"Hå, hej med Farbror Frej"

Torsdag eftermiddag - jodå, den ligger kvar. Hög som Kilimanjaro, vid som en ocean och med en doft... eh, stank som helt enkelt inte är av denna värld. Mitt på torget har återigen någon tagit sig friheten att använda stenplattorna som toalett. Undrar vem det var? Taniga Fifi, liten som en råtta, lagom att stoppa i handväskan när man ska gå till affären. Eller kanske store starke Brutus, en spännig karl med svällande muskler och steroid-humör. Det finns många potentiella skyldiga till detta brott vars offer springer hem med tårarna rinnande över de förstörda skorna, de stinkande byxorna eller i värsta fall de kladdiga händerna.

Men vem har egentligen ansvaret? Fifi är visserligen en skrytig liten Chihuahua som kompenserar sin storlek med ett hysteriskt skällande. Men frågan är om hon, trots sitt hävdelsebehov, har förmågan att ta hand om sitt eget avfall. Inte för att hon är främmande för att både nosa sina artfränder i rumpan eller smaka på deras exkrementer, men att sätta i sig en hel portion bara för att ingen annan ska behöva lida, det är lite mycket begärt, eftersom det inte har något egenvärde för henne.

Men Brutus då? Han som är så stor och stark... Nej, ett handikapp som innebär fyra ben men inga armar är inget vinnande koncept, och att man därtill inte ens är berikad med vare sig händer eller fingrar är situationen näst intill hopplös. Och trots att Brutus är så stor och stark har han känslig mage, så även den sätter stopp för allt tänkbart omhändertagande på det orala planet.

Det verkar vara en omöjlig fråga att lösa. För att lilla Fru Torkelsson ska plocka upp efter Fifi, det kan man inte begära. Det är ju trots allt inte Fru Torkelsson som satte sig mitt på torget och utförde sina behov. Och Roger som har till vana att använda trappan i tunnelbanan som urinoar närhelst behovet tränger på, skulle aldrig förmå sig att ta hand om resultatet av Brutus biologiska förbränning. Det är ju trots allt nödvändigt, precis som Rogers egna små vanor.

Men vem bryr sig egentligen? Det finns väl inget trevligare än att se bevis på att naturen fungerar som den ska. När jag tänker närmare på saken, varför inte utnyttja istället för att gnälla. Ta med sig spaden och en påse och gå ut och samla. Resultatet kan man kanske torka och använda som gödsel hemma i blomkrukorna. JA! Vilken fantastisk idé. Det är ju rena rama "Hå, hej med Farbror Frej", och vem blir inte glad av sådana användbara tips?

Av Emma 22 feb 2002 14:08