Jag älskar USA

Det finns ett stort land till väster om Europa som heter The United States of America, som ofta får oförtjänat mycket skit av folk som inte har en aning om hur det är där. Folk som bygger sina uppfattningar efter amerikanska talkshows och radikala artiklar i Ordfront. Jag har bott i USA i sammanlagt sex år, och USA är inte alls ett skitland, och det bebos inte heller av ett skitfolk.

Som liten kille bodde jag i Boston, men det minns jag inte så mycket av. Jag minns stränderna på Cape Cod och semestern i Mexiko, men annars är det tomt. Men andra flytten, till Dallas 1991, minns jag som om det vore igår. Jag minns att jag den första tiden hatade USA och alla dess invånare. Jag kände mig ensam, missförstådd och okunnig, för jag kunde inte deras "kodspråk", deras kultur, deras sätt att handskas i olika situationer. Hur lika man än tror det kan vara i det svenska och amerikanska samhället, så är det tusen, tusen saker som skiljer oss åt. Men det är ingenting som inte går att överbygga om man bara försöker en smula. Men det är tidsdödande att försöka, det är jobbigt och tråkigt, och jag kan känna väldigt mycket med invandrare som kommer till Sverige och känner sig malplacerade, för det är så svårt när allting är helt nytt och annorlunda och det tog lång tid innan jag förstod vad USA handlade om och hur jag skulle handskas med det tillsynes omöjliga folket. Jag kunde inte kommunicera med dem, för jag försökte inte tillräckligt mycket. Det kändes så avlägset med pistoler i skåpen, droghandel på rasten och att man inte fick hångla på första träffen.

Under de första månadern blev jag bättre och bättre på det engelska språket bestämde mig för att försöka öppna upp mig en smula, försöka, och åtminstone släppa in ett par av de nya människorna i det nya landet i mitt liv. Som Meredith, Nate, Chris och Blake. Men Gud ska veta att det var svårt. Jag fick kämpa otroligt mycket för att förstå vad det amerikanska folket handlar om och hur de fungerar. Men det gick och jag ångrar det inte för en sekund. För nu slipper jag ju vara lillkillen med palestinasjal som sitter och haltar med klychor och fördomar om USA på Ung Vänster möten, för jag sitter ju inne med förstahands information.

Och jag tror absolut att den amerikanska optimismen är något vi i Sverige borde ta till oss av. Att man ska ta för sig i livet, fråga om allt och prata och vara öppen för nya människor och nya värderingar. Det finns egenskaper i den svenska mentaliteten som inte hade skadats av lite uppgraderingar och visst vore det väl trevligt om vi kunde respektera våra familjer och lärare lite mer. Visst hade det varit trevligt om vi hade kunnat känna oss förankrade i något, om vi känt någon sorts sammanhållning förutom fotbolls-VM, inom Sverige, Europa eller vad som helst. Lite nationalism är bara nyttigt. Det behövs.

Jag älskar det fantastiska landet USA. Jag älskar inte alla de politiska beslut som tas där, precis som att jag inte älskar alla de beslut som tas över våra huvuden i Sverige, men jag älskar landets varierande klimat, med solen, snön, bergen, öknen, stränderna, skogen, havet och slätterna. Jag älskar motorvägarna som aldrig står stilla, jag älskar storstäderna som är under ständig förändelse, jag älskar ytligheten, jag älskar folket, som ofta helt oförtjänta hamnar under våra föreställningar om hur vi tror att amerikaner är, efter vad vi ser i filmer och i nyheterna på teve. Men jag låter mig inte luras, för jag vet. Jag vet hur dom är. Och jag älskar deras soliga framtidstro, deras frustande vilja att stödja de som har det sämre ställt, deras kaotiska vitalitet, deras naiva goda tro om människan, deras gästvänlighet, deras intensiva intresserade ögon, deras otålighet, deras lättsinne, deras paradoxala hälsosyn, deras uppriktighet, Los Angeles, New York, San Francisco, New Orleans, Denver, Nashville, Phoenix, småstäderna utför Highway 1 och de trevliga tjejerna och killarna som sitter i kassan på Safeway. Jag älskar att köra fram och tillbaka på Sunset Boulevard i Hollywood fast jag inte är berömd och aldrig kommer att bli det. Det är liksom känslan av att det är Amerika... Landet där du kan göra vad du vill. Jag älskar förstås Sverige också, för en massa andra saker, och överhuvudtaget så tror jag, eller hoppas jag, att jag lägger ner väldigt mycket tid på att älska olika saker. Det är så mycket konstruktivare än att bara hata.

USA är ett ungt land där invånarna fortfarande stolt refererar till sina europeiska rötter. Dom vet att dom på många sätt inte nått de ideal de eftersträvade i The Declaration of Independence, men tänk på att det var ett land som fylldes upp av lyckosökande immegranter under bara ett par hundra år, och tänk på hur mycket som har förändrat under bara ett sekel.

Ni som inte har haft lika fina upplevelser i USA som jag har haft: Det finns idioter var man än kommer. Sätter man bara på sitt knäppskallealarm så spelar det ingen roll var man är, för precis som att det finns svin över hela världen, så finns det också underbara människor som man kan lära sig mycket av och njuta mycket av att vara med. Jag har rest runt en del i världen, men det finns ingen annanstans där jag njutit lika mycket i som jag gjort i USA!

Av Martin Jern 18 feb 2002 09:09