sourze.se

På besök i Rinkeby

Som en gäst i min egen stad tog jag tunnelbanan till verkligheten.

Med anteckningsblock och penna. På drift, på besök. Som en inte föranmäld gäst på väg till förorten Rinkeby. Endast tjugo minuter från centralen; på väg till en föreställningsvärld och en sinnebild. En föraning och indikation på utanförskap, segregation, miljonprogram, arbetslöshet och utslagning. Ty i mediernas värld klingar Rinkeby som Rosengård, och mediernas bild är också min egen. En schablon byggd på förenkling och ensidighet.

Ett myller av människor möter mig på tunnelbanestationen, platsen där en ung man mist sitt liv. Med fyra pistolskott träffar mördaren sitt offer. En familj i bitar, en stad i sorg. Illa berörd och sorgsen ser jag rosorna och ljusen, påverkad av folksamlingen och stundens allvar. Illa till mods stegar jag iväg från stationen i det område där majoriteten av invånarna är av utländsk härkomst och möter Rinkeby med sitt torg, sina grönsaker och sina kvinnosjaletter.

Och sina sopberg, skall jag snart inse. Och jag pratar med en förvaltare som vittjar om lägenheter som rymmer fler hyresgäster än konstruktionen avser. Om konstruktionsfel som inte avhjälps på en natt. Om sopberg som aldrig riktigt kan rås på. Och som med sin närvaro skapar olust och håglöshet.

Jag möts av förfallna fasader på Rinkebysvängen. En gång röda, vindpinade dörrar. Nu svagt rosa i långa och trånga loftgångar. En tvättstuga med en vattenskada som bara blir värre. Kackerlackor som länge våldgästat hyresgästerna. Jag lyssnar med saneringsbolag som bekräftar kackerlackornas utbredning. Kackerlackor som sprids likt löpande eld. Om flatheten som hindrar en totalsanering. En sanering som fastighetsägaren ansvarar för. En sanitär olägenhet som hyresgästen är skyldig att anmäla. Och kackerlackor som består, när problemet faller mellan stolarna.

En bild av ett mytomspunnet område. Men inte en bild som är den rätta. Bara en bild som vill berättas. Om ett område med människor som är vingklippta från starten. Om nyanserar som inte får plats. Rinkeby är området där Alexandra Pascalidou har sitt hjärta, men också ett område där hon inte längre bor. För med framgång följer oftast inte kackerlackor, miljonprogram och sopberg.


Om författaren

Författare:
Sara Magnusson

Om artikeln

Publicerad: 04 mar 2002 09:16

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: