I väntrummet

Det började i slutet av november, när mellanpojken skadade långfingret och fick sys med tio stygn. Den första veckan lades bandaget om varje dag, så på helgen fick vi gå till vårdcentralens jour-avdelning. 2,5-åringen var verkligen duktig, tålmodigt satt han och tittade på när ännu en sjuksköterska skulle tillverka ett passande bandage till hans finger. Standardbandagen fanns nämligen bara i vuxenstorlek. När stygnen skulle tas bort blev det lite besvärligare, fast egentligen led nog sköterskan mest. Två försök behövdes, sedan fick jag ta över stafettpinnen och byta plåster varje dag tills sonen kunde stå ut med att titta på sitt deformerade finger. Tiden läker alla sår och snart är ärret ett minne blott.

Därefter kom besöken på Barnavårdscentralen slag i slag. Den lille skulle ha sin första vaccinationsspruta, det var 2,5-årskontroll och 5-årskontroll med poliospruta. Vilka duktiga pojkar du har, var den stående kommentaren. Det säger de säkert till alla, men det känns som balsam för själen för en stressad småbarnsmamma som sover för lite.

Operationen som gjordes på mellanpojken i somras misslyckades. Han har reflux på urinvägarna vilket leder till försämrad funktion av vänster njure. Alla arrangemang var klara, barnvakter åt femåringen och pappa hade fått ledigt från jobbet. Två dagar innan ringde de från sjukhuset och flyttade fram evenemanget till veckan därpå. Vem tror de att de är? Med tre barn kan man inte bara kasta allt man har för händerna och köra femton mil. Det löste sig dock till slut och dagen gick förvånansvärt smidigt. Kisseriet kom igång redan efter en halvtimme och vi fick åka hem. Storebror blev riktigt besviken över att han inte fick stanna längre hos kompisen den kvällen.

Narkossköterskan kommenterade hans kraftiga snarkande och sa att det berodde på förstorade halsmandlar. Plötsligt föll många bitar på plats. En remiss till Öron-näsa-hals-avdelningen på Länssjukhuset bekräftade misstanken och senare i vår ska de opereras bort. Som tur är jobbar mormor på vårdavdelningen, det kommer underlätta för mig som förälder.

Min yngste son har också problem med njurarna. Den ena är betydligt mindre än den andra och scintografiundersökningen visade att den bara fungerar till 21 procent. Ytterligare undersökningar ska förhoppningsvis kunna ge svar på varför. Med största sannolikhet kommer det att rätta till sig, blir funktionsgraden däremot sämre kanske njuren måste tas bort. Vilken tur att vi föds med två.

Idag ska doktorn suga bort vax ur minstingens öra. Det har runnit ut och sedan stelnat och täppt igen. Säkert är det därför han har varit lite grinig på kvällarna den senaste tiden. Han är vanligtvis den gladaste bebis jag har träffat på.

De flesta svenskar tycker att de betalar för mycket skatt. Men eftersom det innebär att barn har fri sjukvård så tycker i alla fall jag att det är värt det. Visserligen hade jag väl haft frikort för länge sedan, men det hade ändå kostat oss mycket pengar. Eftersom jag är föräldraledig behöver jag inte ta ledigt från jobbet och förlorar ingen arbetsinkomst. Fast det har blivit en hel del bensin- och parkeringspengar.

Personalen på våra sjukhus gör ett mycket bra jobb. De är kunniga och bryr sig om. Som förälder har jag alltid blivit bra bemött och är nöjd med vården som mina barn har fått. Det enda jag kan klaga på är just tiden i väntrummen, som ibland är oförklarligt lång, särskilt för små barn. Bättre information om förseningar hade underlättat många gånger. Det borde inte vara så svårt att genomföra i praktiken.

De närmaste månaderna har jag ytterligare fem undersökningar inskrivna i almanackan. Så jag kommer fortsätta värma stolarna i olika väntrum ett tag till. Vem vet, kanske ses vi en vacker dag!

Av Sanna Parkell 02 mar 2002 16:16