Terrorismens riktiga offer

De andra i biblioteket har alla slöja eller fotsida klädedräkt av arabiskt snitt. Många har palestinasjalar och böcker med arabisk text framför sig. De flesta runt om mig pratar arabiska eller engelska blandat med arabiska. Det är Islam Awareness Week på George Mason University, ett amerikanskt elituniversitet i Washington DC och alla universitetets byggnader domineras av det arabiska inslaget.

Det har snart gått ett halvår sedan terrorister under åberopande av sin religion Islam utförde det värsta terrordådet i mänsklighetens historia. World Trade Center är inte det värsta folkmordet i världshistorien; såväl Hitler som Pol Pot och Stalin ligger hästlängder före. Inte heller är det den värsta gärning som har begåtts i religionens namn. Även där har värre gärningar, i bemärkelsen "fler döda", begåtts långt tidigare. Men det är det enskilt värsta exemplet på terrordåd världen har sett. Islams stora tragedi är att det begicks i religionens namn.

Många har därför fruktat att WTC-mördarnas påstått religiösa motiv skulle medföra ökade motsättningar mellan arabvärlden och USA/Europa på makroplanet, eller mellan etniska arabgrupper och andra på mikroplanet. Risken har naturligen ansetts störst i USA. Motsättningar skulle dessutom kunna leda till särskilt allvarliga konsekvenser i ett land som USA eftersom USA till skillnad från dagens Sverige länge haft en generös invandringspolitik gentemot araber och andra under lång tid och således har en stor arabisk kommunitet.

Men på det hela taget har de befarade motsättningarna uteblivit. Det förekommer vidriga brott mot arab-amerikaner. Nu precis som tidigare. Och fördomarna gentemot Islam har knappast blivit mindre. Lika litet som muslimers fördomar mot oss judisk-kristna knappast blivit mindre efter alla utspel av grupper som försökt använda 11 september för att underblåsa antimuslimska stämningar.

Den xenofobiska, folkliga anstormningen mot muslimer i USA har emellertid uteblivit. Men det finns även andra offer, bland dessa finns alla de muslimska flyktingar som fastnar i flyktingslussar eller till och med godtyckligt avvisas till följd av en mer försiktig, för att inte skräckslagen, immigrationspolitik.

Amerikanska myndigheter har haft en tydlig strategi för att motverka övergrepp mot muslimer i USA, vilket inte minst har varit tydligt i president Bushs retorik. Bush har hela tiden varit tydlig med att inte utpeka muslimer som kollektivt ansvariga för attacken och federala myndigheter har haft hearing efter hearing för att följa upp arab-amerikanernas situation. Det offentliga USA har tagit risken på allvar. Amerikanska media har varit lika tydliga. Medierna kan inte anklagas för att trivialisera de övergrepp som har skett. Tvärtom framställs attackerna mot muslimer som regelrätta "hate crimes" i de flesta media med den tydligt förhatliga kopplingen till rasistiska mord på afro-amerikaner i södern och nynazistiska övergrepp mot judar.

Men den viktigaste anledningen till att hatet och misstänksamheten inte blivit så stor som man befarade är att USA trots allt varit ett land som alltid haft en inklusiv och öppen attityd gentemot invandrare och invandringskultur.

På Stockholms universitet hade vi inte kunnat skrapa ihop tillräckligt med muslimer för att fylla biblioteket, hur många Islam Awareness Week universitetsledningen än tar initiativ till. I USA finns naturligtvis skillnaderna mellan kulturer kvar, fördomarna likaså. Men i USA är arab-amerikaner trots allt amerikaner och inte bara det, de är en väldig massa amerikaner. Dessa amerikaner har under lång tid funnit en fristad från förtryck i ett stort rikt land som inte gömmer sig bakom murar som Schengen-avtal och Utlänningsnämnd. Låt oss hoppas vid alla tänkbara gudar att septembers dödsänglar inte stängde även denna dörr för de muslimer som fortfarande behöver en fristad.

Krigets första offer är inte sanningen, utan oskulden.

Av Mårten Schultz 18 feb 2002 12:25