Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Steget från helvete till himmelrike

Se inte på mej med misstro och rädsla.

Under många, långa år var mitt liv en orgie i sorger, besvikelser, självömkan, martyrskap och destruktiva tankemönster. Hur kunde livet vara så orättvist? Min självkänsla var noll. Varför drabbade allt elände just mej?

Fertilitetsutredning som pågick i flera år, vilken resulterade i en utomkvedsgraviditet. Mera undersökningar, flera operationer. Slutresultat: ordnade adoptionshandlingar till Indien. Blir under tiden gravid. Föder en gravt handikappad flicka, som lever i fyra månader. Nya adoptionshandlingar, denna gång till Chile första positiva resultatet, en fin son.
Jag drabbades av en del sjukdomar, fibromyalgi, magsår, gallbesvär, ytterligare operationer, och som pricken över i:et, cancer.

I sju års tid efter min dotters död hade jag stora sömnbesvär. Många nätter sov jag inte en blund eller också slumrade jag in två-tre timmar. Varje morgon steg jag ändå upp och gick till mitt arbete. Hur kan en vuxen människa bära sej så omoget åt? Så här i efterhand inser jag att mitt beteende var sjukt.

Jag bet hela tiden ihop och visade sällan mina känslor. Visste knappt vad jag kände. Jag var ju sedd som den duktiga Vivi-Ann, som klarade allt. Munnen skrattade men hjärtat grät. Hemma i min ensamhet tog jag av masken och lät allting flöda ut. Jag är en bra skådespelare spelar lite revy. Min självuppfattning var låg, då jag trodde att ingen brydde sej om mej i min sorg. När jag fick cancerbeskedet tänkte jag: "Vilken tur att det var jag och inte någon annan av syskonen."

Jag brottades mot ångesten. Ångest över min dotters liv och hennes smärta, ångest över mörkret. Däremot försvann min rädsla för att dö, ville bara förenas med min dotter på andra sidan. Jag hade planer på att avsluta mitt liv, men något avhöll mej därifrån. Kanske det fanns en gnista inom mej i alla fall.

Tänk, att jag fann glädjen igen. Underbara Annie, som gav mej min första Reikibehandling. Kort därefter gick jag den första kursen i denna healingform. Där under behandling började mina blockeringar att upplösas, jag skakade och grät som ett barn. När jag åkte därifrån, kände jag mej frälst. Svävade på moln i flera månader. Antagligen var jag ganska besvärlig med mina vänner. Ville hålla händerna på alla och känna in deras auror. Genom denna idoga träning, utvecklade jag snabbt min känslighet att känna in var deras smärtor i kroppen satt.

Det dröjde drygt ett år, innan min kropp förblev lugn och stilla under behandling. Alla skakningar hade då gett vika för ett otroligt lugn och en total avslappning.

En helt ny värld öppnade sej. Jag knöt nya kontakter med andra andliga människor, som delade med sej av sina erfarenheter. Med tiden började mina tankemönster att förändras. Jag läste en del böcker i personlig utveckling.

Mina trauman har väl också bidragit till min utveckling att bli en mera positiv person. Några vänner har uttalat att de tycker bättre om den nya Vivi. Det förstår jag, för jag var nog ganska besvärlig mot min omgivning. Rent av vidrig ibland.

Eftersom mitt intresse att lära mera är så stort, tar jag varje chans att behandla andra. Detta utvecklar min intuition och jag har lärt mej att lita på den. Jag har börjat att hålla kurser i Reiki, vilket ger mej en AHA-upplevelse.

Tänk, att vissa människor verkar känna rädsla för allt som kallas healing. Upplever att en del är rädda för mina händer, samt att jag ibland upplevs lite konstig. Ingen är rädd för massage eller zonterapi. Där används också händerna. Om jag säger att jag masserar, fast jag gör det med mina Reikihänder, skulle det vara acceptabelt. Dessa mina varma mjuka händer, som ger och utstrålar bara kärlek. Jag är bara ett VERKTYG, en KANAL för den universiella livsenergin. Mycket viktigt.

Vi lever i ett fritt land. Var och en blir salig på sin tro. Det känns underbart att ha funnit nyckeln till den inre världen. Underbart att få ta del av den gudomliga kärleken och kraften. Underbart att kunna hjälpa andra till välmående och harmoni.

Jag söker inte längre lyckan i den yttre världen, ty jag har funnit den inom mej. Amen.