Slutet på den fria världen

Säkerhetskontrollerna skulle bli hårdare vid flygplatserna. Det skulle inte bli lika lätt att röra sig över nationsgränserna. Det var slutet på den fria världen. Det var födseln av det framtida kontrollsamhället där alla privatpersoner måste stå ut med att bli visiterade när som helst.

Men som vanligt nu för tiden handlade debatten bara om en litet fåtal människor.

Det finns en litet fåtal människor som ständigt är på resande fot. Företagsledare och andra - som har de möjligheterna - reser tvärs över världen. De tas emot och bor på fina hotell. Det stora flertalet reser dock utomlands ganska sällan, kanske på semester en gång om året. Ingen tar emot dem och de bor inte på fina hotell.

För det där lilla fåtalet människor kanske det var slutet på en fri värld, men för det stora flertalet innebar terrorattackerna ingen skillnad. Två fallna skyskrapor i New York förändrar inte min vardag och inte särskilt många andras heller. Efter händelserna i september verkade en del experter dock vilja få det att framstå som en terrorist lurade i vartenda gathörn. I Sverige. I hela västvärlden.

För många flyktingar har det aldrig varit en fri värld. Men som sagt, för det där lilla fåtalet har det varit en fri värld. Frihet har för de flesta ingenting med säkerhetskontroller vid flygplatser att göra, utom kanske ett fåtal dagar om året då de reser någonstans.

Under årets alla andra dagar har frihet en annan betydelse. Runtom i småorterna här i trakten har det varit inbrott i många hus. En del inbrottsligor väljer inte att verka i storstäder, utan hellre de små orterna där ingen ser och ingen hör vad som händer. Polisen är alltid långt bort. Ort efter ort har utsatts för samma sak och i en av dem tog husägarna till drastiska åtgärder. De bildade ett medborgargarde och bevakade gatorna för att förhindra fler inbrott. En kväll kom en bil rullande längs en mörk gata. Medborgargardet kände inte igen den och närmade sig därför misstänksamt människorna i bilen, som kände sig hotade och till slut flydde från orten.

De hade kommit långväga för att besöka sina släktingar i den lilla orten. De stötte direkt på människor som verkade vara brottslingar.

Världen över försöker man offentligt bilda en koalition mot terrorism. Ungefär som man privat sluter sig samman till ett medborgargarde. Som alltid när människor går samman mot något ont blir de lika onda själva, medan de tror att de kämpar för det goda. I en av orterna hade en kvinna suttit och tittat på TV. Plötsligt stirrade någon med maskerat ansikte på henne genom fönstret. Inbrottstjuven därute försvann så fort han eller hon såg att huset inte var tomt. De går tillväga så - de tittar om någon är hemma. Om inte så gör de inbrott.

Det som innebar slutet på den fria världen för henne var förmodligen inte att ett plan kraschade in i en skyskrapa på TV-rutan. Det som dagligen på allvar hotar friheten i västvärlden är brottsligheten, inte någon fiende med religiösa motiv. Men det är inte kvinnan i huset som blir intervjuad om vad som behöver göras. Hon får väl köpa ett larm. Istället tar experterna plats i TV-rutan och debatterar långt över folks huvuden. De pratar om hur kampen för frihet ska fortsätta. Det handlar då aldrig om någon med maskerat ansikte som bor här i Sverige och kanske snart besöker dig eller mig, utan om en skäggig man i grottorna på andra sidan jordklotet.

Av Henrik Hermansson 21 feb 2002 10:06