Homosexualitet är ett handikapp

Homosexualitet är naturligt, en naturlig avvikelse och därigenom onormalt. Normalt är det som ej avviker från den grundläggande typen. Den grundläggande typen är i vår art, en heterosexuell individ. Människan behöver inte ha så extrem samhällsstruktur för sin överlevnad, ett fåtal individer med ett man-kvinna förhållande för reproduktion.
I bi- och myrsamhällen och även bland flocklevande djur finns individer som inte kan eller aldrig reproducerar sig, men som ändå är en förutsättning för samhällets och artens överlevnad; naturligt och även normalt.

Homosexualitet är ett handikapp i det mått att ett parförhållande inte kan leda till egna barn, likväl som i många "normala förhållanden" på grund av skada eller sjukdom, det vill säga störning i en organisms funktion. Detta innebär då ett handikapp: omständighet som medför nedsatt prestationsförmåga eller sämre chans till framgång, i detta fall att få barn.

Med risk att bli kallad kvacksalvare har homosexualitet som handikapp att göra med psykopatologi, det vill säga läran om psykisk sjukdom och störning. Kärlek som samlingsbegrepp för den process som gör att man dras till en annan individ är vid homosexualitet avvikande, en störning som inte är fysisk. Kärlek är ingen sjukdom och har säkert samma kvalité mellan homosexuella, men om den var riktad till en individ av motsatt kön förelåg inget handikapp.

Omgivningens syn på homosexualitet och hopblandning av onormalt och onaturligt skapar ett underläge som oavsett om man vill ha barn eller ej innebär ett handikapp i samhället.
Samhället vill inte, och det skulle se illa ut om man från religiöst håll förutom livets ord diskriminerade en grupp med ett handikapp. Vi vill i alla fall ge ett sken av att hjälpa dessa grupper. Men samtidigt är nog homosexuella den enda grupp som är "glad" över sitt handikapp. Det är en skala mellan homo -bi -hetero och därför är inte heller acceptansen svart/vit.

Minoriteter, handikappade, troende, i sig ett medvetenhets-handikapp homosexuella söker ett rättfärdigande genom nyrekrytering, mission och genom att ta plats medialt som ett rent självändamål. Hävdande av lika värde, rättigheter och acceptans är humanistiskt önsketänkande utan reellt värde, det är alltid en resursfråga, vad samhället har råd att acceptera och göra idag. Vi kan se bakåt i historien och göra jämförelser i förhållanden men vi kan inte fastställa något för framtiden. En framtid som vi dock vetenskapligt vet inte kan fortsätta som den gör nu.

Att homosexuella direkt skulle acceptera handikappsbegreppet och diagnostisera sig är väl kanske inte att vänta sig, men kunde innebära en fördel i många hänseende. En term som sexuell läggning är helt meningslös, och utan betydelse. I min mening är det fritt för "homofober", religiösa och andra att anse homosexualitet för onaturligt, syndigt och så vidare.

Av Roland Svensson 03 mar 2002 17:27