sourze.se
Artikelbild

Döda Poeters Cellskräck

I poesins värld råder anarki och fantasi, alla poliser ruskar tupp i trädtopparna. Det finns ingen lag det finns ingen lag, skitsnack åt alla varje dag.

Vem är rädd för poeten där, poeten där, poeten där? Jo, alla! Alla människor är rädda för poeten; den mascaraögda, baskerburna, havsdjupa, piprökande, rödvinspimplande greven av sin egen grav. POETEN! Klart man blir rädd.

Men det är inte samhällets fel, som det brukar vara. Det är inte heller någon judisk konspiration, en komplott från Amerika eller en skara talibaner som gått samman för att förstöra. Det är poeterna själva. Det är det poetiska etablissemangets eget fel. Man har grävt för trånga gravar.

Det finns en regel inom poesivärlden idag. Skriv så att ingen förutom en pyttepytteliten skara kan tolka dina dikter. DU SKALL ICKE NÅ UT TILL DEN STORA MASSAN. Man tror att ju större publiken är, desto sämre blir poesin. Man är rädd för att poesin ska bli folkkär igen, man är rädd för att världen ska upptäcka poesins egentliga ansikte.

Men poesin är ett redskap och har inga begränsningar, det är till för ändamålet och den som bestämmer det är du. Om du inte har några gränser och riktlinjer för din fantasi kommer heller inte poesin att känna till något sådant.

Allt är poesi. Poesi är allt.

Det är en hädelse mot poesins enda riktiga regelverk att en liten grupp ska bestämma dess utseende. Ja, det finns ett regelverk för poesin, ni hörde rätt. Men det består av en enda regel: Skriv! Bisatserna och groparna i marken fyller du igen själv.

Döda poeter kan lätt få cellskräck när de vaknar upp i sina gravar och märker att väggarna är närmare än de borde. När de märker hur lite plats det finns för nya poeter, hur lite utrymme som lämnas åt unga talanger.

Jag säger öppna gravarna, skända poetkyrkogårdarna och gräv upp hela skiten. Det finns inga lagar det finns inga lagar. Poesi är den enda platsen där anarki och fantasi kan leva i symbios. Det finns inga lagar det finns fan inga poliser i poesins värld.

Bonniers kan stoppa upp sina refuseringsbrev där solen ändå aldrig kommer att skina, vaddå du måste lära dig att... - ÄT MIN PENNA! - det finns inga regler kolla här sTor bokstav mItt i orDen, vad ska ni göra åt saken.
Skriva en lagbok?
Vi äter upp den!


Om författaren

Författare:
Navid Modiri

Om artikeln

Publicerad: 08 mar 2002 16:12

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: