K-G Bergström mindes förra valet då Leif "Loket" Olsson utsågs till partiutfrågare och konstaterade då att Loket var ett kommersiellt misstag. I år ska Stina Lundberg och Alice Bah leda den politiska valdebatten. Lundberg på Sveriges Television och Bah på TV 4.
- Nu upprepas samma misstag, sade Bergström.
För att slå hål på propagandan måste man ha kunskap.
- Genom att ställa en tredje och fjärde motfråga är chansen större att lyckas, anser Bergström.

Detta replikerade Stina Lundberg genom att konstatera:
- När frågor i tredje och fjärde led kommer har tittaren fladdrat iväg för länge sedan.
Hon passade även på att förlöjliga Bergströms kunskapsresonemang:
- Jag är uppriktigt besviken på att du inte förberett en frågesport där mina politiska kunskaper testas.
Och Guillou frågade näsvist vad Bergströms kunskap egentligen består i?

Verklighetens sjunkande tittarsiffror tvingar fram nya grepp och enligt Lundberg ligger utmaningen i att förändra detta:
- Politik är så förbannat tråkigt, sade hon.
Till hennes undsättning kom Fichtelius, som hävdade att journalisterna måste göra det tråkiga intressantare och det oklara tydligare och Guillou, som liknade journalisterna vid de politiker de ska granska:
- De inte bara ser ut som politiker, de talar också som politiker.

Lundberg förklarade att hon kommer att använda nästan alla medel för att få sina intervjupersoner att bekänna färg:
- Men jag tänker inte fråga vilken av partiledarna som har liten snopp, sade hon, medan skrattet ekade i lokalen.
Lundberg passade även på att kasta en känga till de närvarande journalisterna:
- Min och Alices fördel är att vi skiter i vad ni tycker om oss. Vi drivs av andra motiv. Vi behöver inte få bekräftelse av andra om vi var duktiga igår.

Två olika skolor fanns representerade; det nya och det traditionella. Syskonrivaliteten bestod och det som för den ene var ett hot, var för den andre en lösning. Lundberg själv konstaterade:
- Vi tillhör olika raser inom journalistiken.

Ehrenberg insåg det övermäktiga i uppgiften; att knyta an till frågeställningen och sakfrågan. Han konstaterade besviket att debatten urartat:
- Det här är en larvig intern diskussion där ni undrar vem som är bäst?
Nej några vänner var de kanske inte - Bergström och Lundberg. Och glömda var de "Ehrenbergska" orden:
- Jag förstår hur du tänker men håller inte med.

Fotnot: Denna artikel är till viss del en uppgift på Poppius Journalistskola. Debatten ägde rum den 18 februari 2002.

Av Sara Magnusson 13 mar 2002 09:23