Respekt för i helvete!

Skäms Friberg!
Jag har arbetat på Balkan sedan 1997 som frilansjournalist. Dessutom har jag under mina akademiska studier studerat den etniska rensningen i Bosnien och jag måste här kritisera artiklarna "Jakten på döda kroppar del 1 och 2" av Edward S. Herman via Fredrik V. Friberg.
Poängen i Herman/Fribergs artikel är att "Nato och USA:s propagandamaskin arbetat för att demonisera sina fiender och sätta sina egna och sina skyddsstaters handlingar i god dager".
Att offer värderas olika beroende på politisk relation/geografiskt avstånd/hudfärg eller annat är inget jag avser diskutera här.

Vad jag vill ifrågasätta är de bevis som anförs för att styrka tesen. Jag begränsar mig här till att endast diskutera fallet Bosnien, men jag skulle kunna framföra liknande argument även i fallet Kosovo. Jag har exempelvis talat med serbiska unga män som själva sagt att de deltagit i operation hästsko - Potkovica på serbiska - i Kosovo.

För att bevisa att Nato skapade bilden av Milosevic som en ny Hitler anförs i artikeln bland annat den bosniska staden Srebrenicas fall:
"I Srebrenica har bara 473 kroppar hittats och det finnas absolut inga trovärdiga bevis för att de 7 500 män och pojkar som påstås ha försvunnit i det här området blivit mördade. Avsaknaden av kroppar trots ett intensivt letande har inte kunnat få dem att rucka på slutsatsen att 7 500 personer slaktades där."
Massakern i Srebrenica ska alltså inte ha skett.

Dessutom framhålls i artikeln några siffror för hur många Internationella röda korset ICRC anser skulle ha dött i konflikten, 20-30 000 skrivs det. Enligt min kännedom har ICRC inga officiella siffror över döda i krig, men enligt ett pressutskick från organisationen från 31 januari i år är 17 376 personer fortfarande saknade i Bosnien-Hercegovina. Vad gäller saknade personer och massgravar skrev Röda korsdelegaten Christophe Girod den 30 juni 1996 i ett utskick bland annat följande:

"As the tragic result of more than three years of conflict, Bosnia and Herzegovina is strewn with mass graves in which thousands of civilians were buried like animals. The graves in the region of Srebrenica are a horrifying example. Displaced families in Tuzla interviewed by the ICRC allege that more than 3,000 people were arrested by Bosnian Serb forces immediately after the fall of the enclave in mid-July 1995. Since the authorities in Pale have persistently refused to say what happened to these people, the ICRC has concluded that all of them were killed."

Dessutom ska man komma ihåg att en siffra över saknade inte är en siffra över hur många som har dött, utan endast de personer som har försvunnit och inte återfunnits. Nyhetsbyrån AFP anger i regelmässigt sina telegram att totalt cirka 200 000 personer från alla sidor dog under den tre år långa konflikten i Bosnien. Men hur de kommit fram till den siffran vet jag inte.

FN har sammanställt en rapport om Srebrenica och vad som ledde fram till etablerande av säkra områden i Bosnien, samt händelserna i samband med att de föll. Allt finna att läsa i Rapporten till generalförsamlingen A/54/549. Den publicerades 15 november 1999. Rapporten bygger enligt introduktionen på intervjuer, samt uppgifter från olika FN-organ - bland annat UNHCR, UNMO, och inte minst den holländska UNPROFOR-bataljon som skulle skydda Srebrenica och som fanns på plats under stora delar av skeendet.
I rapporten sägs att "To date, the tribunal has found the remains of approximately 2 000 victims from those sites which it has fully exhumed." I rapporten framhålls också att det finns ytterligare omkring 30 kända mindre gravar som ännu inte grävts upp. Utifrån antalet kroppar i liknande redan öppnade gravar bedömer man att mellan 80-180 kroppar finn i varje.
"The tribunal" ovan, syftar på personal från FN:s krigsförbrytartribunal i Haag.

Haagtribunalen har också dömt en viss Drazen Erdemovic för delaktighet i skeendena i Srebrenica. Har överlämnade sig frivilligt och har erkänt sig skyldig till åtalet. Han var bosnisk kroat uppvuxen i serbiska kvarter med serbiska vänner och var därför med i Bosnien-serbiska armén. Han har i vittnesmål berättat om sina handlingar. Erdemovic överlämnade sig därför att han mådde dåligt av sina handlingar. Han uppger att han tror att vid den bondgården i Branjevo där han deltog i avrättningar dödades den 16 juli 1996 1 000-1 200 personer. Dessutom var han vittne men lyckades slippa delta i avrättandet av ytterligare 500 bosnjakiska män i kulturhuset i Pilica. Antalet bosnjaker uppgavs av hans befäl vid tillfället. Erdemovics berättelse styrks enligt tribunalen av rättsmedicinska fynd på platserna. Hans vittnesmål refereras i A/54/549, men kan läsas också på tribunalens hemsida.

Jag tänker inte här diskutera själva grundtesen i artikeln: Om krigförande nationer försöker demonisera sina motståndare eller inte. Vad jag endast vill visa är att de fakta som framfördes för att stödja tesen är av mycket tvivelaktig halt. Jag hoppas att ingen sätter tillit till dem, eller sprider dem vidare. Jag tycker att det är mycket oansvarigt att sprida uppgifter om någon annan sidas propaganda utan att själv försöka kolla upp grundfakta.

Vill man ifrågasätta vittnesmål, nyhetsuppgifter eller FN-rapporter vill jag att man gör det grundligt och sätter sina argument under lupp. Vill man till exempel påstå att Erdemovics vittnesmål i Haag är lögn och förbannad dikt, vill jag höra en väldigt bra motivering för att köpa det. Och dessutom att man tillämpar samma grad av kritik på sina egna argument.

Man kan mycket väl diskutera vilka åtal som väckts i Haag och exempelvis bedömningen som gjordes i förundersökningen om Natos bombningar av Jugoslavien. Allt finns att läsa på hemsidan. Men att utifrån den slutsatsen påstå att alla uppgifter från domstolen är falska, utan att verkligen ha på fötterna, är att vara jävligt drastisk. Att ha ett kritiskt sinnelag är bra, men att påstå att något inte skett, utan att undersöka grunden för sin kritik: Det är bara slarvigt, inte kritiskt. Dessutom riskerar man att förolämpa personer som lidit svårt. Vill man att vi ha respekt för alla parters lidande måste man vara varsam, även med hur man behandlar de offer som försvagar den tes man försöker driva.

Daniel Skoglund, journalist
Jävligt förbannad på folk som använder ord oansvarigt

Fotnot: Bosnjak använder jag för bosniska muslimer eftersom många av dem är tämligen sekulariserade och beteckningen muslimer för dem ofta är mer kulturell än religiös. Ungefär som att de flesta svenskar som grupp skulle kunna benämnas protestanstiska skandinaver.

Slutligen, lite lämpliga länkar för den som vill kolla själv:
ICRC delegaten Girods text finns på
Länk: icrc.org
2b412561f6004fad66/5afab4d4315a0fafc12563a0002
94ede?OpenDocument

För den som är intresserad av FN:s krigsförbrytartribunal finns transkriptioner av vittnesförhör, samt domslut på
Länk: un.org

Av Daniel Skoglund 28 feb 2002 17:21