Westessons 100 favoritfilmer: nr 69

Jag har ärligt talat inte mycket att säga om den här filmen som inte redan sagts. Den försatte mig i ett mycket behagligt tillstånd när jag såg den på bio, och jag fastnar i den varje enskild gång den går på TV. Den lyckas utforska de trasiga arbetarmiljöerna och vara konstant engagerande, utan att exploatera fattigdomen och utan att göra sig lustig på någons bekostnad. I likhet med sin föregångare, "The Commitments", men till skillnad från sin efterföljare, "The Van", är den förutom inkännande och sympatisk förbannat rolig. Roddy Doyles manus vilar på en bastant grund av omsorg om människorna och miljökännedom.

Det är väl därför jag gillar den. Bara därför och av ingen annan orsak.

Eller, nja, kanske inte. Det finns också en otrevlig samlagsscen i den - "that was an A-one" - som i sitt motvilligt fascinerande obehag bara toppas av en motsvarande i "Den enfaldige mördaren". Ja, det har hänt att jag citerat det, men nej, jag tänker inte berätta när.

Komplement: eftersom alla ändå har sett "The Commitments", kan man ge sig i kast med nordirländsk trasighet och käftslängande och... nej, jag säger inte det, i Robert McLiam Wilsons roman "Eureka Street". Den berättar mer om den delikata irländska konflikten än "Dokument utifrån", och dessutom gör den det så att jag begriper. Teveserien sög svett, men romanen svänger.

Av Valdemar Westesson 26 feb 2002 09:48